Hur GÖR man för att lära sig…?

“When we practice something, we are involved in the deliberate repetition of a process with the intention of reaching a specific goal. The words deliberate and intention are key here because they define the difference between actively practicing something and passively learning it.”—Thomas Sterner, The Practicing Mind

Det här är mycket bra. Frågan är bara: Hur många gånger måste jag träna för att det skall ge resultat? Är 21 ggr tillräckligt? Eller måste jag träna varje sak 110 ggr? Två svar dyker upp i mitt minne. Jag har läst någonstans båda uppgifterna. Men naturligtvis hittar jag inte nu böckerna, där uppgifterna finns. Därför får du som läser det här själv ta reda på vilken uppgift som gäller. Hur många gånger måste man träna på någonting för att det ska bli inlärt? Det är frågan!

Vilken sorts talträning…?

You know some people go to elocution classes, where they learn a degree of conscious control over their articulation, so that they enunciate their words more clearly. Well, why do you think doing that doesn’t trigger them to stutter?

The answer becomes clearer if you substitute the words ”hold back” for stutter.  What you see when someone stutters is a conflict between letting go and holding back — that is, two forces of equal strength pulling in opposite directions.  By contrast, there is no conflict when a person is exercising conscious control over their articulation if their only intention is to shape how they are articulating.

John

Här vill jag bara påpeka, att vi här får lite/mycket stöd för TALAkademins kurser. Det beror på hur man väljer att betona. Men stöd blir det i vilket fall!  (:-)

How many hours of practice do you need for restoring your speech?

INTRODUCTION

Hi Åke,
It’s good to hear from you again, young man. J  I’m sorry it’s taken a little while to respond to your email but I really have been busy of late (with child care duties and public speaking engagements).  I simply couldn’t find sufficient time to sit down and give proper consideration to the question you posed.

Jag har frågat Alan Badmington om lyckosam talträning. Hur lång tid av träning behövs det för en person som har stamning i sitt tal att bli normaltalande? Jag tycker det är intressant med Alans svar som jag nu presenterar.

Mc Guire
As you are well aware, the turning point in my life occurred when I attended a 4-day residential McGuire course in May 2000. The costal breathing virtually eliminated my blocking overnight, thereby allowing me to talk with incredible freedom and confidence. The physiological tools that I acquired made it so much easier to say/pronounce the “difficult” letters/sounds that had caused me so many problems throughout my life.

Bröstkorgsandningens funktionella betydelse som Alan hänvisar till här förvånade mig första gången jag hade tillfälle att bekanta mig med den. Det skedde i Uppsala vid en McGuire-kurskurs någon gång efter år 1995. Vid det tillfället hade jag ingen uppfattning om varför costal andning (= hög andning; dvs bröstkorgsandning) skulle vara att föredra framför den låga buk- och flankandningsteknik som jag själv lärde på 60-talet under logopedutbildningen. Jag var mest frågande inför vad jag fick se. Och ganska länge därefter. Men idag tror jag, att  McGuire har upptäckt och dragit nytta av att den som stammar – med denna teknik på ett bra och snabbt sätt – får uppleva betydelsen av att en kraftig luftmängd på utandningen plötsligt löser upp en ljudblockering. Så fungerar det  åtminstone på mig själv. Än idag.

Fyra dagars kurs

Throughout those 4 days, I seized every opportunity to speak – chatting one-to-one with individuals; within small group environments; and/or when addressing everyone.  (I should mention that there were more than 100 McGuire graduates present in the conference room.)

Från tidig morgon till sen kväll tränar deltagarna med varandra och i flera/många olika grupper. Under fyra dagar! Detta visar den intensiva talträningens betydelse för framgång och snabbt resultat för deltagarna. En betydelsefull lärdom från McGuire, tycker jag.

Dag 3. Träning och ha KUL!!

On day 3 of the course, we ventured out onto the streets to approach (and speak with) total strangers.  Thanks to the Edinburgh Masker (that I had worn for more than 20 years), I already possessed good interpersonal skills.  As a result, I felt comfortable engaging in conversation with the 287 persons that I encountered during that unforgettable Saturday afternoon in Cardiff. I didn’t deliberately set out to speak to any specific number of people – I simply found it so enjoyable that I conversed with everyone in sight.  J

Tänk att det kan vara så kul att talträna! Men jag tror för min del att det mest beror på gruppdynamik. Är man 287 personer samtidigt ute på stan så blir det en ovanlig gemensam styrka som agerar i. Man vågar i grupp göra något gemensamt! Ensam blir det inte lika självklart lätt. Då blir det i stället en naturlig påfrestning. Den kan vara lätt att backa inför. Men låt oss lära och dra positiv nytta av situationen!

Inget organiskt fel – FUN to speak!

During that 4-day course, I discovered that there was nothing organically wrong with my speech. Speaking became pleasurable and not the exhausting chore it had been for so many years.  For the first time in my life, I enjoyed the physical act of speaking.

Många har genom träning förbättrat sin muntliga framställning. Träningsarbetet har då lett fram till en känsla av glädje. Det är alltså KUL med träning i att tala bättre. Så har man också upplevt talträningen i TALAkademin under många år. Väl värt för alla att lägga märke till.

Glädjen med talet under kontroll

When I returned home, I immediately set about dismantling the psychological framework that had supported my stutter for so many years. Although (in my eyes) I had achieved so much in my pre-McGuire days, my speech had always been so unreliable.  It fluctuated from minute to minute; from person to person; from situation to situation. I never knew where, or when, lightning was going to strike. J But now, I was in control – it felt so exhilarating.

När man kommit på hur man skall tala med flyt, blir det roligare att arbeta vidare med talträning. Ingår man i en träningsgrupp är det optimalt. Man stimuleras av gruppens medlemmar. Delad glädje är dubbel glädje. Genom internet är det möjligt att bilda många olika träningsgrupper genom SKYPE. Det vet redan engagerade medlemmar inom TALAkademin.

Attitydförändring

I devised an extensive programme of expansion that allowed me to challenge myself in a wide array of speaking situations. I knew that working on the mechanics of my speech had only limited value and that, if I wanted to enjoy permanent gains, I needed to change the belief system and narrow self-concept that had restricted my life for so many years.

Hur man tänker om saker och ting inverkar på hur man talar. Hur gör man om man känner att blir nervös i en talsituation? Man kanske väljer att hålla tyst i stället för att tala. Av olika anledningar. Det här tar tid att komma till rätta med i så fall. Man måste då träna sig i att byta attityd – från negativ till positiv attityd. Oftast med ett parallellt analysarbete som tar mer tid än man kan tro.

Träna på med friskt mod!

I wasn’t satisfied with confining my newly-acquired speaking prowess to the safe, supportive, McGuire environment.  I wanted to speak well (and sample the exhilaration and freedom) at ALL times.  At first, it was disconcerting when I spoke because I had purposely blocked out the sound of my own voice for more than two decades. But, having discarded my mechanical crutch (the Edinburgh Masker), I liked what I heard and I haven’t stopped talking since. 

Nej, just det! Det gäller att utvidga sin ”confort zoon” så snart som möjligt. En betydelsefull hjälp till detta har hos oss TALAkademins verksamhet under årens lopp varit. Och så blir det även i fortsättningen. NU närmast i Göteborg om en vecka, den 25 mars. Stamningsföreningen Västra Götaland arrangerar. Passa på att delta! Ring eller maila!

Viktigt att gå på kursen

I used subsequent courses and support groups to gain further empowerment by seizing every opportunity to speak in front of others. I also joined several public speaking clubs and enrolled for various seminars/workshops seemingly unrelated to stuttering. I just wanted to speak to anyone. This had the effect of reinforcing my belief that my recovery was not temporary or fragile (as had been the case on previous occasions when I had attempted other therapy/approaches).

Det är lättare att tala i vissa situationer. Likväl vill man inte nöja sig med detta. Man vill kunna tala i alla olika situationer. Och med vem som helst.

”This had the effect of reinforcing my belief that my recovery was not temporary or fragile (as had been the case on previous occasions when I had attempted other therapy/approaches).

Det anses viktigt inom TALAkademin att man skall kunna fortsätta sin talträning så länge som behov föreligger. Annars kommer man att snart konstatera, att talträning i likhet med annan tillfällig träning är övergående. Det brukar märkas inom att intervall på två månader.

Den personliga attitydens betydelse

Ake, ever since completing that initial McGuire course in 2000, I make a point of chatting with every Tom, Dick and Harry.  I speak, and speak, and speak at EVERY opportunity – from first thing in the morning until last thing at night (including using the telephone).   My vocal cords are CONSTANTLY in operation.  I exercise them for MANY, MANY HOURS EVERY DAY – not because I have to – but because I now find the act of speaking such a joy.

300 minutes of chatter per week equates to less than 43 minutes per day.   Wow! – that’s nothing!  It’s a small price to pay if someone genuinely has a desire to become a more effective communicator.

I’m sorry, but I must close at this point because it’s past my bedtime.  J

Kindest regards

Alan


On Saturday, November 5, 2016 3:19 PM, Åke Byström <ake.bystrom@bredband.net> wrote:

Michael Williams <michael@thestartspeakingtrainingcenter.com>

Who Is This Opportunity For?

  • Professionals or professionally-minded individuals.
  • Ready and willing to invest at least 300 minutes per week in formal practice.Hi Alan,
    what do you think of 300 minutes per week in formal practice?  
    Is that what you have to-day experienced too?
    I remember asking you this question long ago. And I remenber your avoiding reply then? Have you got another answer this week? 🙂
    Kindest regards
    Åke

    ————————————-
  • Ready and excited to “try” to use what they are learning in their daily conversations.
  • Sick and tired of earning less for which they are qualified.
  • Sick and tired of constantly being in fear of stuttering.
  • Sick and tired of not speaking up and out because of stuttering.
  • Ready to be and do more with their life.