Om jag skulle skriva nåt rörande stamning… på beställning…?

Jag ställer nu frågan till en läsare som kan tänkas vara intresserad av min rubrikfråga ovan. Hör av dej i så fall till TALAkademins styrelse och gör en beställning på något som du skulle vilja veta mera om.

Styrelsen får vara jury och bestämma vad som bör sägas eller skrivas om. Samt föreslå vilken eller vilka som vill få i uppgift att skriva ett svar eller en kommentar.

Jag levererar här några exempel på frågor som har intresserat mej. Men vi som har stamning i vårt tal har ju så olika med erfarenheter som rör talet.

Alla vill vi ju veta mera om just det som intresserar en själv. Jag har som exempel ställt några frågor nedan som intresserar mej.

Har du några personliga frågor som du är angelägen om att få svar på?

Frågor som intresserar mej vill jag gärna svara på. Andra frågor kanske någon i TALAkademins styrelse intresserar sig för och vill svara på.

Vi tar alla varje uppgift som en övning i att uttrycka oss efter bästa förmåga, föreslår jag.

Exempel på frågor:

  • Hur/vad gör jag när jag talar?
  • Vad gör jag när jag stammar?
  • Vad värdefullt har jag lärt mig om stamning?
  • Vad har varit mest intressant?
  • Kan/vill vi som stammar dela med oss av våra erfarenheter?
  • Eller är våra erfarenheter alldeles för olika för att vi ska kunna dra nytta av varandras erfarenheter?
  • En gång stammare – alltid stammare…?
  • Vad är det vi gör när vi utlöser stamningen?
  • Varför försvinner stamningen spontant hos en del personer?
  • Vad är det som är intressant för den som stammar att få veta, tycker just du?

Ställ själv någon fråga om din stamning/ditt tal och skicka frågan till TALAkademin som en kommentar på det här inlägget.

Hur står det till i TALAkademin 2018?

”… så en bra terapi borde kombinera flera tekniker som påverkar dessa flera delar eller delar (våra talbegränsningar på en mycket fysisk nivå, artikulering, avkoppling, andning, ögonkontakt och alla psykologiska saker).”

”… Så det ska alla vara inblandade, men å andra sidan är vi väldigt annorlunda och eftersom en stor del av stamming går med sina rötter i vår personlighet är det en bra idé att försöka testa olika tekniker och se vad som fungerar bäst för dig…”

”… Jag är säker på att jag har saknat något så om du använder några andra tekniker som du älskar, vänligen lämna en kommentar. Om du använder några av de tekniker som jag nämnde och det fungerar, eller det gjorde det inte” t arbete, var god ge din feedback, lämna en kommentar … ”
(klipp från Andrey Denisenko)
—————————– ————————————————– –
I consider that we have a lot of concepts ready for us in terms of oral presentation and speech training. Visst har vi sedan länge tillbaka: Uttalsträning, avspänning, andningsteknik, etc. Och visst har vi inom TALAkademin testat en mängd talövningar under årens lopp. Men oemotståndligt lockande talträningsarrangemang som tilltalar alla personer med besvärande stamning är fortfarande en utmaning att ta sig för medlemmarna i TALAkademin. Förhoppningsvis kommer det att visa sig att Andrey Denisenkos inspirerande presentatörer på YOUTUBE lockar till nya intressanta talträningsmål.

Toastmasters…

”Many of us were Toastmasters members and we really benefited from our experiences.”
Richard

Det är dags att ta reda på vad nyttigt Toastmasters tycks erbjuda.

”Laurent – det här påminner mig om starten till TALAkademin…”

”Welcome, Marion !
I am Laurent, from France.

Panicking at the thought at having to speak in public was a part of my life.

And then one day, I decided that things couldn’t continue like that. I had to do a presentation for a small audience and the president of the bank where I worked.

I was so sick at the thought of it that I said to my wife that I was going to ask my boss to replace me. It would be best to accept that I wasn’t made for it and leave someone else to take my place.

But I realized that I would be much worse if I avoided the problem. I would undermine my confidence in my ability to speak and the next time I needed to do it the stress would certainly be worse. So I said to myself that I must defuse the situation:

most of the people who would be present knew that I sometimes had elocution problems. I should accept it, even if it meant that I had to joke about it or take a break if it really came to the worst.

As a result I decided to face up to the situation and do everything possible to make things go smoothly.

That was only the beginning of a great adventure. It hasn’t always been easy, but that decision was the basis of the enormous progress I have since made. 

Working on public speaking has been a giant leap in my walk on the lunar surface of stuttering.

Nowadays I regularly do presentations at work and I have also been invited to lecture at conferences on stuttering. Previously, faced with these gatherings – in places such as amphitheaters and congress halls – I would have run a mile.

In my book, I wrote a whole chapter on public speaking with 9 tips who could help you :

Prepare yourself

Be concise : less is better !

Practice

Prepare to stutter

Work on your posture

Smile

Make them laugh !

Slow down

Practice ! (again :-))

You can find the chapter ”I WISH I HAD KNOWN THAT SOME OF THE BEST SPEAKERS IN THE WORLD STUTTER” on this link :

https://drive.google.com/file/d/1NC3oeVdROjqZ6n4bi7foJz1UsbAofmJu/view?usp=sharing

Have a good time !

Laurent

http://goodbye-stuttering.blogspot.fr

2018-01-08 11:22 GMT+01:00 mdefloris@yahoo.com [neurosemanticsofstuttering] <neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com>:
_____________________________________________________________________
”Han kom som ett yrväder… ‘Va, sitter ni här å fikar! Å jag som trodde att ni tränade å tala!”
Ja, där satt vi i början på Östergötlands stamningsförening och fikade, när LG kom in. Då började vägen mot TALAkademins tillkomst. Resten är historia som flera känner till. Världskongressen med namnet ”World Communication” 1995 blev höjdpunkten. Snart  därefter TALAkademin.

”I WISH I HAD KNOWN THAT SOME OF THE BEST SPEAKERS IN THE WORLD STUTTER”. Så skriver Laurent i sin bok som är väl värd att läsa eller studera.

Nu ska jag läsa om det här kapitlet!!!  🙂

Gott Nytt År! Nu går jag vidare…


Happy New year! Hope you are making plans to enjoy this year. I also hope that you feel excited and resilient, as you plan your new year’s actions.

I know how frustrating your journey from stuttering to freedom  may seem. You have ups and downs and somtimes you feel you are almost free and sometimes it ambushes you.

In my years of studying this subject and achieving various degrees of fluency, I came to a simple process that needs to be applied over and over, until you are free. It comes to a series of questions.

 1) What feeling (s) do I need to feel freedom, ease  and flow in this situation?
 2) What internal reality (images, sounds, internal dialogue, beliefs, perceptions etc.) will create this feeling?
3) What feeling do I have now?
 4) is it useful?
5) Apply various techniques – direct suggestions, time line work, swishing pictures, reframing etc.- to eliminate or change the feeling that is not helpful or damaging.
6) Build a desired internal state. Apply to a situation.
7) test first in your imagination, then in real life.

8) repeat as many times as needed.

When you start truly seeing how much your speech is state dependent and how much your state is affecting your ability to think, speak and make good decisions, not mentioning your level of enjoyment and your ability to be someone people want to talk to, it will only become a matter of consistently applying the process.

Have the best luck in 2018!

My plans for the New year – I am moving away from working with people who stutter and go back to my old passion – beauty and anti-aging.

If you look at my website now annamargolina.com you will see what i am talking about. So very excited to build a new direction in my life. I will be still commenting here and taking care of maintaining the forum..

Anna Margolina, Ph.D. Cht,
annamargolina.com
——————————————————————————————

 Nu går Anna Margolina vidare. Hon har uppenbarligen taltränat tillräckligt. Vi får se om hon kommer att kommentera ytterligare något intressant om återfall, (relapses). Det brukar ju vanligen ske i princip efter varje en och en halv månad.

Låt oss  tills dess ta fasta på hennes 8 tips här ovan.
Tack för dem, Anna Margolina

”…change has to come through the experiences of those who stutter themselves -… ”

Barbara
I think any form of change has to come through the experiences of those who stutter themselves – what has helped them and what hasn’t.

This is why I think it’s great that Dr Charn Nang is taking it upon herself to do this research project, of which I am taking part.  I honestly don’t think there is one size which fits all – we are all different people and some of us gain more from one type of therapy/programme than another.

Often it’s a combination of factors which helps us to progress and move towards the way we wish to speak in our everyday lives.
Hazel

– Stammar du?.  – Ja, men inte som du. 🙂
Följden av detta är, att var och en av oss måste numera finna sin egen väg till ett bättre tal. Hur ser just mitt träningsprogram ut?

– Fråga kan man ju alltid!

Toastmasters – eller TALAkademin? Båda finns i Sverige :-)

Hi Sanjog,
After having carefully read your post, your next logical step would be to enroll with Toastmasters.

Stuttering being a socially triggered impairment, you have to go out of your comfort zone, face head on your greatest fears in a very cooperative environment, know repetitive positive speaking experiences that will change your stuttering hexagon from negative to positive (while renewing your perceptions, beliefs and emotions) and create new neuronal pathways that will get rid of your stuttering mindset.

Most of us on this list went there.
Richard

Richard Parent
Känner du igen dig i svaret till Sanjog från Richard Parent?
Jag undrar hur många som känner till motsvarigheten till Richard Parent i Sverige. Just nu!

Påminner stamning om kortspelet 21…???

”…brand new copy of ”21 things I wish i had known about stuttering” by own very own Laurent Lagarde. Thank you, Laurent for having it translated into English.

What a delight to read. As I read I keep saying – yes, yes, yes… so very true.

I believe it is a must read for everyone who is determined to untangle the stuttering mystery. It is easy to read, honest, entertaining, funny, touching, wise and so much more. I will write more when i am done with it. Thank you again, Laurent! Wow, what talents we have in this group.

Anna

Vad kan det vara för 21 saker, tro??  🙂

Vi borde checka av en sak i sänder. Undrar just om det finns någon svensk som hunnit läsa boken. Jag när faktiskt lite förväntansfull. Kan det finnas någonting som vi inte redan känner till i TALAkademin om stamning vid det här laget?

”Den som lever får se.”

Heureka!!!

”…I’ve got an experiment for you Hazel. Keep moving your mouth even when your diaphragm is contracted. What do you think would happen? Would your mouth just move with no sound? For me what happened was my speech just became pretty much normal in all situations.”
Alex

Jag har funnit det!! Den som söker, han finner! Är det ännu sant, att alla vägar bär till Rom? Vem vet?

Vad är stamning…?

”…To me stuttering is an unconscious conflict – something wants to speak and something wants to hold back. If there were no conflict, we would do either this or that – speak or not to speak. Since there is a struggle, something tries to push through resistance. But what if the conflict was resolved and these two forces agreed to work together instead of pushing against each other?”
Anna
Då blir det bra!!!  Så uppfattar jag det i alla fall!
Är det någon som vill yttra sig?

Re: [neurosemanticsofstuttering] My Stutter/Blocking/Holding Back Problem Dissapeared

On Oct 21, 2017, at 2:10 PM, alex.bernard99@yahoo.com [neurosemanticsofstuttering] <neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com> wrote:

Ruth I have to say thank you for writing your book. It got the idea in my head that since o can speak normally in a room by myself I should be able to speak normally all the time.

Alex

Det är inte utan att man kan se målskynket skymta… : -)
Ska man likna talet vi d en flod???  (Speech is a River by Ruth Mead). Prövat och erfarit. (PE)

Det gick visst upp ett ljus…

 

I believe all the people who chose to accept it only did because they believed they were stuck with it for life because they genetically inherited a neurological defect. You and me both knew that we had the ability to speak normally because we could speak perfectly normal in some situations but could barely say a word in other situations. So we figured out how we can speak the same way in all situations as we do in a room by ourselves. Did you know that Albert Einstein had a stutter and even he couldn’t figure out the solution? We figured out something that Einstein couldn’t figure out! High Five Ruth! I essentially figured out the same thing as you did. I used to believe the best thing to do was to try as hard as I can to force out the words through a tensed up mouth and throat. But that’s what causes the problem. If we just relax our mouth and take our time to say every sound then there’s nothing stopping our mouth from moving normally! And when I ! made this discovery it didn’t even take three months to make my speech normal. It took one second.
Alex

”If we just relax our mouth and take our time to say every sound then there’s nothing stopping our mouth from moving normally! And when I ! made this discovery it didn’t even take three months to make my speech normal. It took one second.”

Detta tycks inträffa, när tiden är fullbordad. Men hur ska jag veta när…? Hur mycket behöver jag träna först innan detta inträffar?  Ingen vet. Alla måste pröva och erfara.

Intressanta aspekter om hur man skapar talflyt- (An experiment)

Alex, your experience is really very interesting. It shows that stuttering is not a problem of control. Like you, when I am alone and try to control my speech, I don’t stutter. If I purposely scan each word I am going to utter, I don’t stutter. Control is not the cause of my stuttering, it’s a response to stuttering or to the fear of stuttering. It’s just a way to escape from stuttering but stuttering appears before.

I share Anna’s point. My thoughts are the triggers for stuttering. And this trigger makes me switch in stuttering mode, in tension mode but not in control mode. Control is not the problem. If I a am alone and try to stutter, the only way for me to produce my stuttering is to add tension in my throat, in my chest or in my tongue. So my problem is tension and I like Anna’s idea to replace tension by relaxation. And this tension, As John says, is a mean to hold back, to prevent my words to get out. This tension is the result of the struggle of two forces : one flow trying to get outside and a pression trying to shut the pipe.
Laurent
2017-09-29 20:26 GMT+02:00 alex.bernard99@yahoo.com [neurosemanticsofstuttering] <neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com>:

I did an experiment to see if speaking in an overly controlled way is the main cause of speech blocks. I pretty much never have any speech blocks when I’m talking out loud in a room by myself, so my experiment was to see if I would block in a room by myself if I purposely control the mechanics of speaking. I tried preplanning my sentences and visualizing the words before I said them, I tried controlling my articulation, I tried monitoring my speech, I tried thinking about every word I said and every breath I took, and guess what happened? I still never even had one speech block. The only way I could create blocks in a room by myself is by purposely tensing up my throat. Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering.

I think the main cause of stuttering is one of two things: our anticipatory anxiety about speaking in certain situations causes our vocal cords to get so tense that they can’t vibrate, or as our guru John Harrison says, our subconscious desire to hold back causes us to tense up our vocal cords to prevent ourselves from speaking. I’m not sure which one of those explanations it is though. I still think controlling the mechanics of speech is counterproductive because if we preplan a sentence we might start worrying about saying certain words which increases our anticipatory anxiety.

I think whichever explanation is right, the solution is the same. I think if we stop constantly thinking about speech, stop trying to control speech, stop thinking of stuttering as a terrible thing to be avoided at all costs, stop worrying about what people will think of us if we stutter, stop being overly perfectionistic, stop overthinking everything we do and just live in the moment, stop thinking of life as a performance or competition and instead just think of life as a fun adventure, and stop acting like a shy unassertive person, then that will provide a difficult environment for speech blocks to happen in, and they will happen less and less over time until eventually we think to ourselves ”I can’t even remember the last time I had a speech block!”

I started thinking like that yesterday, and immediately my fluency dramatically increased. I was actually way more fluent than I was after 9 months of obsesively trying to use Dr. Shwartz’s slow start technique perfectly. I was shocked! But I won’t think about it too much because then I’ll be back to judging speech and thinking of speaking as a performance.

Alex

 
Un peu d’aide et d’optimisme pour les adultes et parents d’enfants qui bégaient
__._,_.___

Posted by: Laurent Goodbyebeg <goodbye.begaiement@gmail.com>

Jag tycker att ovanstående är så bra, att jag har kopierat allt från Laurants svar till Alex och saiten  [neurosemanticsofstuttering]. Här finns enligt min mening ytterst tänkvärda konstateranden som rör talflyt. Och hur man åstadkommer detta.  ”I can’t even remember the last time I had a speech block!” Det här är lärorik information om hur man kan åstadkomma flytande tal.

Jag gillar ju svenska informativa golfspelsinstruktioner. Se t. ex. tidningen SVENSK GOLF. Man kan överföra golfspelsträningsinstruktioner till motsvarande talträningsinstruktioner. Då kan man även lära sig att överföra nödvändiga och framgångsrika golfspelsdetaljer till helt avgörande motsvarande talträningsdetaljer FRAMGÅNGSRIKT om man tränar lika omsorgsfullt i båda sammanhangen. Häpnadsväckande! Prövat och erfarit.

”Du talar inte som du tror att du talar…”

Alex

The way to get rid of a feeling is to express it.  To express it, you have to stop holding back.  One way to stop holding back is to speak in a bigger voice.  If in those moments you speak in a bigger voice, it will feel to you like you’re coming off too loud, too angry, too pushy.  But that will not be the case.  That is only your perception.  So you need to do a lot of experimenting to find out what is real and true…and what isn’t.

John H.

”Jag vet, jag vet, jag vet…Så börja jag. Det var min vår…Och när jag sen blev 18 år, sa jag: Ja’vet!… Så är det. Ja’ vet!” Lyssna på Georg Rydeberg på YOU TUBE.

 

Så tränar jag på min andningsteknik…

När inandningen storlek, – kraften som man alstrar för att spontant och automatiskt kunna uttala en fras på ett skönt och avspänt sätt – inte är tillfredsställande, ja då lurar den första stamningsepisoden som gäddan i vassen! Helt plötsligt och snabbt kommer hugget, – som en stamning. Låt dig inte luras av att tro, att andningen alltid och normalt sker helt autonomt och automatiskt. Betrakta den perfekta andningen som basen för ditt blivande normala tal.

Så tränar jag på min andningsteknik

Det tar 15 min för mig att träna upp buk- och flankandningen.

Jag tränar på det 1 – 2 gånger per vecka. Fastän jag kan det så väl sedan lång tid tillbaka. Om jag avstår från att träna blir jag gradvis mer och mer spänd och de djupa andetagen uteblir. Andetagen blir i stället ytliga. Då fungerar andningen dåligt. Ibland har det hänt att det gått för lång tid utan träning. En månad. Ja, det har hänt. Och snart börjar jag märka en tendens till att jag börjar haka upp mig. Det är för mig en signal till att aktivt träna andningen.

 

Jag brukar ofta ligga i sängen och träna på att mjuka upp buk- och flankandningsmusklerna. Antingen på kvällen vid sängdags eller på morgonen, när det är dags att stiga upp. Jag tränar då på att pressa ut buk- och flankmusklerna. Ungefär som jag visar med webbkameran. (se webbkamerainspelningen på hemsidan). Men liggande givetvis. Snart känner jag, att jag kan andas in djupa andetag utan ansträngning och känner samtidigt en skön avslappning vid utandningen. Då har jag nått mitt mål. Övningen är klar.

 

Det har hänt ibland att jag demonstrerat liggande på golvet på en solmadrass inför en grupp elever eller studenter. Jag har för detta ändamål en gång inköpt 15 solmadrasser för min undervisning, så en halv klass på 15 elever kan få träna liggande på solmadrasserna. Skönt för en del elever. Andra kunde känna sig lite störda av den ovanliga undervisningssituationen. Vad blev resultatet?

Svar: Dom lärde sig inte buk- och flankandning på en enda gång. Man behöver träna många gånger.

Eftersom dom inte gjorde det heller efter ytterligare ett par gånger, blev en del elever i gruppen otåliga. Dessa elever ville i stället få nya övningar demonstrerade. OK. Dom fick nya övningar. Man kan ju alltid repetera senare, tänkte jag. Det hör ju till när man skall lära sig något nytt. Detta blev emellertid ett pedagogiskt problem för mig. Jag lyckades inte få eleverna att förstå hur man lär sig! Jag vet, att det sker genom upprepad TRÄNING, men jag lyckades dåligt med att få eleverna att ta sig den tid de behövde för att lära sig.

DEN NÖDVÄNDIGA TRÄNINGEN UTEBLEV. Sorgligt men sant.

Det blir mest meningsfullt och lättast att ta sig tid att själv TRÄNA. Om man även tränar för att kunna demonstrera och instruera andra blir framgången lättillgängligare. Genom att instruera andra utvecklar man sin egen förmåga och färdighet.

Viloandningsrytmkänslan i buk- och flankandningen är grundbulten när TALAkademins medlemmar skall kunna tala bättre och mera rytmiskt och flytande. Det är först då man klart konstaterar, att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man”.

Därför uppmanar jag medlemmarna i TALAkademin att inrikta sin träning med den målsättningen.

Jag upprepar: Det förhåller sig nämligen så, att genom att instruera andra utvecklar man effektivast sin egen färdighet.

DO-ING – NOT EDUCATION…

You can imagine various behaviors attached to certain feelings like train cars to the locomotive. A feeling comes and with it comes an unconscious response. On the other hand, feelings are attached to various triggers – internal or external. There is something we say to ourselves or see in our mind or something we hear on the outside or see on the outside that triggers the feeling. Stuttering is an unconscious behavior. Whatever it does – makes us switch to another mode of speaking, where we see or hear words before they are spoken, or whether it is a tension in the vocal cords and throat, which makes us switch to another mode of speaking – it is not that important. The key is that the brain does something in some situations and it doe! sn’t do it in other situations. Barbara’s training gives people understanding what natural speech looks like, feels like and sounds like. before I learned about her theory I experienced relapses as some mysterious power that comes over me. Now I know what the mind is doing. It switches to a control mode, when awareness of the word comes before it is said. However, to me this knowledge alone would not be so effective, because there was a feeling that triggered the behavior. This is where NLP and hypnosis are so useful. They can help disconnect the train from the locomotive. Or connect them to a different locomotive. What if a trigger that caused you to be anxious, now caused you to be aware, relaxed and fully present? What if a trigger that previously created the tension now started creating relaxation. Human brain can be re-trained. What was scary can become fun. What caused a feeling of inferiority can cause a feeling of resilience and pride. If people can change your inne! r state, who is in control of your mind? And isn’t it fun to learn how to drive your own bus, rather then be a screaming passenger?
Anna
And isn’t it fun to learn how to drive your own bus, rather then be a screaming passenger?…
Ta kontroll över ditt tal!  ”…att säga tulipanaros går bra, men att GÖRA det” – är svårare.

Det minns jag nu, att hörde det sägas även till mig  en gång redan under min utbildningstid. Det går väl lätt sa jag, ”tulpanros”.  Man kan väl korsa en tulpan med en ros. Det måste väl gå. Det visade sig att jag inte ”hajat” innebörden av uttrycket. Numera tänker jag ofta på uttrycket ”DO-ING, NOT EDUCATION”. Att VETA vad man borde göra är en sak. Att GÖRA det är det som är AVGÖRANDE.

En hel del har redan GJORTS inom TALAkademin. Hoppas att den verksamheten kommer att fortsätta.

Sträva mot målet!

”…I think the main cause of stuttering is one of two things: our anticipatory anxiety about speaking in certain situations causes our vocal cords to get so tense that they can’t vibrate, or as our guru John Harrison says, our subconscious desire to hold back causes us to tense up our vocal cords to prevent ourselves from speaking. I’m not sure which one of those explanations it is though. I still think controlling the mechanics of speech is counterproductive because if we preplan a sentence we might start worrying about saying certain words which increases our anticipatory anxiety.

I think whichever explanation is right, the solution is the same. I think if we stop constantly thinking about speech, stop trying to control speech, stop thinking of stuttering as a terrible thing to be avoided at all costs, stop worrying about what people will think of us if we stutter, stop being overly perfectionistic, stop overthinking everything we do and just live in the moment, stop thinking of life as a performance or competition and instead just think of life as a fun adventure, and stop acting like a shy unassertive person, then that will provide a difficult environment for speech blocks to happen in, and they will happen less and less over time until eventually we think to ourselves ”I can’t even remember the last time I had a speech block!”

I started thinking like that yesterday, and immediately my fluency dramatically increased. I was actually way more fluent than I was after 9 months of obsesively trying to use Dr. Shwartz’s slow start technique perfectly. I was shocked! But I won’t think about it too much because then I’ll be back to judging speech and thinking of speaking as a performance.
Alex

Prövat och erfarit! Bra gjort Alex! Det manar till efterföljd. Nu gäller det att gå vidare. Det är så man måste göra. Åtminstone tills man kommer på något bättre sätt. Det fordrar en hel del jobb. Och uthållighet. Ju närmare målet man kommer, desto roligare blir det. Det är en drivkraft som belöning att ta till vara.

Prövat och erfarit!

”I did an experiment to see if speaking in an overly controlled way is the main cause of speech blocks. I pretty much never have any speech blocks when I’m talking out loud in a room by myself, so my experiment was to see if I would block in a room by myself if I purposely control the mechanics of speaking. I tried preplanning my sentences and visualizing the words before I said them, I tried controlling my articulation, I tried monitoring my speech, I tried thinking about every word I said and every breath I took, and guess what happened? I still never even had one speech block.

The only way I could create blocks in a room by myself is by purposely tensing up my throat. Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”
(Alex)

”…Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”  Det är bra att testa och erfara! Och sedan forska vidare. Ställa upp nya hypoteser. Testa igen. Dra vettig slutsats.

Synpunkter till förändring

Dear Anna,
I feel enriched reading these insights of yours.

I am sharing some of the key points of the transformation of the speech from my perspective that I touch on with my coaching clients

– I do transformative coaching rather than NLP (and I resonate with each and every one that you shared so I will not duplicate these):

a) Taking responsibility for the stuttering. How come I created stuttering in my life? From victim towards a responsible person. This is the essence of the change.

b) Accepting emotions. Whatever I am experiencing is where I am at now and I am not trying to escape from it or numb it.

c) Being freed from the duality of good and bad. Accepting everything as an experience, an opportunity to grow.

d) Leaving the consciousness of trying to control. (I have read your book, Ruth Mead, I find it great and insightful. It is helping me substantially in my transformation.) This consciousness is so prevalent in the modern society, everyone wants to control, but often it is just trying to appear being in control. And then we are frustrated.
Sincerely,
Jindrich

Här kommer en kommentar till Anna Margolinas inlägg. Någon som delar  några av Annas punkter. Jindrich. Intressant tycker jag. Det finns mycket att lära sig. Det tycker jag nog!  Varje påstående en hel del studiearbete!

Mot den bakgrunden borde stamningsföreningarna runt om i världen samverka för att göra utbildningsarbetet angenämt. Personer som stammar i Sverige borde satsa på att bli världsledande.  Inte hamna på efterkälken.  För det kan man också!

”Några nycklar till att förändra sitt tal”

Over the years i have been observing my clients both stuttering and non-stuttering, observing myself as well as interviewing those who achieved success.

Here are factors I believe are essential for success when it comes to change:

1) Taking responsibility for your own change. Even when working with a coach, it is you who does the work. A coach can guide you, however, it is your internal and external journey. People who know they are the ones who make the change are more likely to succeed.

2) Focus on the source of the problem, not the symptom – in case of stuttering – mental processes that create blocking, not blocks themselves.

3) Looking for possibilities not obstacles. Those who look for  people who achieved freedom and flow and who collect evidence that it is possible are more likely to succeed then those who look for possible difficulties and evidence that they may fail.

4) Curiosity and focus on self-growth rather then simply ”fixing” a problem.

5) Desire to learn how their mind operates – figure out how they create their responses, how they think.

6) Relentlessness – firmly believing that their brain can learn new ways and refusing to give up.

7) Optimism – noticing successes and refusing to dwell on failures. Seeing failures as stepping stones to success.

Anna

Bra påpekat Anna! Bra att ha några utgångspunkter, när man skall ta itu med sin stamning och börja talträna mot ett mera flytande tal. Som synes är det en hel del att ta ställning till. Det är bra att ha det nedskrivet så att man kan checka av, när man behöver. Det kan vara svårt att ha 7 punkter i huvudet för jämnan. Därför är det bra att kunna ha en nedtecknad referens att gå tillbaka till när det behövs om minnet sviker.