”Några nycklar till att förändra sitt tal”

Det gläder mig verkligen…

”…Dear Johnny: No, the book isn’t ready yet. You will be the first to know when it is. I started out by wanting the book to be a unified voice of this group…..an agreement about certain basic fundamentals I wrongly assumed the group was unified around. But we all live and learn. As it turned out, I could find few unifying voices as I had planned…..so I had to make a lot of changes and pretty much went out on my own and said what was true for me and what I know for sure changed my speech from effortless (as a child up to nearly 5 years of age) to effortful (after the trauma when I began to stutter) and back to effortless (after approximately 35 years old.)…”

Intressant! Jag var själv i samma ålder, när vederbörlig samlad information medförde att även jag började förstå, vad jag skulle – tänka på, koncentrera mig på, bete mig –  för att lyckas med att kunna tala bättre. På den tiden trodde även jag som Ruth Meed gjorde. Nämligen till att börja med, att mitt recept att eliminera  stamningen i mitt tal – för att tala flytande – gällde även för alla andra . Idag har jag förstått, att det är mera komplicerat än så. Jag tror som Ruth Meed, att var och en måste utgå från att testa om man har en egen unik väg till att tala flytande.

Jag tror att TALAkademin numera har både kunskap och resurser för att coacha var och en som vill pröva sin individuella talträningslycka. Det gläder mig verkligen.

”At the heart of the problem…”

”That and other experiences made it very clear that my stuttering and blocking was only peripherally about my speech. At the heart of the problem was my disbelief that I could just let go and be me…without feeling that I had to do it right.
Regards,
John
__________________________________________________________________________
Ja, så enkelt var det för John C. Harrison. Han medverkade förresten som föredragshållare på Världskongressen i Linköping 1995.
Let go! Släpp loss! …without feeling that I had to do it right. Släpp på känslan att måste tala prefekt. Det påminner John om nu även år 2017. Det måste vara någonting viktigt John har att påminna om eftersom han gör detta ånyå efter mer än 20 år sedan. Jag är övertygad om det.

Hur ofta fortsätter du att…?

“How often do you keep repeating some action or way of talking or way of thinking especially when it is not working and has not worked?  Do you ever do that?”

• “How many times should I attempt to do something when it does not work before moving on and trying something else?”

  Det här är ett par utmanande frågor för en taltränande person som har stamning i sitt tal. Vad GÖR man när det inte funkar direkt? Det kanske fordrar en ganska lång betänketid, innan beslutsamhetens friska hy övergår i eftertankens kranka blekhet.

• Jag skall nu läsa vidare det som Michael Hall skriver om detta.

Vad inbegriper hela människan…?

”…In the 33 years since I first introduced the stuttering hexagon, more and more people have come to understand blocking and stuttering as a problem that involves the whole person….”
(John C. Harrison)

Jag gjorde det här klippet från inbjudan till en webinar den 16 juli 2017. Tyvärr var jag själv förhindrad att delta. Undrar om någon annan kan berätta om vad som avhandlades.

Intressant tycker jag, att man numera börjar dra in hela människan i stamningsproblematiken. För min del tror jag, att man måste själv välja ut det man behöver talträna på. Det kan lämpligen ske på ett intressant sätt i en TALAkademins framtida utbildning.

Vi bör tillsammans samla upp alla tillgängliga erfarenheter av att tala. Därefter strukturera upp det insamlade innehållet. Planera en utbildningsgång. Och vidare sätta igång en utbildning i TALAkademins regi. Snarast lämpligt.

Vem vill mest bli av med sin stamning?

”People who NEED to speak well have greater drive than those who just want to improve or overcome stuttering.  When you need to speak well as much as you need to breathe, you will speak well and nothing will stop you. ”
(klipp  från Michael Williams)

Hur mycket motivation har du för att lära dig tala bättre? Det är frågan. Det är den helt  avgörande frågans svar som kommer att avgöra slutresultatet av TALAkademins talträning. Inom rimlig tid. Kontakta TALAkademin redan nu hösten 2017.

Hur du samma erfarenhet?

> Från: Åke Byström <ake.bystrom@bredband.net>
>
> Ämne: Ett saxat kort avsnitt från det som Alan Badmington skrivit

> ”…Greater openness about my life-long communication issues has proved invaluable in helping me to overcome previous embarrassment. Revealing my ‘darkest secret’, to all and sundry, has greatly accelerated the desensitization process. My beliefs and perceptions (of what others think about me) have changed dramatically.”
>
> Hej Göran!
> Har detta uttalande från Alan Badmington någon relevans för dej?
> Jag kan säga att jag upplevt samma eller gjort en liknande erfarenhet.
> Intressant, tycker jag, att få veta att även Alan Badmington gjort denna ovanstående        erfarenhet.
Hälsningar i all hast
> Åke

Den 2017-05-24 kl. 15:26, skrev Göran Hjertman:
Hej !
Han har helt rätt – jag har också samma erfarenhet
”My beliefs and perceptions (of what others think about me) have changed dramatically.”

> Denna meningen är så viktig – vi pratar ju om people pleasern – om man inte bryr sig om andra när man använder sin röst så får man nästan automatiskt bättre muntlig framställning.
> Utmaningen är ju också att klura ut ett träningsprogram med olika aktiviteter och övningar som gör att man tränar upp denna förmåga – att träna upp sitt mod – att våga ha längre pauser – att våga hålla ett lägre taltempo – att tillåta sig och ha modet att vara avspänd i kroppen.
> Ingen annan bryr sig ju om hur man talar – så varför ska man göra det – jag är beredd att säga att detta är ett nyckelområde för oss.
/mvh Göran

”Hur många gånger måste jag träna? Är 550 ggr nog??”

Hi Anna,
I, wholeheartedly, concur with your response to Hazel.

As you are aware, I have now fulfilled more than 550 public speaking engagements. Although I have built up a varied repertoire of talks (embracing many different subjects), by far the majority of my presentations relate to my own life story.

Despite the fact that the 99% of the audiences have no connection with stuttering, my talks generate such a positive feedback. Those present frequently tell me that (after learning about how I have successfully dealt with my personal adversity) they are similarly inspired to confront challenges that exist in their own lives. It has been enlightening to discover that there are many common threads affecting persons who stutter and those who don’t.
…
(Alan Badmington)
(Klipp från http://www.neurosemanticsof stuttering)

Varför viska…?

In the 75+ years I have been looking at stuttering, I have come to understand the problem as that of holding back.  Whispering is different from speaking in that it is extremely difficult to communicate emotion when you whisper.  And you are able to detach the ”you” from the experience, so it becomes safe to whisper.  But when you add sound, you put the ”you” back in the experience.  Your presence is added back into the equation.
Make sense?
John H.
——————————————————————-
Jag instämmer.

När man inte vet hur eller varför man övar skapar det frustration.

När man inte vet hur eller varför man övar skapar det frustration.  Jag vet. Men VEM frågar ALLTID efter ”hur” och ”varför”?  Det är något man måste lära sig. För att nå framgång. Och bli effektiv. Denna viktiga formulering borde snarast inskrivas i TALAkademins stadgar.

”I never forgot his story.”

”I want to share a conversation about 8 to 10 years ago that I had with Dave McGuire (the founder of the McGuire Programme)   Dave was talking about what to do when you suddenly find yourself with a feared sound or word.  I can’t remember the details of the story, but that’s not important.  Let’s say it was words starting with ”t”.  Dave told me that after a long stretch of no longer struggling with stuttering, out of the blue he suddenly found himself blocking on ”t” words.  ”So,” said Dave.  ”I took a full day and went out into town and used words starting with ”t” in every situation I could think of.  I did that a couple of hundred times.  Let me tell you, I just killed it.  And at the end of the day I no longer had any fear saying any word beginning with ”t” in any situation.

Dave is a guy who has conquered his own stuttering and created a very successful training for others.  Yet even Dave has his moments of regression.  But Dave has little tolerance for running away from the things he fears.

What Dave said made a real impression on me.  I never forgot his story.

John H
—————————————————————

En hel del talar för att man måste hålla igång sin talträning. Det har vi även noterat inom TALAkademin. Därför hoppas jag – och flera med mej – att TALAkademin även långt framöver kommer att erbjuda ständig träning i muntlig framställning.  Helst rolig och stimulerande talträning. Det är en bra målsättning.

Hur GÖR man för att lära sig…?

“When we practice something, we are involved in the deliberate repetition of a process with the intention of reaching a specific goal. The words deliberate and intention are key here because they define the difference between actively practicing something and passively learning it.”—Thomas Sterner, The Practicing Mind

Det här är mycket bra. Frågan är bara: Hur många gånger måste jag träna för att det skall ge resultat? Är 21 ggr tillräckligt? Eller måste jag träna varje sak 110 ggr? Två svar dyker upp i mitt minne. Jag har läst någonstans båda uppgifterna. Men naturligtvis hittar jag inte nu böckerna, där uppgifterna finns. Därför får du som läser det här själv ta reda på vilken uppgift som gäller. Hur många gånger måste man träna på någonting för att det ska bli inlärt? Det är frågan!

Vilken sorts talträning…?

Här vill jag bara påpeka, att vi här får lite/mycket stöd för TALAkademins kurser. Det beror på hur man väljer att betona. Men stöd blir det i vilket fall!  (:-)

How many hours of practice do you need for restoring your speech?

INTRODUCTION

Hi Åke,
It’s good to hear from you again, young man. J  I’m sorry it’s taken a little while to respond to your email but I really have been busy of late (with child care duties and public speaking engagements).  I simply couldn’t find sufficient time to sit down and give proper consideration to the question you posed.

Jag har frågat Alan Badmington om lyckosam talträning. Hur lång tid av träning behövs det för en person som har stamning i sitt tal att bli normaltalande? Jag tycker det är intressant med Alans svar som jag nu presenterar.

Mc Guire
As you are well aware, the turning point in my life occurred when I attended a 4-day residential McGuire course in May 2000. The costal breathing virtually eliminated my blocking overnight, thereby allowing me to talk with incredible freedom and confidence. The physiological tools that I acquired made it so much easier to say/pronounce the “difficult” letters/sounds that had caused me so many problems throughout my life.

Bröstkorgsandningens funktionella betydelse som Alan hänvisar till här förvånade mig första gången jag hade tillfälle att bekanta mig med den. Det skedde i Uppsala vid en McGuire-kurskurs någon gång efter år 1995. Vid det tillfället hade jag ingen uppfattning om varför costal andning (= hög andning; dvs bröstkorgsandning) skulle vara att föredra framför den låga buk- och flankandningsteknik som jag själv lärde på 60-talet under logopedutbildningen. Jag var mest frågande inför vad jag fick se. Och ganska länge därefter. Men idag tror jag, att  McGuire har upptäckt och dragit nytta av att den som stammar – med denna teknik på ett bra och snabbt sätt – får uppleva betydelsen av att en kraftig luftmängd på utandningen plötsligt löser upp en ljudblockering. Så fungerar det  åtminstone på mig själv. Än idag.

Fyra dagars kurs

Throughout those 4 days, I seized every opportunity to speak – chatting one-to-one with individuals; within small group environments; and/or when addressing everyone.  (I should mention that there were more than 100 McGuire graduates present in the conference room.)

Från tidig morgon till sen kväll tränar deltagarna med varandra och i flera/många olika grupper. Under fyra dagar! Detta visar den intensiva talträningens betydelse för framgång och snabbt resultat för deltagarna. En betydelsefull lärdom från McGuire, tycker jag.

Dag 3. Träning och ha KUL!!

On day 3 of the course, we ventured out onto the streets to approach (and speak with) total strangers.  Thanks to the Edinburgh Masker (that I had worn for more than 20 years), I already possessed good interpersonal skills.  As a result, I felt comfortable engaging in conversation with the 287 persons that I encountered during that unforgettable Saturday afternoon in Cardiff. I didn’t deliberately set out to speak to any specific number of people – I simply found it so enjoyable that I conversed with everyone in sight.  J

Tänk att det kan vara så kul att talträna! Men jag tror för min del att det mest beror på gruppdynamik. Är man 287 personer samtidigt ute på stan så blir det en ovanlig gemensam styrka som agerar i. Man vågar i grupp göra något gemensamt! Ensam blir det inte lika självklart lätt. Då blir det i stället en naturlig påfrestning. Den kan vara lätt att backa inför. Men låt oss lära och dra positiv nytta av situationen!

Inget organiskt fel – FUN to speak!

During that 4-day course, I discovered that there was nothing organically wrong with my speech. Speaking became pleasurable and not the exhausting chore it had been for so many years.  For the first time in my life, I enjoyed the physical act of speaking.

Många har genom träning förbättrat sin muntliga framställning. Träningsarbetet har då lett fram till en känsla av glädje. Det är alltså KUL med träning i att tala bättre. Så har man också upplevt talträningen i TALAkademin under många år. Väl värt för alla att lägga märke till.

Glädjen med talet under kontroll

When I returned home, I immediately set about dismantling the psychological framework that had supported my stutter for so many years. Although (in my eyes) I had achieved so much in my pre-McGuire days, my speech had always been so unreliable.  It fluctuated from minute to minute; from person to person; from situation to situation. I never knew where, or when, lightning was going to strike. J But now, I was in control – it felt so exhilarating.

När man kommit på hur man skall tala med flyt, blir det roligare att arbeta vidare med talträning. Ingår man i en träningsgrupp är det optimalt. Man stimuleras av gruppens medlemmar. Delad glädje är dubbel glädje. Genom internet är det möjligt att bilda många olika träningsgrupper genom SKYPE. Det vet redan engagerade medlemmar inom TALAkademin.

Attitydförändring

I devised an extensive programme of expansion that allowed me to challenge myself in a wide array of speaking situations. I knew that working on the mechanics of my speech had only limited value and that, if I wanted to enjoy permanent gains, I needed to change the belief system and narrow self-concept that had restricted my life for so many years.

Hur man tänker om saker och ting inverkar på hur man talar. Hur gör man om man känner att blir nervös i en talsituation? Man kanske väljer att hålla tyst i stället för att tala. Av olika anledningar. Det här tar tid att komma till rätta med i så fall. Man måste då träna sig i att byta attityd – från negativ till positiv attityd. Oftast med ett parallellt analysarbete som tar mer tid än man kan tro.

Träna på med friskt mod!

I wasn’t satisfied with confining my newly-acquired speaking prowess to the safe, supportive, McGuire environment.  I wanted to speak well (and sample the exhilaration and freedom) at ALL times.  At first, it was disconcerting when I spoke because I had purposely blocked out the sound of my own voice for more than two decades. But, having discarded my mechanical crutch (the Edinburgh Masker), I liked what I heard and I haven’t stopped talking since. 

Nej, just det! Det gäller att utvidga sin ”confort zoon” så snart som möjligt. En betydelsefull hjälp till detta har hos oss TALAkademins verksamhet under årens lopp varit. Och så blir det även i fortsättningen. NU närmast i Göteborg om en vecka, den 25 mars. Stamningsföreningen Västra Götaland arrangerar. Passa på att delta! Ring eller maila!

Viktigt att gå på kursen

I used subsequent courses and support groups to gain further empowerment by seizing every opportunity to speak in front of others. I also joined several public speaking clubs and enrolled for various seminars/workshops seemingly unrelated to stuttering. I just wanted to speak to anyone. This had the effect of reinforcing my belief that my recovery was not temporary or fragile (as had been the case on previous occasions when I had attempted other therapy/approaches).

Det är lättare att tala i vissa situationer. Likväl vill man inte nöja sig med detta. Man vill kunna tala i alla olika situationer. Och med vem som helst.

”This had the effect of reinforcing my belief that my recovery was not temporary or fragile (as had been the case on previous occasions when I had attempted other therapy/approaches).

Det anses viktigt inom TALAkademin att man skall kunna fortsätta sin talträning så länge som behov föreligger. Annars kommer man att snart konstatera, att talträning i likhet med annan tillfällig träning är övergående. Det brukar märkas inom att intervall på två månader.

Den personliga attitydens betydelse

Ake, ever since completing that initial McGuire course in 2000, I make a point of chatting with every Tom, Dick and Harry.  I speak, and speak, and speak at EVERY opportunity – from first thing in the morning until last thing at night (including using the telephone).   My vocal cords are CONSTANTLY in operation.  I exercise them for MANY, MANY HOURS EVERY DAY – not because I have to – but because I now find the act of speaking such a joy.

300 minutes of chatter per week equates to less than 43 minutes per day.   Wow! – that’s nothing!  It’s a small price to pay if someone genuinely has a desire to become a more effective communicator.

I’m sorry, but I must close at this point because it’s past my bedtime.  J

Kindest regards

Alan

On Saturday, November 5, 2016 3:19 PM, Åke Byström <ake.bystrom@bredband.net> wrote:

Michael Williams <michael@thestartspeakingtrainingcenter.com>

Who Is This Opportunity For?

• Professionals or professionally-minded individuals.
• Ready and willing to invest at least 300 minutes per week in formal practice.Hi Alan,
  what do you think of 300 minutes per week in formal practice?  Is that what you have to-day experienced too?
  I remember asking you this question long ago. And I remenber your avoiding reply then? Have you got another answer this week? 🙂
  Kindest regards
  Åke
  ————————————-
• Ready and excited to “try” to use what they are learning in their daily conversations.
• Sick and tired of earning less for which they are qualified.
• Sick and tired of constantly being in fear of stuttering.
• Sick and tired of not speaking up and out because of stuttering.
• Ready to be and do more with their life.

Vad innebär McGuire-programmet?

To: neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com

”Hazel, I’m not sure if you know the answer to this but I thought I’d ask. How does the McGuire program actually prevent stuttering? Like does it do something with the vocal cords like relax them or push them apart? Or do they think stuttering is caused by the diaphragm malfunctioning, and it somehow prevents that?”
_________________________________________________________________

Alex – you know how to ask BIG questions J ( 🙂

There are various aspects to the McGuire approach – both physical and psychological.  On the physical side, the costal breathing helps to keep the diaphragm moving freely as we speak. I.e. it helps to prevent it contracting when it should be relaxed.  As we know, there can be various triggers for our diaphragm contracting when speaking e.g. fear of stuttering and the various negative meanings we give to it; thinking of the words first and then trying to say them; anticipating difficulty saying certain sounds etc.  Basically, anything which messes up our mind/body’s inbuilt natural ability to produce fluent speech, which can only happen when “thinking”, “activating our voice” and “articulation” are all happening simultaneously and automatically.  So, the McGuire breathing method provides a way to dramatically reduce the likelihood of our diaphragm freezing when speaking.

Another physical aspect is the deeper tone which, I understand, helps to keep the vocal folds further apart when speaking, so that they’re less likely to uncontrollably clamp together.  I certainly find this aspect really helpful and it keeps my focus away from my mouth/throat etc – where most of the struggle takes place when we stutter.  Also it does provide a more powerful way of speaking, so it’s great for voice projection – without straining it.  I also find that feeling the vibrations of my voice resonating through my chest as I speak very helpful and, actually, does make me more aware of the fact that it’s my voice which is the basis of speaking – like Barbara (Dahm) says.

On the psychological side there’s the voluntary stuttering (“deliberate dysfluency”) which is great for reducing the fear of stuttering and being open and honest with people about the fact that we stutter.  Also non-avoidance of sounds, words, speaking situations and pushing out one’s comfort zone on a regular basis.  There’s more to it than this but these are the basics.   I think McGuire is something which needs to be experienced to fully appreciate the benefits of it.  Of course, there needs to be a willingness to speak differently in the outside world and to not try to speak fluently or to not try to speak like everyone else.  I’ve pretty much reached that point now.  I really don’t care if my breathing isn’t completely natural anymore.  It’s more important to me that I communicate clearly and in a way which reflects the real me and in a way which is enjoyable and fun.  As I’ve said before, I think over time, the way I breathe won’t be as exaggerated as it can be at the moment, and will appear more natural.  Also I will have more flow – especially when I more fully give up thinking about the words!!!

Hope this kind of answers your question, Alex.  Do let us know how you’re getting on, from time to time, as you feel able.  We’re all here to help and support each other, whatever route we’re taking J
Hazel
__________________________

Jag tycker att Hazel gör en intresseväckande beskrivning av McGuire-programmet, när hon svarar på Alex’ frågor. ”On the physical side, the costal breathing helps to keep the diaphragm moving freely as we speak.” Diafragman skall tydligen röra sig fritt, när man talar. Det låter bra, tycker jag. När man spänner sig samtidigt som man talar, brukar det inte gå så bra att tala med flyt. Jag har noterat att det finns fler än en person som spänner sig och samtidigt stammar. Men det ska man inte göra enligt Hazel: ”So, the McGuire breathing method provides a way to dramatically reduce the likelihood of our diaphragm freezing when speaking.”
– I think McGuire is something which needs to be experienced to fully appreciate the benefits of it. Ja, som vanligt är det ju så, att för att en metod skall fungera till 100% så måste hela metoden ”- needs to be experienced to fully appreciate the benefits of it.

Så är det också med TALAkademins erfarenheter av talträning. Man måste behärska de grundläggande färdigheterna till fullo. Tag chansen att träna med TALAkademin på årets kursarrangemang. Nu närmast tillsammans med Stamningsföreningen Västra Götaland i slutet av Mars månad.

From: neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com [mailto:neurosemanticsofstuttering@yahoogroups.com]
Sent: Sunday, February 26, 2017 4:30 AM
T
Subject: [neurosemanticsofstuttering] Re: Update

Hur man frågar… spelar en viktig roll för svaret

”… but so far it’s working.”

All of me…

If there’s one thing I’ve learned about chronic stuttering and blocking, it’s that it’s far more than just a speech problem.  It is, in fact, a system problem that involves all of you.
…
…And it did validate what I was discovering about myself, my life, and my ability to express myself.
(Klipp från  ”A trip on LSD and what I learned about chronic stuttering”
By John C. Harrison)

Så här kan man göra, när man taltränar i USA idag

Christian,

As you rightly observe, trust grows over time.  What you’re doing seems totally right.  Keep going, bro.  You’re on the right path.

John H.
(Klipp från internet)
Tillit, tillit till det nya sättet att tala,men det är svårt stundom. Men man får lov att växa i tron. I tron på det jag kan förändra. Även om man ibland vacklar i tron på sig själv och det man gör. Ge inte upp! Trots rädsla och tvivel. Så  här långt ser det ut som att jag misströstar över mitt sätt att tala. Man försöker att tala så bra som man förmår. Utan att pressa på,utan att undvika vissa ord, utan att tänka ut vad jag ska säja i förväg. Ibland går det bra och ibland inte. Jag lägger märke till vissa situationer som jag har framgång i när jag använder det bisarra nya sättet att tala på. Skapa mer tillit. Och repetera!
Det här tycker jag, att vi är bekanta med när jag tänker på TALAkademin och vad vi erfarit där under årens lopp. Och John  Harrisons positiva kommentar stämmer bra.

Pröva och erfara (PE)