Så tränar jag på min andningsteknik…

När inandningen storlek, – kraften som man alstrar för att spontant och automatiskt kunna uttala en fras på ett skönt och avspänt sätt – inte är tillfredsställande, ja då lurar den första stamningsepisoden som gäddan i vassen! Helt plötsligt och snabbt kommer hugget, – som en stamning. Låt dig inte luras av att tro, att andningen alltid och normalt sker helt autonomt och automatiskt. Betrakta den perfekta andningen som basen för ditt blivande normala tal.

Så tränar jag på min andningsteknik

Det tar 15 min för mig att träna upp buk- och flankandningen.

Jag tränar på det 1 – 2 gånger per vecka. Fastän jag kan det så väl sedan lång tid tillbaka. Om jag avstår från att träna blir jag gradvis mer och mer spänd och de djupa andetagen uteblir. Andetagen blir i stället ytliga. Då fungerar andningen dåligt. Ibland har det hänt att det gått för lång tid utan träning. En månad. Ja, det har hänt. Och snart börjar jag märka en tendens till att jag börjar haka upp mig. Det är för mig en signal till att aktivt träna andningen.

 

Jag brukar ofta ligga i sängen och träna på att mjuka upp buk- och flankandningsmusklerna. Antingen på kvällen vid sängdags eller på morgonen, när det är dags att stiga upp. Jag tränar då på att pressa ut buk- och flankmusklerna. Ungefär som jag visar med webbkameran. (se webbkamerainspelningen på hemsidan). Men liggande givetvis. Snart känner jag, att jag kan andas in djupa andetag utan ansträngning och känner samtidigt en skön avslappning vid utandningen. Då har jag nått mitt mål. Övningen är klar.

 

Det har hänt ibland att jag demonstrerat liggande på golvet på en solmadrass inför en grupp elever eller studenter. Jag har för detta ändamål en gång inköpt 15 solmadrasser för min undervisning, så en halv klass på 15 elever kan få träna liggande på solmadrasserna. Skönt för en del elever. Andra kunde känna sig lite störda av den ovanliga undervisningssituationen. Vad blev resultatet?

Svar: Dom lärde sig inte buk- och flankandning på en enda gång. Man behöver träna många gånger.

Eftersom dom inte gjorde det heller efter ytterligare ett par gånger, blev en del elever i gruppen otåliga. Dessa elever ville i stället få nya övningar demonstrerade. OK. Dom fick nya övningar. Man kan ju alltid repetera senare, tänkte jag. Det hör ju till när man skall lära sig något nytt. Detta blev emellertid ett pedagogiskt problem för mig. Jag lyckades inte få eleverna att förstå hur man lär sig! Jag vet, att det sker genom upprepad TRÄNING, men jag lyckades dåligt med att få eleverna att ta sig den tid de behövde för att lära sig.

DEN NÖDVÄNDIGA TRÄNINGEN UTEBLEV. Sorgligt men sant.

Det blir mest meningsfullt och lättast att ta sig tid att själv TRÄNA. Om man även tränar för att kunna demonstrera och instruera andra blir framgången lättillgängligare. Genom att instruera andra utvecklar man sin egen förmåga och färdighet.

Viloandningsrytmkänslan i buk- och flankandningen är grundbulten när TALAkademins medlemmar skall kunna tala bättre och mera rytmiskt och flytande. Det är först då man klart konstaterar, att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man”.

Därför uppmanar jag medlemmarna i TALAkademin att inrikta sin träning med den målsättningen.

Jag upprepar: Det förhåller sig nämligen så, att genom att instruera andra utvecklar man effektivast sin egen färdighet.

One Response to Så tränar jag på min andningsteknik…

  1. Robert says:

    Vilken bra text!
    Inspirerande!
    Tusen tack Åke!!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: