”At the heart of the problem…”

ake

”That and other experiences made it very clear that my stuttering and blocking was only peripherally about my speech. At the heart of the problem was my disbelief that I could just let go and be me…without feeling that I had to do it right.
Regards,
John
__________________________________________________________________________
Ja, så enkelt var det för John C. Harrison. Han medverkade förresten som föredragshållare på Världskongressen i Linköping 1995.
Let go! Släpp loss! …without feeling that I had to do it right. Släpp på känslan att måste tala prefekt. Det påminner John om nu även år 2017. Det måste vara någonting viktigt John har att påminna om eftersom han gör detta ånyå efter mer än 20 år sedan. Jag är övertygad om det.

Hur ofta fortsätter du att…?

“How often do you keep repeating some action or way of talking or way of thinking especially when it is not working and has not worked?  Do you ever do that?”

  • “How many times should I attempt to do something when it does not work before moving on and trying something else?”

    Det här är ett par utmanande frågor för en taltränande person som har stamning i sitt tal. Vad GÖR man när det inte funkar direkt? Det kanske fordrar en ganska lång betänketid, innan beslutsamhetens friska hy övergår i eftertankens kranka blekhet.

  • Jag skall nu läsa vidare det som Michael Hall skriver om detta.

 

Vad inbegriper hela människan…?

”…In the 33 years since I first introduced the stuttering hexagon, more and more people have come to understand blocking and stuttering as a problem that involves the whole person….”
(John C. Harrison)

Jag gjorde det här klippet från inbjudan till en webinar den 16 juli 2017. Tyvärr var jag själv förhindrad att delta. Undrar om någon annan kan berätta om vad som avhandlades.

Intressant tycker jag, att man numera börjar dra in hela människan i stamningsproblematiken. För min del tror jag, att man måste själv välja ut det man behöver talträna på. Det kan lämpligen ske på ett intressant sätt i en TALAkademins framtida utbildning.

Vi bör tillsammans samla upp alla tillgängliga erfarenheter av att tala. Därefter strukturera upp det insamlade innehållet. Planera en utbildningsgång. Och vidare sätta igång en utbildning i TALAkademins regi. Snarast lämpligt.

Vem vill mest bli av med sin stamning?

”People who NEED to speak well have greater drive than those who just want to improve or overcome stuttering.  When you need to speak well as much as you need to breathe, you will speak well and nothing will stop you. ”
(klipp  från Michael Williams)

Hur mycket motivation har du för att lära dig tala bättre? Det är frågan. Det är den helt  avgörande frågans svar som kommer att avgöra slutresultatet av TALAkademins talträning. Inom rimlig tid. Kontakta TALAkademin redan nu hösten 2017.

Hur du samma erfarenhet?

> Från: Åke Byström <ake.bystrom@bredband.net>
>
> Ämne: Ett saxat kort avsnitt från det som Alan Badmington skrivit

> ”…Greater openness about my life-long communication issues has proved invaluable in helping me to overcome previous embarrassment. Revealing my ‘darkest secret’, to all and sundry, has greatly accelerated the desensitization process. My beliefs and perceptions (of what others think about me) have changed dramatically.”
>
> Hej Göran!
> Har detta uttalande från Alan Badmington någon relevans för dej?
> Jag kan säga att jag upplevt samma eller gjort en liknande erfarenhet.
> Intressant, tycker jag, att få veta att även Alan Badmington gjort denna ovanstående        erfarenhet.
Hälsningar i all hast
> Åke

Den 2017-05-24 kl. 15:26, skrev Göran Hjertman:
Hej !
Han har helt rätt – jag har också samma erfarenhet
”My beliefs and perceptions (of what others think about me) have changed dramatically.”

> Denna meningen är så viktig – vi pratar ju om people pleasern – om man inte bryr sig om andra när man använder sin röst så får man nästan automatiskt bättre muntlig framställning.
> Utmaningen är ju också att klura ut ett träningsprogram med olika aktiviteter och övningar som gör att man tränar upp denna förmåga – att träna upp sitt mod – att våga ha längre pauser – att våga hålla ett lägre taltempo – att tillåta sig och ha modet att vara avspänd i kroppen.
> Ingen annan bryr sig ju om hur man talar – så varför ska man göra det – jag är beredd att säga att detta är ett nyckelområde för oss.
/mvh Göran

”Hur många gånger måste jag träna? Är 550 ggr nog??”

Hi Anna,
I, wholeheartedly, concur with your response to Hazel.

As you are aware, I have now fulfilled more than 550 public speaking engagements. Although I have built up a varied repertoire of talks (embracing many different subjects), by far the majority of my presentations relate to my own life story.

Despite the fact that the 99% of the audiences have no connection with stuttering, my talks generate such a positive feedback. Those present frequently tell me that (after learning about how I have successfully dealt with my personal adversity) they are similarly inspired to confront challenges that exist in their own lives. It has been enlightening to discover that there are many common threads affecting persons who stutter and those who don’t.

(Alan Badmington)
(Klipp från http://www.neurosemanticsof stuttering)

Varför viska…?

In the 75+ years I have been looking at stuttering, I have come to understand the problem as that of holding back.  Whispering is different from speaking in that it is extremely difficult to communicate emotion when you whisper.  And you are able to detach the ”you” from the experience, so it becomes safe to whisper.  But when you add sound, you put the ”you” back in the experience.  Your presence is added back into the equation.
Make sense?
John H.
——————————————————————-
Jag instämmer.