Jag fastnar på ”Audi” när jag glömmer att andas in.

Häromdagen körde jag min bil till den årliga kontrollbesiktningen. Det var en lugn stämning i besiktningslokalen, när jag anlände. Endast två personer arbetade med att besiktiga bilar. Det bådade för ett gott resultat, kändes det som. Det visade sig emellertid att besiktningsmannen anmärkte på två saker. Den ena saken var en glapp vänster styrled och den andra saken var ett läckage på en bromsslang till vänster bakhjul.

Nu blev det anledning att ta kontakt med min bilmekaniker sedan flera år tillbaka. Därför åkte jag förbi verkstaden redan på hemvägen från bilbesiktningen för att beställa tid. Det var visserligen fredagseftermiddag, men jag chansade på att han var kvar på jobbet. Det visade sig, att min optimism var förgäves. Det var stängt.

OK, jag får kontakta honom på måndag i stället. Sagt och gjort. Jag tog bilen och åkte till verkstaden på måndagmorgonen. Otur! Han var inte där. Det var bara att återvända hem igen.

Nästa steg var att ringa och avtala om tid för reparation. Jag känner ibland ett visst motstånd till att ringa. Det är säkert en kvarleva från ungdomstiden. Jag tycker, att det är lättare att förklara någonting och svara på frågor live jämfört med att tala i en raspig mobiltelefon med en ofta fluktuerande ljudstyrka. Men det brukar vanligtvis gå hyfsat bra.

Emellertid är det en sak som jag fruktar lite. Det är att uttala bilmärket, ”Audi”. Det inträffar en uttalssvårighet, när jag råkar uttala ordet helt oförtänkt. Då stoppar ljudet redan på vokalen ”a”. Och så tar det ett bra tag innan vokalen får ton. Dessförinnan låter det närmast som ett spänt tonande på ”aaaa”. Nu upptäcker jag att talluften håller på att ta slut. Jag pressar till slut fram ”Audi”
Det är inga problem att säga ”Audi” på beställning. Eller förberett. Det går bra att säga Audi upprepade gånger utan svårighet.

Men när jag talar spontant vet jag, att jag gärna talar lite för fort. Jag forcerar talproduktionen. Och då glömmer jag att andas in tillräckligt med luft vid frasens början. Det är helt nödvändigt om jag skall kunna börja talandet med en avspänning i talorganen på utandningen. Detta är absolut nödvändigt om jag vill hålla röstapparaten igång. När luften tryter inträder en anspänning och då tar det inte lång tid förrän stämbanden hakar upp sig. Det uppstår en låsning och ljudflytet störs. De blir i det här fallet närmast ett spänt ”aaaaaaudi”.

När jag kommer ihåg att andas in före uttalet av ”Audi”, blir det ingen svårighet att uttala ”Audi”.

Är det någon som gjort motsvarande erfarenhet så berätta om det gärna. Vi kan lära av varandra om vi blir många.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: