Re: [neurosemanticsofstuttering] My Stutter/Blocking/Holding Back Problem Dissapeared

2017-10-23 av Lämna en kommentar

On Oct 21, 2017, at 2:10 PM, alex.bernard99@yahoo.com [neurosemanticsofstuttering] <neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com> wrote:

Ruth I have to say thank you for writing your book. It got the idea in my head that since o can speak normally in a room by myself I should be able to speak normally all the time.

Alex

Det är inte utan att man kan se målskynket skymta… : -)
Ska man likna talet vi d en flod???  (Speech is a River by Ruth Mead). Prövat och erfarit. (PE)

Filed under Blandat

Det gick visst upp ett ljus…

2017-10-22 av Lämna en kommentar

 

I believe all the people who chose to accept it only did because they believed they were stuck with it for life because they genetically inherited a neurological defect. You and me both knew that we had the ability to speak normally because we could speak perfectly normal in some situations but could barely say a word in other situations. So we figured out how we can speak the same way in all situations as we do in a room by ourselves. Did you know that Albert Einstein had a stutter and even he couldn’t figure out the solution? We figured out something that Einstein couldn’t figure out! High Five Ruth! I essentially figured out the same thing as you did. I used to believe the best thing to do was to try as hard as I can to force out the words through a tensed up mouth and throat. But that’s what causes the problem. If we just relax our mouth and take our time to say every sound then there’s nothing stopping our mouth from moving normally! And when I ! made this discovery it didn’t even take three months to make my speech normal. It took one second.
Alex

”If we just relax our mouth and take our time to say every sound then there’s nothing stopping our mouth from moving normally! And when I ! made this discovery it didn’t even take three months to make my speech normal. It took one second.”

Detta tycks inträffa, när tiden är fullbordad. Men hur ska jag veta när…? Hur mycket behöver jag träna först innan detta inträffar?  Ingen vet. Alla måste pröva och erfara.

Filed under Blandat

Intressanta aspekter om hur man skapar talflyt- (An experiment)

2017-10-14 av Lämna en kommentar

Alex, your experience is really very interesting. It shows that stuttering is not a problem of control. Like you, when I am alone and try to control my speech, I don’t stutter. If I purposely scan each word I am going to utter, I don’t stutter. Control is not the cause of my stuttering, it’s a response to stuttering or to the fear of stuttering. It’s just a way to escape from stuttering but stuttering appears before.

I share Anna’s point. My thoughts are the triggers for stuttering. And this trigger makes me switch in stuttering mode, in tension mode but not in control mode. Control is not the problem. If I a am alone and try to stutter, the only way for me to produce my stuttering is to add tension in my throat, in my chest or in my tongue. So my problem is tension and I like Anna’s idea to replace tension by relaxation. And this tension, As John says, is a mean to hold back, to prevent my words to get out. This tension is the result of the struggle of two forces : one flow trying to get outside and a pression trying to shut the pipe.
Laurent
2017-09-29 20:26 GMT+02:00 alex.bernard99@yahoo.com [neurosemanticsofstuttering] <neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com>:

I did an experiment to see if speaking in an overly controlled way is the main cause of speech blocks. I pretty much never have any speech blocks when I’m talking out loud in a room by myself, so my experiment was to see if I would block in a room by myself if I purposely control the mechanics of speaking. I tried preplanning my sentences and visualizing the words before I said them, I tried controlling my articulation, I tried monitoring my speech, I tried thinking about every word I said and every breath I took, and guess what happened? I still never even had one speech block. The only way I could create blocks in a room by myself is by purposely tensing up my throat. Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering.

I think the main cause of stuttering is one of two things: our anticipatory anxiety about speaking in certain situations causes our vocal cords to get so tense that they can’t vibrate, or as our guru John Harrison says, our subconscious desire to hold back causes us to tense up our vocal cords to prevent ourselves from speaking. I’m not sure which one of those explanations it is though. I still think controlling the mechanics of speech is counterproductive because if we preplan a sentence we might start worrying about saying certain words which increases our anticipatory anxiety.

I think whichever explanation is right, the solution is the same. I think if we stop constantly thinking about speech, stop trying to control speech, stop thinking of stuttering as a terrible thing to be avoided at all costs, stop worrying about what people will think of us if we stutter, stop being overly perfectionistic, stop overthinking everything we do and just live in the moment, stop thinking of life as a performance or competition and instead just think of life as a fun adventure, and stop acting like a shy unassertive person, then that will provide a difficult environment for speech blocks to happen in, and they will happen less and less over time until eventually we think to ourselves ”I can’t even remember the last time I had a speech block!”

I started thinking like that yesterday, and immediately my fluency dramatically increased. I was actually way more fluent than I was after 9 months of obsesively trying to use Dr. Shwartz’s slow start technique perfectly. I was shocked! But I won’t think about it too much because then I’ll be back to judging speech and thinking of speaking as a performance.

Alex

 —
Un peu d’aide et d’optimisme pour les adultes et parents d’enfants qui bégaient
__._,_.___

Posted by: Laurent Goodbyebeg <goodbye.begaiement@gmail.com>

Jag tycker att ovanstående är så bra, att jag har kopierat allt från Laurants svar till Alex och saiten  [neurosemanticsofstuttering]. Här finns enligt min mening ytterst tänkvärda konstateranden som rör talflyt. Och hur man åstadkommer detta.  ”I can’t even remember the last time I had a speech block!” Det här är lärorik information om hur man kan åstadkomma flytande tal.

Jag gillar ju svenska informativa golfspelsinstruktioner. Se t. ex. tidningen SVENSK GOLF. Man kan överföra golfspelsträningsinstruktioner till motsvarande talträningsinstruktioner. Då kan man även lära sig att överföra nödvändiga och framgångsrika golfspelsdetaljer till helt avgörande motsvarande talträningsdetaljer FRAMGÅNGSRIKT om man tränar lika omsorgsfullt i båda sammanhangen. Häpnadsväckande! Prövat och erfarit.

Filed under Blandat

”Du talar inte som du tror att du talar…”

2017-10-09 av Lämna en kommentar

Alex

The way to get rid of a feeling is to express it.  To express it, you have to stop holding back.  One way to stop holding back is to speak in a bigger voice.  If in those moments you speak in a bigger voice, it will feel to you like you’re coming off too loud, too angry, too pushy.  But that will not be the case.  That is only your perception.  So you need to do a lot of experimenting to find out what is real and true…and what isn’t.

John H.

”Jag vet, jag vet, jag vet…Så börja jag. Det var min vår…Och när jag sen blev 18 år, sa jag: Ja’vet!… Så är det. Ja’ vet!” Lyssna på Georg Rydeberg på YOU TUBE.

 

Filed under Blandat

Så tränar jag på min andningsteknik…

2017-10-02 av 1 kommentar

När inandningen storlek, – kraften som man alstrar för att spontant och automatiskt kunna uttala en fras på ett skönt och avspänt sätt – inte är tillfredsställande, ja då lurar den första stamningsepisoden som gäddan i vassen! Helt plötsligt och snabbt kommer hugget, – som en stamning. Låt dig inte luras av att tro, att andningen alltid och normalt sker helt autonomt och automatiskt. Betrakta den perfekta andningen som basen för ditt blivande normala tal.

Så tränar jag på min andningsteknik

Det tar 15 min för mig att träna upp buk- och flankandningen.

Jag tränar på det 1 – 2 gånger per vecka. Fastän jag kan det så väl sedan lång tid tillbaka. Om jag avstår från att träna blir jag gradvis mer och mer spänd och de djupa andetagen uteblir. Andetagen blir i stället ytliga. Då fungerar andningen dåligt. Ibland har det hänt att det gått för lång tid utan träning. En månad. Ja, det har hänt. Och snart börjar jag märka en tendens till att jag börjar haka upp mig. Det är för mig en signal till att aktivt träna andningen.

 

Jag brukar ofta ligga i sängen och träna på att mjuka upp buk- och flankandningsmusklerna. Antingen på kvällen vid sängdags eller på morgonen, när det är dags att stiga upp. Jag tränar då på att pressa ut buk- och flankmusklerna. Ungefär som jag visar med webbkameran. (se webbkamerainspelningen på hemsidan). Men liggande givetvis. Snart känner jag, att jag kan andas in djupa andetag utan ansträngning och känner samtidigt en skön avslappning vid utandningen. Då har jag nått mitt mål. Övningen är klar.

 

Det har hänt ibland att jag demonstrerat liggande på golvet på en solmadrass inför en grupp elever eller studenter. Jag har för detta ändamål en gång inköpt 15 solmadrasser för min undervisning, så en halv klass på 15 elever kan få träna liggande på solmadrasserna. Skönt för en del elever. Andra kunde känna sig lite störda av den ovanliga undervisningssituationen. Vad blev resultatet?

Svar: Dom lärde sig inte buk- och flankandning på en enda gång. Man behöver träna många gånger.

Eftersom dom inte gjorde det heller efter ytterligare ett par gånger, blev en del elever i gruppen otåliga. Dessa elever ville i stället få nya övningar demonstrerade. OK. Dom fick nya övningar. Man kan ju alltid repetera senare, tänkte jag. Det hör ju till när man skall lära sig något nytt. Detta blev emellertid ett pedagogiskt problem för mig. Jag lyckades inte få eleverna att förstå hur man lär sig! Jag vet, att det sker genom upprepad TRÄNING, men jag lyckades dåligt med att få eleverna att ta sig den tid de behövde för att lära sig.

DEN NÖDVÄNDIGA TRÄNINGEN UTEBLEV. Sorgligt men sant.

Det blir mest meningsfullt och lättast att ta sig tid att själv TRÄNA. Om man även tränar för att kunna demonstrera och instruera andra blir framgången lättillgängligare. Genom att instruera andra utvecklar man sin egen förmåga och färdighet.

Viloandningsrytmkänslan i buk- och flankandningen är grundbulten när TALAkademins medlemmar skall kunna tala bättre och mera rytmiskt och flytande. Det är först då man klart konstaterar, att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man”.

Därför uppmanar jag medlemmarna i TALAkademin att inrikta sin träning med den målsättningen.

Jag upprepar: Det förhåller sig nämligen så, att genom att instruera andra utvecklar man effektivast sin egen färdighet.

Filed under Blandat

DO-ING – NOT EDUCATION…

2017-10-01 av Lämna en kommentar

You can imagine various behaviors attached to certain feelings like train cars to the locomotive. A feeling comes and with it comes an unconscious response. On the other hand, feelings are attached to various triggers – internal or external. There is something we say to ourselves or see in our mind or something we hear on the outside or see on the outside that triggers the feeling. Stuttering is an unconscious behavior. Whatever it does – makes us switch to another mode of speaking, where we see or hear words before they are spoken, or whether it is a tension in the vocal cords and throat, which makes us switch to another mode of speaking – it is not that important. The key is that the brain does something in some situations and it doe! sn’t do it in other situations. Barbara’s training gives people understanding what natural speech looks like, feels like and sounds like. before I learned about her theory I experienced relapses as some mysterious power that comes over me. Now I know what the mind is doing. It switches to a control mode, when awareness of the word comes before it is said. However, to me this knowledge alone would not be so effective, because there was a feeling that triggered the behavior. This is where NLP and hypnosis are so useful. They can help disconnect the train from the locomotive. Or connect them to a different locomotive. What if a trigger that caused you to be anxious, now caused you to be aware, relaxed and fully present? What if a trigger that previously created the tension now started creating relaxation. Human brain can be re-trained. What was scary can become fun. What caused a feeling of inferiority can cause a feeling of resilience and pride. If people can change your inne! r state, who is in control of your mind? And isn’t it fun to learn how to drive your own bus, rather then be a screaming passenger?
Anna
…And isn’t it fun to learn how to drive your own bus, rather then be a screaming passenger?…
Ta kontroll över ditt tal!  ”…att säga tulipanaros går bra, men att GÖRA det” – är svårare.

Det minns jag nu, att hörde det sägas även till mig  en gång redan under min utbildningstid. Det går väl lätt sa jag, ”tulpanros”.  Man kan väl korsa en tulpan med en ros. Det måste väl gå. Det visade sig att jag inte ”hajat” innebörden av uttrycket. Numera tänker jag ofta på uttrycket ”DO-ING, NOT EDUCATION”. Att VETA vad man borde göra är en sak. Att GÖRA det är det som är AVGÖRANDE.

En hel del har redan GJORTS inom TALAkademin. Hoppas att den verksamheten kommer att fortsätta.

Filed under Blandat

Sträva mot målet!

2017-10-01 av Lämna en kommentar

”…I think the main cause of stuttering is one of two things: our anticipatory anxiety about speaking in certain situations causes our vocal cords to get so tense that they can’t vibrate, or as our guru John Harrison says, our subconscious desire to hold back causes us to tense up our vocal cords to prevent ourselves from speaking. I’m not sure which one of those explanations it is though. I still think controlling the mechanics of speech is counterproductive because if we preplan a sentence we might start worrying about saying certain words which increases our anticipatory anxiety.

I think whichever explanation is right, the solution is the same. I think if we stop constantly thinking about speech, stop trying to control speech, stop thinking of stuttering as a terrible thing to be avoided at all costs, stop worrying about what people will think of us if we stutter, stop being overly perfectionistic, stop overthinking everything we do and just live in the moment, stop thinking of life as a performance or competition and instead just think of life as a fun adventure, and stop acting like a shy unassertive person, then that will provide a difficult environment for speech blocks to happen in, and they will happen less and less over time until eventually we think to ourselves ”I can’t even remember the last time I had a speech block!”

I started thinking like that yesterday, and immediately my fluency dramatically increased. I was actually way more fluent than I was after 9 months of obsesively trying to use Dr. Shwartz’s slow start technique perfectly. I was shocked! But I won’t think about it too much because then I’ll be back to judging speech and thinking of speaking as a performance.
Alex

Prövat och erfarit! Bra gjort Alex! Det manar till efterföljd. Nu gäller det att gå vidare. Det är så man måste göra. Åtminstone tills man kommer på något bättre sätt. Det fordrar en hel del jobb. Och uthållighet. Ju närmare målet man kommer, desto roligare blir det. Det är en drivkraft som belöning att ta till vara.

Filed under Blandat

Prövat och erfarit!

2017-10-01 av Lämna en kommentar

”I did an experiment to see if speaking in an overly controlled way is the main cause of speech blocks. I pretty much never have any speech blocks when I’m talking out loud in a room by myself, so my experiment was to see if I would block in a room by myself if I purposely control the mechanics of speaking. I tried preplanning my sentences and visualizing the words before I said them, I tried controlling my articulation, I tried monitoring my speech, I tried thinking about every word I said and every breath I took, and guess what happened? I still never even had one speech block.

The only way I could create blocks in a room by myself is by purposely tensing up my throat. Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”
(Alex)

”…Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”  Det är bra att testa och erfara! Och sedan forska vidare. Ställa upp nya hypoteser. Testa igen. Dra vettig slutsats.

Filed under Blandat