Du tänker den du är…

Sue, you said: ”sometimes find that most of a day has gone by at work without me thinking about any of the useful stuff I was planning to think about, like spinning good feelings.”

Remind me of my friend who would confide to me: ”Sometimes I wash the dishes and then think, Oh, I nearly forgotten – sex with my husband…Darn it! Another chore!”. I wasn’t surprised when their marriage fell apart. However, if you have somebody with addiction, like smoking, they never forget about it.

In Seattle people are forbidden to smoke inside office building or near them. So people who smoke never forget to interrupt their work, go outside, often they have to ride an elevator down 20 something stores and then go and find a place to have a smoke without getting drenched by Seattle rain. This is dedication.

What if we become obsessed with feeling pleasure, having fun and generally make life more enjoyable instead of seeing life as a series of chores or a performance that is always judged. Some people obsessively wash hands because they believe they may get sick. But when we allow feelings like anxiety, worries, fear run inside our bodies we are risking making ourselves sick. Those neurochemicals are toxic.

What if we become obsessed with cleaning our mind from toxic emotions and do it obsessively? When we go out we never forget to dress up. We never forget to put on a pair of pants or a skirt.

Yet, we somehow believe it is not important to dress our attitude. Just a thought.

(Anna Margolina)

One Response to Du tänker den du är…

  1. angermannus skriver:

    Hur vi tänker om saker och ting blir avgörande för hur vi handskas med talförmågan. Jag tänker osärskilt på att jag har stammat på bilmärket ”Audi”. Det har inträffat överraskande. Inte förrän stamningsepisoden är över kommer reflexionen: ”Varför har det blivit så svårt att säja, Audi?”

    Jo, det är just uppmärksamheten på ordet ”Audi”. Det tar tid att träna bort den uppmärksamheten. Alan Badmington har bl. a. beskrivit hur han tränade bort uppmärksamheten på att stamma på sitt namn. Jag minns när jag träffade honom första gången i London. Han hälsade med glatt humör till höger och vänster och presenterade sig med sitt namn som han hade haft så svårt att uttala. Träningen till höger och vänster gjorde skillnad. Numera uttalar han sitt namn utan svårighet. Träningen har gett positivt resultat.

    Hur man tänker om träning spelar roll.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: