Om oss

TALAKADEMIN – JU BÄTTRE MAN TALAR, DESTO MINDRE STAMMAR MAN 

TALAkademin kom till för att vi som stammar i Linköping och vill tala bättre skall ha samma chans till träning i muntlig framställning som normaltalande har. Den fanns inte. Vi måste därför själva ta reda på vad vi skall träna på, hur mycket vi måste träna, när vi skall träna, på vilket sätt det måste ske, och varför vi måste träna. Om det handlar min workshop.

Inledning 
TALAkademin är en ideell förening, öppen för alla, ursprungligen med säte i Linköping.

Varför TALAkademin startade
Viljan att tala bättre
TALAkademin bildades år 1992 för att vi som stammar i Linköping – och ville lära oss att tala bättre – skulle ha åtminstone samma chans till träning i muntlig framställning som normaltalande. Det viktiga var att hitta en metod för träning, någonting som det var värt att satsa på. Målet var att tala flytande. Men vad skulle vi träna på? Den frågan behövde besvaras

Val av träningsmetod
Förlegat legatotal
Det enda som jag själv hade lärt mig att träna på i muntlig framställning var legatotal. Jag kan enkelt beskriva mitt legatotal som tal med överdriven koartikulation som kombinerades med långsammare tempo. Detta löste mycket riktigt blockeringarna i talflödet. Men tyvärr var erfarenheten av legatotal inte tillfredsställande. Det upplevdes av mig själv – och många flera – som ett mera avvikande inslag i talet än stamningen. Därför lämnades legatotalet därhän. Följden blev att jag liksom många andra i stället på olika sätt blint och spontant ständigt försökte undvika att stamma. Framstegen mot mera flytande tal blev emellertid inte stor med denna strategi. Detta var långt ifrån tillfredsställande. Det var denna benägenhet jag själv och flera med mig ville komma ur. Vi behövde en metod att träna på..

Stutter-free Speech, SFS
Det var vid en workshop på en IALP-kongress i Washington DC i mitten på 1980-talet som detta inträffade. En videofilm visade hur en person talade före genomgången av terapin och hur personen talade vid terapins slut. Förändringen imponerade på mig och talet som visades som slutresultat var helt normalt flytande tal. Jag bestämde mig för att titta närmare på denna terapi som hade stutter-free speech som mål. Med hjälp av boken och videofilmen som utgångspunkt startade vår träningsverksamhet och TALAkademin bildades. Stutter-free Speech. A Goal for Therapy blev starten till en förändring. Nu hade vi hittat en metod att utpröva. En möjlighet till förändring från stamning till ett flytande tal.
Utprövning av metoden
Det blev naturligt att pröva instruktionerna från SFS. Vi valde ut vissa moment ur filmen och bokens instruktioner. Stor vikt lade vi vid träning av kontroll av talhastigheten, koartikulationen och tempoväxlingen. En viktig träning var att träna upp känslan för olika taltempon. Filmen visade, att man där använde sig av en DAF-apparat. (delayed auditory feed back) . Vi använde inte någon DAF-apparat för att träna in olika talhastigheter. I stället lärde vi oss att härma de fem olika talhastigheterna (förutom den egna normala talhastigheten). Dessa olika talhastigheter hade beteckningen 250 msk, 200 msk, 150 msk, 100 msk, 50 msk , 0 msk (normalt taltempo). 250 msk betecknar den långsammaste talhastigheten. Det taltempot låter ”likt en grammofonskiva som snurrar på för lågt varv”, sa en av medlemmarna i TALAkademin . Idag översätter vi det oftast med ”ljudning” (som det låter när nybörjare i grundskolan ljudar sig igenom ord för att lära sig läsa). 50 msk svarar mot ett något långsammare taltempo än det som man normalt talar med, vilket just precis ger en känsla av kontroll över den talhastighet som ligger närmast under (långsammare än) den man själv upplever vara sin normala. De övriga talhastigheterna som vi tränade på ligger där emellan. Det visade sig så småningom att vi klarade oss med träning av 200 msk-tempo och 50 msk-tempo. De övriga talhastigheterna användes i början av träningen men därefter inte lika ofta. De blev överflödiga.
En instruktionsvideo
Vi gjorde själva en instruktionsvideo på 12 minuter om vilka moment vi hade valt att träna på. Den fick ett tilläggsnamn, ”Östgötamodellen”. Det fulla namnet var således ”Stutter.free Speech. Östgötamodellen.” Detta arbete ingick som en del i erövrandet av metodiken för Stutter-free Speech-träningen. Genom att lära ut till andra lär man sig själv. Därför gjordes videofilmen. Detta förhållningssätt var typiskt för TALAkademins första medlemmar.

Allmän metodik
Ju bättre man talar, desto mindre stammar man
Under min logopedutbildning på 1960-talet träffade jag Svend Smith, som sedermera blev professor i fonetik i Tyskland. Denne dansk inspirerade oss inom TALAkademin till att pröva om det är sant, det han hävdade, nämligen att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man.” Vi fann snart att det stämde. Denna utgångspunkt valde vi därför i TALAkademin som ett överordnat tema för de idéer och uppslag som vi ville skulle ingå i vår metodik. Ett av de värdefullaste råden och tipsen i skriften ”Den peadagogiske behandling af stammen” har jag funnit vara följande: ”Parataxen – den sideordnende fremstillingsform, folkeeventyrets fortaelleform – bör vaere princippet i den sproglige udtrycksform. Man vaenner sig også herved til en vis klarhed i fremstillingen af indeholdet.” Detta har jag funnit vara värdefullt att uppmärksamma bl. a. med hänvisning till Jakobson, Halle. Fundamentals of Language, s. 58. ”Speech implies a selection of certain linguistic entities and their combination into linguistic units of a higher degree of complexity. Jag har funnit att den rekommenderade parataxen hjälper till att hålla ordning på det egna språkets selektiva och kombinatoriska funktion, när det gäller att tala lugnt och bekvämt, vilket gynnar flytet i talet.

Courtney Stromsta stärkte vårt intresse för och syn på koartikulation
”Therapy or the management of stuttering is a simple affair. Keep it simple. And if you are working with yourself think always: ’How can I simplify this thing?’ And I am fairly sure I know how to do it. What do we know for sure? What we know is that it’s based on coarticulation. It’s based on the preparation of things to come and then we blend what we are doing now into what we are prepared for.”(Ur hans föreläsning, ”Management of Stuttering,” videofilmad i Pinnarp 1990, Videoteket, Östergötlands stamningsförening)

Courtney Stomsta medverkade som huvudföreläsare i en av våra veckoslutskurser 1990 i Östergötland före det formella bildandet av TALAkademin . Han var professor i Speech and Hearing Science at Western Michigan University. Vårt intresse för att satsa på att lära oss koartikulation på ett bra sätt har även fått sin påverkan från honom. Vi tog starkt intryck av hans kunskaper, dynamiska personlighet och föreläsningsskicklighet.
Det är vägen som är mödan värd
Vi hämtade tänkespråk från andra håll till ledstjärnor för vårt förhållningssätt till träningen. Karin Boyes dikt ”I rörelse” spelade en viktig roll. Vi framhöll ofta: ”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.” Med detta ville vi ha sagt, att det var likadant med träning mot ett stamningsfritt tal. Målet – ett stamningsfritt tal – var viktigt att ha i sikte. Men träningsarbetet måste vara värt mödan. Det fick inte vara tråkigt som det lätt kan bli. I stället måste vi se till att det blev lustbetonat, stimulerande och intressant. Det blev viktigt att hitta lockande aktiviteter. Sådana var att åka ut till skolor och berätta om vår träning för skolans talpedagog, som ibland hade sällskap med lärarkollegor eller med någon stammande elev. Vi åkte även ut till stamningsföreningar i olika delar av Sverige och redogjorde för den träning som vi funnit verkningsfull. Vi fann det stimulerande att göra dessa utflykter och i verkligheten träna vår muntliga framställning. Även idag kan motsvarande arrangemang har beteckningen TALA i Skåne, TALA i Småland, TALA i VästraGötaland, TALA i Stockholm, TALA i Dalarna, TALA i Skaraborg.

Att anta en tillräckligt lockande utmaning
En annan viktig sak som bidrog till att TALAkademin bildades var världskongressen i Linköping 1995. ”The Fourth International Congress of People Who Stutter.” Den hade temat ”World Communication” och siktade mot internationalisering av (träningen i ) kommunikation och muntlig framställning. Det var viktigt för medlemmarna i TALAkademin att hålla samman ytterligare en tid för att underhålla träningen. Det gällde därför, att hitta ett projekt som kunde samla allas intresse tillräckligt starkt, så att man ville stanna kvar och arbeta för arrangemanget. Det gällde att hitta en tillräckligt lockande utmaning. Den tiden tillsammans i samarbete ansåg vi skulle utöka möjligheterna till träning och gruppens sammanhållning. Så skedde.
Speaking circles
En form av träning som varit populär på senare tid och ofta efterfrågad i ett visst avseende är ”Speaking Circles” alternativt ”Speaking Freely”. ”Speaking Circles” beskrivs i en bok med titeln ”Be Heard Now ” av Lee Glickstein. Speaking Freely beskrivs i boken ”How to Conquer Your Fears Of Speaking Before People” av John C. Harrison. Båda metoderna förefaller mig mycket lika. När man framträder framför auditoriet står en viss tid till ens förfogande, t. ex. 1 min, 2 min, 3 min eller 5 min. Denna tid disponerar man som talare helt fritt. Man talar om vad som kommer på eller förblir helt tyst om orden tryter. I stället kan man helt nöjaktigt berika sig med sin övningstid genom att träna på att känna in hur det känns att framträda framför gruppen. Den viktigaste effekten av övningarna som vi funnit är att självkänslan ökar. Detta torde bero på att auditoriet stöder den som talar med bl. a. ögonkontakt och en positiv inställning. Vidare torde inverka att auditoriet ger återkoppling med enbart positiva intryck. Negativa kommentarer utelämnar man helt och hållet. Inga återkopplande kommentarer är värderande omdömen. I stället talar man som åhörare om de olika positiva intryck som man fått av personen.
Att hitta ett effektivt lärande
Det gäller för var och en att lära på sitt eget unika sätt. Inte kopiera och ta över kunskap och färdigheter i färdigt skick från andra. Utan själv på sitt sätt och under sina villkor erövra den kunskap och de färdigheter som man eftersträvar. Först då sker lärandet effektivt. Den pedagogiska principen som vi gjort till vår, ”growing without schooling”, har vi hämtat från John Holt. (”Growing Without Schooling was a homeschooling newsletter, focused primarily on unschooling. It was founded in 1977 by the editor John Holt, and was published in Boston, Massachussetts.) John Holt finns representerad i ”Boken om pedagogerna.”
Böckerna av John Holt har varit betydelsefulla för mig och oss i TALAkademin , när vi utvecklat vår syn på lärandet t. ex. ”How children fail” 1964. ”How children learn” 1967. ”What do I do on Monday?” 1964. En senare, 1976, är ”Instead of Education” där han talar om Do-ers and their t-eachers. ”No one can act or learn for another. The do-er must do the work himself. The task, the choice, the purpose must be his. But a t-eacher may be able to help i many ways.”

Därför måste vi själva ta reda på vad vi skall träna på, hur mycket vi skall träna, när vi skall träna, på vilket sätt det skall ske. 

Forskningsprocessen som metafor för undervisning
Metaforer använder vi ofta för att klargöra vissa viktiga saker och ting som vi vill framhålla i något avseende. Så gör vi även inom TALAkademin för att illustrera röst- och taltekniska moment i muntlig framställning. Det gäller även hur man bör träna.. Courtney Stromsta skriver i sin bok ”Elements of Stuttering”: ”The factor of practicing what is correct and mandatory is so obvious that it is generally ignored. … Winning football teams practice much more than they actually play. …Professional golfers work out inadequacies of their golf swings on practice fairways by correctly blending or ”coarticulating” the segments of their swing durings hours of practice rather than waiting for inadequate shots to appear during tournament play.” John Harrison nämner i sin bok ”How to Conquer Your Fears Before People” om hur Maxwell Maltz i sin bok ”Psycho-Cybernetic” exemplifierar betydelsen av mental träning med en golftränares instruktioner till en nybörjare i gamet. Etc.
Inom TALAkademin har vi alltid menat att – jag repeterar – vi själva måste ta reda på vad vi skall träna på, hur mycket vi skall träna, när vi skall träna, på vilket sätt det skall ske. När det sedan gäller att föra kunskaper och färdigheter vidare som ett led i den egna färdighetsträningen har Håkan Hults rapport om ”Forskningsprocessen som metafor för undervisning” blivit en värdefull inspiration för vårt sätt att resonera och förstå varandra.

Namnet TALAkademin
En utgångspunkt för valet av namnet TALAkademin har varit att medlemmarna förväntas ta reda på vad som behövs för att utveckla sin muntliga framställning . Därav har följt, att vi strävat efter att medlemmarna i TALAkademin skall vara aktiva och stödja varandra i sina strävanden att förkovra sig i muntlig framställning. Föreningen som är en ideell förening är öppen för alla, men den var i början särskilt ämnad för dem som aktivt ville utveckla sin muntliga framställning. Tanken har från början varit att var och en skulle hitta ett forum för att utveckla en ambition att nå en hög nivå av kunskap och färdigheter i muntlig framställning.

Erfarenheter och resultat
Svar på tal
Gunnel Andersson har gjort en utvärdering av TALAkademins verksamhet. Undersökningen ingår i projektet Ny bild av stamning som finansieras av Region Skåne. 18 personer besvarade 21 frågor. Resultatet som redovisades stöder vår uppfattning, att det inom TALAkademin lönar sig att träna muntlig framställning. Ju bättre man talar desto mindre stammar man stämmer med verkligheten. Undersökningen presenterades 2006.

Träningens resultat är en färskvara 
Ju bättre man talar desto mindre stammar man. Det är helt klart att detta påstående stämmer. Inom TALAkademin har vi kunnat verifiera för oss själva, att det är på det viset. Ju bättre man talar desto mindre stammar man. Så är det. Vi har därför funnit det meningsfullt att fortsätta med träning i muntlig framställning. Man kan bli så bra som man önskar om man fortsätter med träningen. Man kan bli hur bra som helst. Så mycket detaljer finns det att träna på. Träningen i muntlig framställning är emellertid en färskvara. Upphör man med träningen kommer ens röst- och taltekniska färdigheter att försämras. Det är vi överens om i TALAkademin. Att stamningsbenägenheten ökar när träningen minskar eller upphör är helt naturligt för oss. Men ingenting att oroa sig för. Det signalerar bar att man behöver börja träna igen. Snart når man åter sin förlorade standard.

Att sikta mot målet
En viktig lärdom av träningen är att vi skulle sikta mot målet: stamningsfritt tal. Det innebär att som utgångspunkt ha ambitionen att tala perfekt stamningsfritt. Det är en bra utgångspunkt. Men vi gjorde en viktig upptäckt. Man behöver man inte nå fram till det målet till hundra procent. Det räcker bra med att nå så nära som möjligt. Vinsten med detta ser vi som tvåfaldig. Å ena sidan kan man som deltagare släppa på kravet att tala perfekt. Det räcker med att ha lagom ambition. Man kan hålla på och träna så länge som helst eller så länge som man är road. (”Det är vägen som är mödan värd”). Den andra fördelen är att var och en själv kan bestämma hur långt mot målet man är beredd att följa med de övriga i gruppen. Det stärker både självkänsla och självförtroende.

Gruppkänslan är viktig
Innan TALAkademin bildades och fick sitt nuvarande namn, arbetade den ursprungliga gruppen under namnet Studiecirkelgruppen. Denna ursprungliga grupp rekryterades från Östergötlands stamningsförening. Den gjorde sig känd genom att tillhöra en sektion inom föreningen. I den sektionen intresserade man sig särskilt för talträning, en term som sedan fick ingå under begreppet muntlig framställning. Studiecirkelgruppen började med att utpröva Stutter-free Speech. Vi fann redan före 1992 då TALAkademin bildades att Stutter-free Speech-metoden fungerade väl. Under ett antal år hade vi prövat på den. Framemot decennieskiftet till nittonhundranittiotalet var några medlemmar i gruppen tveksamma till om man ville fortsätta. Några kände sig redan nöjda med resultatet.
En lockande utmaning är viktig för engagemanget
Träningen hade gett tillräckligt och ett godkänt resultat för en del medlemmar. Andra medlemmar i gruppen ville gärna fortsätta med träningen. Vi kom fram till att ett utmanande och lockande projekt var det enda som skulle kunna hålla samman gruppen en ytterligare tidsperiod. Då föddes idén om att ett sådant samlande projekt skulle kunna vara att arrangera en världskongress om stamning i Linköping. Det beslöts att vi skulle genomföra en sådant arrangemang för att få anledning att tillsammans träna vidare. Detta lyckades med hjälp av SSR, Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund. Att genomföra ett sådant arrangemang förutsatte att det utfördes i SSR:s namn. Så skedde. Därför genomfördes Den 4:e världskongressen om stamning i Linköping 1995.
Ett kraftfullt utbyte mellan individer
Det finns några beståndsdelar som torde ha varit särskilt relevanta för att vi har kunnat hålla ihop som grupp. Exempel på en sådan beståndsdel formuleras en av medlemmarna på följande sätt:

”PRIMÄRT: Kraften i en självhjälpsorganisation där man växer i kapp med ens KOMPISAR, ett kraftfullt utbyte mellan individer.”

Det torde vara viktigt att vi har känt kamratskap i gruppen. Det måste skapas en trygghet så att var och en vågar göra sitt bästa. Samtidigt måste tryggheten vara så bra att man även kan ta kritik på ett bra sätt. Gruppmedlemmarna måste känna tillit till varandra och samtidigt måste man kunna skoja om saker och ting. Humor måste komma med som en förlösande faktor vid konfrontationer.
Och humor har verkligen utvecklats under åren och många har de hjärtliga gapskratten varit Skratten ger samtidigt med bra träning för andningsmusklerna, vilket vi ofta medvetandegjort.

”Antingen måste man i gruppen ha en person som är riktigt duktig, alternativt måste man ha en grupp som kan/vågar utbyta [kunskap och färdigheter] med varandra på ett så effektivt sätt att man klarar sig utan experten.
I de flesta grupper behövs en eldsjäl som driver på och som ser till att verksamheten rullar.” Så uttrycker sig en medlem.

Viloandningsrytmkänslan
En av de viktigaste erfarenheter som gjorts inom TALAkademin är att man kan lära sig att tala med viloandningsrytmkänslan. Det ger en lustfylld talkänsla. Det känns skönt att tala med viloandningsrytmkänslan. Inom TALAkademin har jag själv förordat träning och utveckling av buk- och flankandning, närmast som den t. ex.beskrivs i Gay Hendricks bok, Andningsövningar för ett bättre liv. Särskilt har vi betonat utandningsfasen. Utandningen skall föra med sig en upplevelse av avspänning. En vanlig brist i andningstekniken som vi upplevt den är, att inandningen är för kort, för grund. En kraftigare inandning har varit ett mycket vanligt träningsmål för många. Även för mig själv ibland. När jag syndar med inandningen påverkar det snart den avvägda balansen mellan luftström och stämbandsmotstånd och en upphakning i talflödet gör sig påmind. Ofta genom ett förkortat språkljud eller en vokalstamning. Detta symtom på avbrott i talflödet har flera av TALAkademins medlemmar iakttagit. Viloandningsrytmkänslan är viktig att erövra genom träning. Det ger då flyt i talet. Det ger en behaglig talkänsla som många stammare aldrig tidigare har upplevt i sitt liv.

TALAkademins hemsida
Välkommen till TALAkademin Learning Center
Här kommer vi att presentera TALAkademins metodik med massor med träningsmöjligheter.
Vi vill gärna att Du skall vara aktiv och skriva kommentarer och nya inlägg.
I ljudstudion kan man lyssna på ljudfiler och ladda upp egna inspelningar
• I ljudstudion kan man lyssna på ljudfiler och ladda upp egna inspelningar
• Här finns videoklipp
• Dagens övning
• Träning
• Metodik för effektiv inlärning
• Metodik för effektiv inlärning
• Mental träning
• Rollspel
• Fråga experten
• Bildbanken
• Arkivet innhåller mängder med länkar till andra intressanta siter
• Internationella kontakter

