Låt oss lära av varandra…
2013-11-17 2 kommentarer
2013-11-03
”…Att se bilden när Per Alm sätter elektroder i ansiktet på en stammande ger blandade känslor. Positivt är att man upplever honom som en riktig forskare. Men det känns inte lika rätt att sätta elektroder på stammande för att mäta vad de gör när de stammar. Fråga Stig Lindh, lekmannaforskaren som i tycker att Per Alm borde inrikta sin forskning på hur normaltalande människor gör när de talar. Eftersom han kan behöva en kontrollgrupp kan det vara lämpligt att det är stammande personer som intar den rollen.”
(Ur Stig Lindh: Nyhetsbrev, 2013-11-03
Kommentar:
Mycket bra förslag, tycker även jag. Jag har länge undrat varför man inte tar till vara de stammandes erfarenheter av att bli flytande i sitt tal. De finns en hel del personer som jag känner personligen som skulle kunna berätta. Jag har nämligen själv frågat dem. Så jag vet vad de har svarat. Det torde nu vara rätt tid för en sådan publicering.
I ett mail från Alan Badmington har jag saxat följande:
2013-11-04
”I frequently express the view that we can all learn something (however small) from each other’s stories. Reading about the lives of other PWS/PWB can provide an interesting insight into how they deal (or have dealt) with their respective difficulties, as well as offering reciprocal inspiration.
It can alert us to possibilities of which we were previously unaware – in relation to therapies, techniques and opportunities that allow us to unearth our true potential. It can also open our eyes to possibilities that we could never have imagined, igniting belief in our own capabilities.
When we become aware of the challenges/roles undertaken by others, it can encourage us to emulate their actions and confront obstacles in our own lives.
Learning about a PWS/PWB who successfully embraced public speaking had a huge impact upon my self-concept. Until that moment (in 2000), I truly believed that such a role lay outside the scope of someone who stuttered. I was inspired by his activities and wanted to follow his example. That fortuitous occurrence sowed the seeds of an empowering belief that was to subsequently change the course of my life.
Thank you, once again.
Kindest regards
Alan
Kommentar:
Låt oss nu äntligen i TALAkademin samla in berättelser från oss alla medlemmar i svenska stamningsföreningar där vi lärt oss att tala bättre och bättre trots vår stamning av lika eller varierande slag. Det kommer att inspirera till efterföljd. Prövat och erfarit är en bra avslutning på en sådan berättelse.
Talakademin 
Jag håller med – att samla in goda erfarenheter är guld värt. Vi har ju våra beprövade metoder såsom andning, frasering, taltempon, växla taltempo samt vilo-andnings-rytmen. Men hur ska vi då använda vår verktygslåda med riktigt bra metoder. Här tycker jag vi skulle behöva ha mer handfast kunskap. Det är lite som med styrketräningoch konditionsträning – ska jag gör 10 situps om dan eller vad gör jag – här behöver Talakademin ge handfasta råd tycker jag.
”Men hur ska vi då använda vår verktygslåda med riktigt bra metoder.”
Mitt personliga svar just nu innefattar bl. a. ROLLTRÄNING. Denna träning tycker jag, att vi ännu inte har färdigutvecklat i TALAkademin. Jag antar, att det beror på att vi hitintills har haft tillräckligt med annan talträning som legat närmare till hands, nämligen ”rösten och talets tio punkter”.
Vilka talroller vi till att börja med behöver träna på kan vi lämpligen rösta fram under en veckoslutskurs. Alla deltagares talerfarenheter respektive träningsförslag kommer då att vara av ett primärt intresse för utformningen av rollträningen. Vi bör komma överens om en lämplig studiegång. Jag föreslår att rollträningen börjar med en neutral roll, t. ex. en skolsituation om det gäller en TALAkademimedlem som befinner sig i skolåldern. Det kan gälla att redogöra för något som motsvarar en typisk hemläxa. Ett annat förslag efter skolans epok är en kurssituation, där det gäller att redogöra för ett grupparbete. Ett tredje förslag är ett reklamerande telefonsamtal till en blomsterbutik, där man köpt blommor som vissnat till 25% redan dagen därpå. Ett fjärde förslag innebär att högljutt gräla på en granne som misshandlat sitt barn i ens åsyn. Det är således en situation som man lägger sig i och som grannen kan tycka inte angår en. En tänkbar stressituation som vi har nytta av att träna på. Ett fjärde förslag är att fungera som reporter för lokalradion. Man gör en radiointervju. Här kan man säkert själv välja ett stressande ämne.
Jag är övertygad om att man tillsammans under en veckoslutskurs kan utarbeta och utpröva ett första förslag till en fungerande studiegång för ROLLTRÄNING.