Hur står det till i TALAkademin 2018?

”… så en bra terapi borde kombinera flera tekniker som påverkar dessa flera delar eller delar (våra talbegränsningar på en mycket fysisk nivå, artikulering, avkoppling, andning, ögonkontakt och alla psykologiska saker).”

”… Så det ska alla vara inblandade, men å andra sidan är vi väldigt annorlunda och eftersom en stor del av stamming går med sina rötter i vår personlighet är det en bra idé att försöka testa olika tekniker och se vad som fungerar bäst för dig…”

”… Jag är säker på att jag har saknat något så om du använder några andra tekniker som du älskar, vänligen lämna en kommentar. Om du använder några av de tekniker som jag nämnde och det fungerar, eller det gjorde det inte” t arbete, var god ge din feedback, lämna en kommentar … ”
(klipp från Andrey Denisenko)
—————————– ————————————————– –
I consider that we have a lot of concepts ready for us in terms of oral presentation and speech training. Visst har vi sedan länge tillbaka: Uttalsträning, avspänning, andningsteknik, etc. Och visst har vi inom TALAkademin testat en mängd talövningar under årens lopp. Men oemotståndligt lockande talträningsarrangemang som tilltalar alla personer med besvärande stamning är fortfarande en utmaning att ta sig för medlemmarna i TALAkademin. Förhoppningsvis kommer det att visa sig att Andrey Denisenkos inspirerande presentatörer på YOUTUBE lockar till nya intressanta talträningsmål.

Toastmasters…

”

”Laurent – det här påminner mig om starten till TALAkademin…”

”Welcome, Marion !
I am Laurent, from France.

Panicking at the thought at having to speak in public was a part of my life.

And then one day, I decided that things couldn’t continue like that. I had to do a presentation for a small audience and the president of the bank where I worked.

I was so sick at the thought of it that I said to my wife that I was going to ask my boss to replace me. It would be best to accept that I wasn’t made for it and leave someone else to take my place.

But I realized that I would be much worse if I avoided the problem. I would undermine my confidence in my ability to speak and the next time I needed to do it the stress would certainly be worse. So I said to myself that I must defuse the situation:

most of the people who would be present knew that I sometimes had elocution problems. I should accept it, even if it meant that I had to joke about it or take a break if it really came to the worst.

As a result I decided to face up to the situation and do everything possible to make things go smoothly.

That was only the beginning of a great adventure. It hasn’t always been easy, but that decision was the basis of the enormous progress I have since made. 

Working on public speaking has been a giant leap in my walk on the lunar surface of stuttering.

Nowadays I regularly do presentations at work and I have also been invited to lecture at conferences on stuttering. Previously, faced with these gatherings – in places such as amphitheaters and congress halls – I would have run a mile.

In my book, I wrote a whole chapter on public speaking with 9 tips who could help you :

Prepare yourself

Be concise : less is better !

Practice

Prepare to stutter

Work on your posture

Smile

Make them laugh !

Slow down

Practice ! (again :-))

You can find the chapter ”I WISH I HAD KNOWN THAT SOME OF THE BEST SPEAKERS IN THE WORLD STUTTER” on this link :

https://drive.google.com/file/d/1NC3oeVdROjqZ6n4bi7foJz1UsbAofmJu/view?usp=sharing

Have a good time !

Laurent

http://goodbye-stuttering.blogspot.fr

Gott Nytt År! Nu går jag vidare…

”…change has to come through the experiences of those who stutter themselves -… ”

Barbara
I think any form of change has to come through the experiences of those who stutter themselves – what has helped them and what hasn’t.

This is why I think it’s great that Dr Charn Nang is taking it upon herself to do this research project, of which I am taking part.  I honestly don’t think there is one size which fits all – we are all different people and some of us gain more from one type of therapy/programme than another.

Often it’s a combination of factors which helps us to progress and move towards the way we wish to speak in our everyday lives.
Hazel

– Stammar du?.  – Ja, men inte som du. 🙂
Följden av detta är, att var och en av oss måste numera finna sin egen väg till ett bättre tal. Hur ser just mitt träningsprogram ut?

– Fråga kan man ju alltid!

Toastmasters – eller TALAkademin? Båda finns i Sverige :-)

Hi Sanjog,
After having carefully read your post, your next logical step would be to enroll with Toastmasters.

Stuttering being a socially triggered impairment, you have to go out of your comfort zone, face head on your greatest fears in a very cooperative environment, know repetitive positive speaking experiences that will change your stuttering hexagon from negative to positive (while renewing your perceptions, beliefs and emotions) and create new neuronal pathways that will get rid of your stuttering mindset.

Påminner stamning om kortspelet 21…???

Heureka!!!

”…I’ve got an experiment for you Hazel. Keep moving your mouth even when your diaphragm is contracted. What do you think would happen? Would your mouth just move with no sound? For me what happened was my speech just became pretty much normal in all situations.”
Alex

Jag har funnit det!! Den som söker, han finner! Är det ännu sant, att alla vägar bär till Rom? Vem vet?

Vad är stamning…?

Re: [neurosemanticsofstuttering] My Stutter/Blocking/Holding Back Problem Dissapeared

Det gick visst upp ett ljus…

I believe all the people who chose to accept it only did because they believed they were stuck with it for life because they genetically inherited a neurological defect. You and me both knew that we had the ability to speak normally because we could speak perfectly normal in some situations but could barely say a word in other situations. So we figured out how we can speak the same way in all situations as we do in a room by ourselves. Did you know that Albert Einstein had a stutter and even he couldn’t figure out the solution? We figured out something that Einstein couldn’t figure out! High Five Ruth! I essentially figured out the same thing as you did. I used to believe the best thing to do was to try as hard as I can to force out the words through a tensed up mouth and throat. But that’s what causes the problem. If we just relax our mouth and take our time to say every sound then there’s nothing stopping our mouth from moving normally! And when I ! made this discovery it didn’t even take three months to make my speech normal. It took one second.
Alex

”If we just relax our mouth and take our time to say every sound then there’s nothing stopping our mouth from moving normally! And when I ! made this discovery it didn’t even take three months to make my speech normal. It took one second.”

Detta tycks inträffa, när tiden är fullbordad. Men hur ska jag veta när…? Hur mycket behöver jag träna först innan detta inträffar?  Ingen vet. Alla måste pröva och erfara.

Intressanta aspekter om hur man skapar talflyt- (An experiment)

”Du talar inte som du tror att du talar…”

The way to get rid of a feeling is to express it.  To express it, you have to stop holding back.  One way to stop holding back is to speak in a bigger voice.  If in those moments you speak in a bigger voice, it will feel to you like you’re coming off too loud, too angry, too pushy.  But that will not be the case.  That is only your perception.  So you need to do a lot of experimenting to find out what is real and true…and what isn’t.

John H.

”Jag vet, jag vet, jag vet…Så börja jag. Det var min vår…Och när jag sen blev 18 år, sa jag: Ja’vet!… Så är det. Ja’ vet!” Lyssna på Georg Rydeberg på YOU TUBE.

Så tränar jag på min andningsteknik…

När inandningen storlek, – kraften som man alstrar för att spontant och automatiskt kunna uttala en fras på ett skönt och avspänt sätt – inte är tillfredsställande, ja då lurar den första stamningsepisoden som gäddan i vassen! Helt plötsligt och snabbt kommer hugget, – som en stamning. Låt dig inte luras av att tro, att andningen alltid och normalt sker helt autonomt och automatiskt. Betrakta den perfekta andningen som basen för ditt blivande normala tal.

Så tränar jag på min andningsteknik

Det tar 15 min för mig att träna upp buk- och flankandningen.

Jag tränar på det 1 – 2 gånger per vecka. Fastän jag kan det så väl sedan lång tid tillbaka. Om jag avstår från att träna blir jag gradvis mer och mer spänd och de djupa andetagen uteblir. Andetagen blir i stället ytliga. Då fungerar andningen dåligt. Ibland har det hänt att det gått för lång tid utan träning. En månad. Ja, det har hänt. Och snart börjar jag märka en tendens till att jag börjar haka upp mig. Det är för mig en signal till att aktivt träna andningen.

Jag brukar ofta ligga i sängen och träna på att mjuka upp buk- och flankandningsmusklerna. Antingen på kvällen vid sängdags eller på morgonen, när det är dags att stiga upp. Jag tränar då på att pressa ut buk- och flankmusklerna. Ungefär som jag visar med webbkameran. (se webbkamerainspelningen på hemsidan). Men liggande givetvis. Snart känner jag, att jag kan andas in djupa andetag utan ansträngning och känner samtidigt en skön avslappning vid utandningen. Då har jag nått mitt mål. Övningen är klar.

Det har hänt ibland att jag demonstrerat liggande på golvet på en solmadrass inför en grupp elever eller studenter. Jag har för detta ändamål en gång inköpt 15 solmadrasser för min undervisning, så en halv klass på 15 elever kan få träna liggande på solmadrasserna. Skönt för en del elever. Andra kunde känna sig lite störda av den ovanliga undervisningssituationen. Vad blev resultatet?

Svar: Dom lärde sig inte buk- och flankandning på en enda gång. Man behöver träna många gånger.

Eftersom dom inte gjorde det heller efter ytterligare ett par gånger, blev en del elever i gruppen otåliga. Dessa elever ville i stället få nya övningar demonstrerade. OK. Dom fick nya övningar. Man kan ju alltid repetera senare, tänkte jag. Det hör ju till när man skall lära sig något nytt. Detta blev emellertid ett pedagogiskt problem för mig. Jag lyckades inte få eleverna att förstå hur man lär sig! Jag vet, att det sker genom upprepad TRÄNING, men jag lyckades dåligt med att få eleverna att ta sig den tid de behövde för att lära sig.

DEN NÖDVÄNDIGA TRÄNINGEN UTEBLEV. Sorgligt men sant.

Det blir mest meningsfullt och lättast att ta sig tid att själv TRÄNA. Om man även tränar för att kunna demonstrera och instruera andra blir framgången lättillgängligare. Genom att instruera andra utvecklar man sin egen förmåga och färdighet.

Viloandningsrytmkänslan i buk- och flankandningen är grundbulten när TALAkademins medlemmar skall kunna tala bättre och mera rytmiskt och flytande. Det är först då man klart konstaterar, att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man”.

Därför uppmanar jag medlemmarna i TALAkademin att inrikta sin träning med den målsättningen.

Jag upprepar: Det förhåller sig nämligen så, att genom att instruera andra utvecklar man effektivast sin egen färdighet.

DO-ING – NOT EDUCATION…

Sträva mot målet!

”…I think the main cause of stuttering is one of two things: our anticipatory anxiety about speaking in certain situations causes our vocal cords to get so tense that they can’t vibrate, or as our guru John Harrison says, our subconscious desire to hold back causes us to tense up our vocal cords to prevent ourselves from speaking. I’m not sure which one of those explanations it is though. I still think controlling the mechanics of speech is counterproductive because if we preplan a sentence we might start worrying about saying certain words which increases our anticipatory anxiety.

I think whichever explanation is right, the solution is the same. I think if we stop constantly thinking about speech, stop trying to control speech, stop thinking of stuttering as a terrible thing to be avoided at all costs, stop worrying about what people will think of us if we stutter, stop being overly perfectionistic, stop overthinking everything we do and just live in the moment, stop thinking of life as a performance or competition and instead just think of life as a fun adventure, and stop acting like a shy unassertive person, then that will provide a difficult environment for speech blocks to happen in, and they will happen less and less over time until eventually we think to ourselves ”I can’t even remember the last time I had a speech block!”

I started thinking like that yesterday, and immediately my fluency dramatically increased. I was actually way more fluent than I was after 9 months of obsesively trying to use Dr. Shwartz’s slow start technique perfectly. I was shocked! But I won’t think about it too much because then I’ll be back to judging speech and thinking of speaking as a performance.
Alex

Prövat och erfarit! Bra gjort Alex! Det manar till efterföljd. Nu gäller det att gå vidare. Det är så man måste göra. Åtminstone tills man kommer på något bättre sätt. Det fordrar en hel del jobb. Och uthållighet. Ju närmare målet man kommer, desto roligare blir det. Det är en drivkraft som belöning att ta till vara.

Prövat och erfarit!

”I did an experiment to see if speaking in an overly controlled way is the main cause of speech blocks. I pretty much never have any speech blocks when I’m talking out loud in a room by myself, so my experiment was to see if I would block in a room by myself if I purposely control the mechanics of speaking. I tried preplanning my sentences and visualizing the words before I said them, I tried controlling my articulation, I tried monitoring my speech, I tried thinking about every word I said and every breath I took, and guess what happened? I still never even had one speech block.

The only way I could create blocks in a room by myself is by purposely tensing up my throat. Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”
(Alex)

”…Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”  Det är bra att testa och erfara! Och sedan forska vidare. Ställa upp nya hypoteser. Testa igen. Dra vettig slutsats.

Synpunkter till förändring

”Några nycklar till att förändra sitt tal”

Det gläder mig verkligen…

”…Dear Johnny: No, the book isn’t ready yet. You will be the first to know when it is. I started out by wanting the book to be a unified voice of this group…..an agreement about certain basic fundamentals I wrongly assumed the group was unified around. But we all live and learn. As it turned out, I could find few unifying voices as I had planned…..so I had to make a lot of changes and pretty much went out on my own and said what was true for me and what I know for sure changed my speech from effortless (as a child up to nearly 5 years of age) to effortful (after the trauma when I began to stutter) and back to effortless (after approximately 35 years old.)…”

Intressant! Jag var själv i samma ålder, när vederbörlig samlad information medförde att även jag började förstå, vad jag skulle – tänka på, koncentrera mig på, bete mig –  för att lyckas med att kunna tala bättre. På den tiden trodde även jag som Ruth Meed gjorde. Nämligen till att börja med, att mitt recept att eliminera  stamningen i mitt tal – för att tala flytande – gällde även för alla andra . Idag har jag förstått, att det är mera komplicerat än så. Jag tror som Ruth Meed, att var och en måste utgå från att testa om man har en egen unik väg till att tala flytande.

Jag tror att TALAkademin numera har både kunskap och resurser för att coacha var och en som vill pröva sin individuella talträningslycka. Det gläder mig verkligen.