När man går ut på Internet hittar man TALAkademins hemsida på http://www.talakademin.nu Flera av våra medlemmar är internetkunniga och några kan skapa hemsidor. TALAkademins nuvarande hemsida är främst Göran Hjertmans skapelse. Han är styrelsemedlem i TALAkademin. Innehållet på hemsidan kommer från flertalet medlemmar. Det ingår i metodikdelen i vår verksamhet att aktivt deltaga i arbete som främjar muntlig framställning. ”Genom att lära ut till andra, lär man sig själv.” Denna erfarenhet tillhör en av de viktiga som vi gjort.
Diskussion
Talträning upplevdes av oss i TALAkademin ha ett dåligt anseende på 80-talet. Den förklaring till detta som vi accepterat är att erfarenheterna av s.k. ”klassisk talträning” för så många visat sig vara verkningslös i längden. Så fort man kommit utanför terapirummet var man åter tillbaka i sin gamla talteknik med samma stamning som tidigare. Detta tror vi har varit anledningen till den dåliga status talträningen fått hos många medlemmar i Sveriges stamningsföreningar. Det ansågs helt fel att talträna. TALAkademin gick emot den trenden. En orsak till valet av namnet TALAkademin var att det skulle signalera för medlemmarna att det gällde att informera sig själva om vad man skulle förkovra sig i. Motiveringen till och vinsten med ett medlemskap var emellertid att man fick stöd och uppmuntran i sina strävanden att tala bättre från övriga medlemmar i föreningen. Alla förväntades vara medvetna om att här var det avsett att man skall vara aktiv och själv bidra till kunskaper och färdigheter. Över tid skulle detta utvecklas till en kunskapsbank inom TALAkademin. Alla som samlat erfarenhet, kunskap och färdigheter förväntas vara till hjälp för andra medlemmar, nybörjare som veteraner. I stort sett tycker jag att detta har skett. Resultatet fram tills idag är OK och tillräckligt bra för att verksamheten lever vidare. Man kan emellertid fråga sig om allt kunnat ske snabbare. McGuires komprimerade och välstrukturerade övningsprogram tror jag initialt ger snabbare resultat. Det är en viktig iakttagelse vi gjort. Därefter gäller det ungefär lika förhållanden med TALAkademin vad uppehållande av träningen beträffar. Med hjälp av den nya hemsidan kommer vi i TALAkademin nu att försöka oss på att erbjuda ett stödjande mentorskap, när det gäller talträning via internet till varje medlem som önskar det. Jag kan tänka mig att vi ganska snart kommer att ta reda på hur snabbt resultaten visar sig och vilka svårigheterna till framsteg kan bli. Ett hinder kommer att vara att alla presumtiva medlemmar inte har tillgång till nödvändig datorutrustning. Vi bedömer det likväl möjligt att datorutrustningen kan tillgodoses allt lättare framgent.

Litteratur
Andersson, G. (2006) Svar på tal. Region Skåne. Lund.
Glickstein, L. (1998) Be Heard Now. Broadway Books. New York.
Harrison, J.C. (2003) How to Conquer Your Fears Before People. Nine Edition. The National Stuttering Association, 4071 E.La Palma Ave. Suite A, Anaheim, Ca 92807
Hendricks, G. (1995) Andningsövningar för ett bättre liv. Svenska Förlaget.
Holt, J. (1964) How Children Fail. Pitman Publishing Corporation
(1967) How Children Learn Dell Publishing Co. Inc, New York.
(1970) What Do I Do Monday? Dell Publishing Co. Inc, New York.
(1976) Instead of Education. E.P. Dutton & Co. New York.
Hult, H. (2001) Forskningsprocessen som metafor för undervisning. CUL-rapporter: Nr 2. Linköpings universitet.
Jakobson, R. & Halle, M. (1956) Fundamentals of Language. Mouton & Co – ’S-Gravenhage.
Maltz, M. (1960) Psycho – Cybernetics.
Naeslund, J. (1979) Boken om pedagogerna. Liber UtbildningsFörlaget
Shames,H. G. & Florance, C.L. (1980) Stutter.free Speech. A Goal for Therpy. Charles E. Merril Publishing Company. A Bell & Howell Company, Columbus Ohio.
Smith, S. Den paedagogiske behandling af stammen. Kap. XIV. Nordisk laerebog for taelepedagoger
Stromsta, C. (1986) Elements of stuttering. Atsmorts Publishing, P.O. Box 533, Oshtemo, Michigan 49077-0513.