Boken

Talakademins bok

Välkommen till TALAkademins Bok! Det här är ett stort projekt för oss där vi försöker samla all den kunskap vi har lärt oss genom åren. Boken är under arbete men du är ändå välkommen att läsa utkastet till den här.

Om Talakademin

TALAkademin – Ju bättre man talar, desto mindre stammar man

TALAkademin kom till för att vi som stammar i Linköping och vill tala bättre skall ha samma chans till träning i muntlig framställning som normaltalande har. Den fanns inte. Vi måste därför själva ta reda på vad vi skall träna på, hur mycket vi måste träna, när vi skall träna, på vilket sätt det måste ske, och varför vi måste träna. Om det handlar min workshop.

Inledning
TALAkademin är en ideell förening, öppen för alla, ursprungligen med säte i Linköping.

Varför TALAkademin startadeTALAkademin bildades år 1992 för att vi som stammar i Linköping – och ville lära oss att tala bättre – skulle ha åtminstone samma chans till träning i muntlig framställning som normaltalande. Det viktiga var att hitta en metod för träning, någonting som det var värt att satsa på. Målet var att tala flytande. Men vad skulle vi träna på? Den frågan behövde besvaras

Val av träningsmetod
Förlegat legatotal
Det enda som jag själv hade lärt mig att träna på i muntlig framställning var legatotal.  Jag kan enkelt beskriva mitt legatotal som tal med överdriven koartikulation som kombinerades med långsammare tempo. Detta löste mycket riktigt blockeringarna i talflödet. Men tyvärr var erfarenheten av legatotal inte tillfredsställande. Det upplevdes av mig själv – och många flera – som ett mera avvikande inslag i talet än stamningen. Därför lämnades legatotalet därhän. Följden blev att jag liksom många andra i stället på olika sätt  blint och spontant ständigt försökte undvika att stamma. Framstegen  mot mera flytande tal blev emellertid inte stor med denna strategi. Detta var långt ifrån tillfredsställande. Det var denna benägenhet jag själv och flera med mig ville komma ur. Vi behövde en metod att träna på..

Stutter-free Speech, SFS
Det var vid en workshop på en IALP-kongress i Washington DC i mitten på 1980-talet som detta inträffade. En videofilm visade hur en person talade före genomgången av terapin och hur personen talade vid terapins slut. Förändringen imponerade på mig och talet som visades som slutresultat var helt normalt flytande tal. Jag bestämde mig för att titta närmare på denna terapi som hade stutter-free speech som mål. Med hjälp av boken och videofilmen som utgångspunkt startade vår träningsverksamhet och TALAkademin bildades. Stutter-free Speech. A Goal for Therapy blev starten till en förändring. Nu hade vi hittat en metod att utpröva. En möjlighet till förändring från stamning till ett flytande tal.

Utprövning av metoden
Det blev naturligt att pröva instruktionerna från SFS. Vi valde ut vissa moment ur filmen och bokens instruktioner. Stor vikt lade vi vid träning av kontroll av talhastigheten, koartikulationen och tempoväxlingen.  En viktig  träning var att träna upp känslan för olika taltempon. Filmen visade, att man där använde sig av en DAF-apparat. (delayed auditory feed back) .  Vi använde inte någon DAF-apparat för att träna in olika talhastigheter. I stället lärde vi oss att härma de fem olika talhastigheterna (förutom den egna normala talhastigheten). Dessa olika talhastigheter hade  beteckningen  250 msk, 200 msk, 150 msk, 100 msk, 50 msk , 0 msk (normalt taltempo). 250 msk betecknar den långsammaste talhastigheten. Det taltempot låter ”likt en grammofonskiva som snurrar på för lågt varv”, sa en av medlemmarna i TALAkademin . Idag översätter vi det oftast med ”ljudning” (som det låter när nybörjare i grundskolan  ljudar sig igenom ord för att lära sig läsa). 50 msk svarar  mot ett något långsammare taltempo än det som man normalt talar med, vilket just precis ger en känsla av kontroll över den talhastighet som ligger närmast under (långsammare än) den man själv upplever vara sin normala. De övriga talhastigheterna som vi tränade på ligger där emellan. Det visade sig så småningom att vi klarade oss med träning av 200 msk-tempo och 50 msk-tempo. De övriga talhastigheterna användes i början av träningen men därefter inte lika ofta. De blev överflödiga.

En instruktionsvideo
Vi gjorde själva en instruktionsvideo på 12 minuter om vilka moment vi hade valt att träna på. Den fick ett tilläggsnamn, ”Östgötamodellen”. Det fulla namnet var således ”Stutter.free Speech. Östgötamodellen.” Detta arbete ingick som en del i erövrandet av metodiken för Stutter-free Speech-träningen. Genom att lära ut till andra lär man sig själv. Därför gjordes videofilmen. Detta förhållningssätt var typiskt för TALAkademins första medlemmar.

Allmän metodik
Ju bättre man talar, desto mindre stammar man
Under min logopedutbildning på 1960-talet träffade jag Svend Smith, som sedermera blev professor i fonetik i Tyskland. Denne dansk inspirerade oss inom TALAkademin till att pröva om det är sant, det han hävdade, nämligen att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man.” Vi fann snart att det stämde. Denna utgångspunkt valde vi därför i TALAkademin som ett överordnat tema för de idéer och uppslag som vi ville skulle ingå i vår metodik.  Ett av de värdefullaste råden och tipsen i skriften ”Den peadagogiske behandling af stammen” har jag funnit vara följande: ”Parataxen – den sideordnende fremstillingsform, folkeeventyrets fortaelleform – bör vaere princippet i den sproglige udtrycksform. Man vaenner sig også herved til en vis klarhed i fremstillingen af indeholdet.” Detta har jag funnit vara värdefullt att uppmärksamma bl. a. med hänvisning till Jakobson, Halle. Fundamentals of Language, s. 58. ”Speech implies a selection of certain linguistic entities and their combination into linguistic units of a higher degree of complexity. Jag har funnit att den rekommenderade parataxen hjälper till att hålla ordning på det egna språkets selektiva och kombinatoriska funktion, när det gäller att tala lugnt och bekvämt, vilket gynnar flytet i talet.

Courtney Stromsta stärkte vårt intresse för och syn på koartikulation
”Therapy or the management of stuttering is a simple affair. Keep it simple. And if you are working with yourself think always: ’How can I simplify this thing?’ And I am fairly sure I know how to do it. What do we know for sure? What we know is that it’s based on coarticulation. It’s based on the preparation of things to come and then we blend what we are doing now into what we are prepared for.”(Ur hans föreläsning, ”Management of Stuttering,” videofilmad i Pinnarp 1990, Videoteket, Östergötlands stamningsförening)

Courtney Stomsta  medverkade som huvudföreläsare i en av  våra veckoslutskurser1990 i Östergötland före det formella bildandet av TALAkademin . Han var professor i Speech and Hearing Science at Western Michigan University. Vårt intresse för att satsa på att lära oss koartikulation på ett bra sätt har även fått  sin påverkan från honom. Vi tog starkt intryck av hans kunskaper, dynamiska personlighet och föreläsningsskicklighet.

Det är vägen som är mödan värd
Vi hämtade tänkespråk från andra håll till ledstjärnor för vårt förhållningssätt till träningen. Karin Boyes dikt  ”I rörelse” spelade en viktig roll. Vi framhöll ofta: ”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.” Med detta ville vi ha sagt, att det var likadant med träning mot ett stamningsfritt tal. Målet – ett stamningsfritt tal – var viktigt att ha i sikte. Men träningsarbetet måste vara värt mödan. Det fick inte vara tråkigt som det lätt kan bli. I stället måste vi se till att det blev lustbetonat, stimulerande och intressant. Det blev viktigt att hitta lockande aktiviteter. Sådana var att åka ut till skolor och berätta om vår träning för skolans talpedagog, som ibland hade sällskap med lärarkollegor eller med någon stammande elev. Vi åkte även ut till stamningsföreningar i olika delar av Sverige och redogjorde för den träning som vi funnit verkningsfull. Vi fann det stimulerande att göra dessa utflykter och i  verkligheten träna vår muntliga framställning. Även idag kan motsvarande arrangemang har beteckningen TALA i Skåne, TALA i Småland, TALA i VästraGötaland, TALA i Stockholm, TALA i Dalarna, TALA i Skaraborg.

Att anta en tillräckligt lockande utmaning
En annan viktig sak som bidrog till att TALAkademin bildades var världskongressen i Linköping 1995. ”The Fourth International Congress of People Who Stutter.” Den hade temat ”World Communication” och siktade mot internationalisering av (träningen i ) kommunikation och muntlig framställning. Det var viktigt för medlemmarna i TALAkademin att hålla samman ytterligare en tid för att underhålla träningen. Det gällde därför, att hitta ett projekt som kunde samla allas intresse tillräckligt starkt, så att man ville stanna kvar och arbeta för arrangemanget. Det gällde att hitta en tillräckligt lockande utmaning. Den tiden tillsammans i samarbete ansåg vi skulle utöka möjligheterna till träning och gruppens sammanhållning. Så skedde.

Speaking circles
En form av träning som varit populär på senare tid och ofta efterfrågad i ett visst avseende är ”Speaking Circles” alternativt ”Speaking Freely”. ”Speaking Circles” beskrivs i en bok med titeln ”Be Heard Now ” av Lee Glickstein. Speaking Freely beskrivs i boken ”How to Conquer Your Fears Of Speaking Before People” av John C. Harrison.  Båda metoderna förefaller mig mycket lika. När man framträder framför auditoriet står en viss tid till ens förfogande, t. ex. 1 min, 2 min, 3 min eller 5 min. Denna tid disponerar man som talare helt fritt. Man talar om vad som kommer på eller förblir helt tyst om orden tryter. I stället kan man  helt nöjaktigt berika sig med sin övningstid genom att  träna på att känna in hur det känns att framträda framför gruppen. Den viktigaste effekten av övningarna som vi funnit är att självkänslan ökar. Detta torde bero på att auditoriet stöder den som talar med bl. a. ögonkontakt och en positiv inställning. Vidare torde inverka att auditoriet ger återkoppling med enbart positiva intryck. Negativa kommentarer utelämnar man helt och hållet. Inga återkopplande kommentarer är värderande omdömen. I stället talar man som åhörare om de olika positiva intryck som man fått av personen.

Att hitta ett effektivt lärande
Det gäller för var och en att lära på sitt eget unika sätt. Inte kopiera och ta över kunskap och färdigheter i färdigt skick från andra. Utan själv på sitt sätt och under sina villkor erövra den kunskap och de färdigheter som man eftersträvar. Först då sker lärandet effektivt. Den pedagogiska principen som vi gjort till vår,  ”growing without  schooling”, har vi hämtat från John Holt. (”Growing Without Schooling was a homeschooling newsletter, focused primarily on unschooling. It was founded in 1977 by the editor John Holt, and was published in Boston, Massachussetts.) John Holt finns representerad i ”Boken om pedagogerna.”
Böckerna av John Holt har varit betydelsefulla för mig och oss i TALAkademin , när vi utvecklat vår syn på lärandet t. ex. ”How children fail” 1964. ”How children learn” 1967.  ”What do I do on Monday?” 1964. En senare, 1976,  är ”Instead of Education” där han talar om Do-ers and their t-eachers. ”No one can act or learn for another. The do-er must do the work himself. The task, the choice, the purpose must be his. But a t-eacher may be able to help i many ways.”

Därför måste vi själva ta reda på vad vi skall träna på, hur mycket vi skall träna, när vi skall träna, på vilket sätt det skall ske.

Forskningsprocessen som metafor för undervisning
Metaforer  använder vi ofta för att klargöra vissa viktiga saker och ting som vi vill framhålla i något avseende. Så gör vi även inom TALAkademin för att illustrera röst- och taltekniska moment i muntlig framställning. Det gäller även hur man bör träna.. Courtney Stromsta skriver i sin bok ”Elements of Stuttering”: ”The factor of practicing what is correct and mandatory is so obvious that it is generally ignored. … Winning football teams practice  much more than they actually play. …Professional golfers work out inadequacies of their golf swings on practice fairways by correctly blending or ”coarticulating” the segments of their swing durings  hours of practice rather than waiting for inadequate shots to appear during tournament play.” John Harrison nämner i sin bok ”How to Conquer Your Fears Before People” om hur Maxwell Maltz i sin bok ”Psycho-Cybernetic” exemplifierar betydelsen av mental träning med en golftränares instruktioner till en nybörjare i gamet. Etc.
Inom TALAkademin har vi alltid menat att – jag repeterar – vi själva måste ta reda på vad vi skall träna på, hur mycket vi skall träna, när vi skall träna, på vilket sätt det skall ske. När det sedan gäller att föra kunskaper och färdigheter vidare som ett led i den egna färdighetsträningen har Håkan Hults rapport om ”Forskningsprocessen som metafor för undervisning” blivit en värdefull inspiration för vårt sätt att resonera och förstå varandra.

Namnet TALAkademin
En utgångspunkt för valet av namnet TALAkademin har varit att medlemmarna förväntas ta reda på vad som behövs för att utveckla sin muntliga framställning . Därav har följt, att vi strävat efter att medlemmarna i TALAkademin skall vara aktiva och stödja varandra i sina strävanden att förkovra sig i muntlig framställning. Föreningen som är en ideell förening är öppen för alla, men den var i början särskilt ämnad för dem som aktivt ville utveckla sin muntliga framställning. Tanken har från början varit att var och en skulle hitta ett forum för att utveckla en ambition att nå en hög nivå av kunskap och färdigheter i muntlig framställning.

Erfarenheter och resultat
Svar på tal
Gunnel Andersson har gjort en utvärdering av TALAkademins verksamhet. Undersökningen ingår i projektet Ny bild av stamning som finansieras av Region Skåne. 18 personer besvarade 21 frågor. Resultatet som redovisades stöder vår uppfattning, att det inom TALAkademin lönar sig att träna muntlig framställning. Ju bättre man talar desto mindre stammar man stämmer med verkligheten. Undersökningen presenterades 2006.

Träningens resultat är en färskvara
Ju bättre man talar desto mindre stammar man. Det är helt klart att detta påstående stämmer. Inom TALAkademin har vi kunnat verifiera för oss själva, att det är på det viset. Ju bättre man talar desto mindre stammar man. Så är det. Vi har därför funnit det meningsfullt att fortsätta med träning i muntlig framställning. Man kan bli så bra som man önskar om man fortsätter med träningen. Man kan bli hur bra som helst. Så mycket detaljer finns det att träna på. Träningen i muntlig framställning är emellertid en färskvara. Upphör man med träningen kommer ens röst- och taltekniska färdigheter att försämras. Det är vi överens om i TALAkademin. Att stamningsbenägenheten ökar när träningen minskar eller upphör är helt naturligt för oss. Men ingenting att oroa sig för. Det signalerar bar att man behöver börja träna igen. Snart når man åter sin förlorade standard.

Att sikta mot målet
En viktig lärdom av träningen är att vi skulle sikta mot målet: stamningsfritt tal. Det innebär att som utgångspunkt ha ambitionen att tala perfekt stamningsfritt. Det är en bra utgångspunkt. Men vi gjorde en viktig upptäckt. Man behöver man inte nå fram till det målet till hundra procent. Det räcker bra med att nå så nära som möjligt. Vinsten med detta ser vi som tvåfaldig. Å ena sidan kan man som deltagare  släppa på kravet att tala perfekt. Det räcker med att ha lagom ambition. Man kan hålla på och träna så länge som helst eller så länge som man är road. (”Det är vägen som är mödan värd”). Den andra fördelen är att var och en själv kan bestämma hur långt mot målet man är beredd att följa med de övriga i gruppen. Det stärker både självkänsla och självförtroende.

Gruppkänslan är viktig
Innan TALAkademin bildades och fick sitt nuvarande namn, arbetade den ursprungliga gruppen under namnet Studiecirkelgruppen. Denna ursprungliga grupp rekryterades från Östergötlands stamningsförening. Den gjorde sig känd genom att tillhöra en sektion inom föreningen. I den sektionen intresserade man sig särskilt för talträning, en term som sedan fick ingå under begreppet muntlig framställning. Studiecirkelgruppen började med att utpröva Stutter-free Speech. Vi fann redan före 1992 då TALAkademin bildades att Stutter-free Speech-metoden fungerade väl. Under ett antal år hade vi prövat på den. Framemot decennieskiftet till nittonhundranittiotalet var några medlemmar i gruppen tveksamma till om man ville fortsätta. Några kände sig redan nöjda med resultatet.
En lockande utmaning är viktig för engagemanget
Träningen hade gett tillräckligt och ett godkänt resultat för en del medlemmar. Andra medlemmar i gruppen ville gärna fortsätta med träningen. Vi kom fram till att ett utmanande och lockande projekt var det enda som skulle kunna hålla samman gruppen en ytterligare tidsperiod. Då föddes idén om att ett sådant samlande projekt skulle kunna vara att arrangera en världskongress om stamning i Linköping. Det beslöts att vi skulle genomföra en sådant arrangemang för att få anledning att tillsammans träna vidare. Detta lyckades med hjälp av SSR, Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund. Att genomföra ett sådant arrangemang förutsatte att det utfördes i SSR:s namn.  Så skedde. Därför genomfördes Den 4:e världskongressen om stamning i Linköping 1995.
Ett kraftfullt utbyte mellan individer
Det finns några beståndsdelar som torde ha varit särskilt relevanta för att vi har kunnat hålla ihop som grupp. Exempel på en sådan beståndsdel formuleras en av medlemmarna på följande sätt:

”PRIMÄRT: Kraften i en självhjälpsorganisation där man växer i kapp med ens KOMPISAR, ett kraftfullt utbyte mellan individer.”

Det torde vara viktigt att vi har känt kamratskap i gruppen. Det måste skapas en trygghet så att var och en vågar göra sitt bästa. Samtidigt måste tryggheten vara så bra att man även kan ta kritik på ett bra sätt. Gruppmedlemmarna måste känna tillit till varandra och  samtidigt måste man kunna skoja om saker och ting. Humor måste komma med som en förlösande faktor vid konfrontationer.
Och humor har verkligen utvecklats under åren och många har de hjärtliga gapskratten varit  Skratten ger samtidigt med bra träning för andningsmusklerna, vilket vi ofta medvetandegjort.

”Antingen måste man i gruppen ha en person som är riktigt duktig, alternativt måste man ha en grupp som kan/vågar utbyta [kunskap och färdigheter] med varandra på ett så effektivt sätt att man klarar sig utan experten.
I de flesta grupper behövs en eldsjäl  som driver på och som ser till att verksamheten rullar.”  Så uttrycker sig en medlem.
Viloandningsrytmkänslan
En av de viktigaste erfarenheter som gjorts inom TALAkademin är att man kan lära sig att tala med viloandningsrytmkänslan. Det ger en lustfylld talkänsla. Det känns skönt att tala med viloandningsrytmkänslan. Inom TALAkademin har jag själv förordat träning  och utveckling av buk- och flankandning, närmast som den t. ex.beskrivs i Gay Hendricks bok, Andningsövningar för ett bättre liv. Särskilt har vi betonat utandningsfasen. Utandningen skall föra med sig en upplevelse av avspänning. En vanlig brist i andningstekniken som vi upplevt den är, att inandningen är för kort, för grund. En kraftigare inandning har varit ett mycket vanligt träningsmål för många. Även för mig själv ibland. När jag syndar med inandningen påverkar det snart den avvägda balansen mellan luftström och stämbandsmotstånd och en upphakning i talflödet gör sig påmind. Ofta genom ett förkortat språkljud eller en vokalstamning. Detta symtom på avbrott i talflödet har flera av TALAkademins medlemmar iakttagit. Viloandningsrytmkänslan är viktig att erövra genom träning. Det ger då flyt i talet. Det ger en behaglig talkänsla som många stammare aldrig tidigare har upplevt i sitt liv.
TALAkademins hemsida
Välkommen till TALAkademin Learning Center
Här kommer vi att presentera TALAkademins metodik med massor med träningsmöjligheter.
Vi vill gärna att Du skall vara aktiv och skriva kommentarer och nya inlägg.
I ljudstudion kan man lyssna på ljudfiler och ladda upp egna inspelningar
I ljudstudion kan man lyssna på ljudfiler och ladda upp egna inspelningar
Här finns videoklipp
Dagens övning
Träning
Metodik för effektiv inlärning
Metodik för effektiv inlärning
Mental träning
Rollspel
Fråga experten
Bildbanken
Arkivet innhåller mängder med länkar till andra intressanta siter
Internationella kontakter

När man går ut på Internet hittar man TALAkademins hemsida på http://www.talakademin.nu Flera av våra medlemmar är internetkunniga och några kan skapa hemsidor. TALAkademins nuvarande hemsida är främst Göran Hjertmans skapelse. Han är styrelsemedlem i TALAkademin. Innehållet på hemsidan  kommer från flertalet medlemmar. Det ingår i metodikdelen i vår verksamhet att aktivt deltaga i arbete som främjar muntlig framställning. ”Genom att lära ut till andra, lär man sig själv.” Denna erfarenhet tillhör en av de viktiga som vi gjort.
Diskussion
Talträning upplevdes av oss i TALAkademin ha ett dåligt anseende på 80-talet. Den förklaring till detta som vi accepterat är att erfarenheterna av s.k. ”klassisk talträning” för så många visat sig vara verkningslös i längden. Så fort man kommit utanför terapirummet var man åter tillbaka i sin gamla talteknik med samma stamning som tidigare. Detta tror vi har varit anledningen till den dåliga status talträningen fått hos många medlemmar i Sveriges stamningsföreningar. Det ansågs helt fel att talträna. TALAkademin gick emot den trenden. En orsak till valet av namnet TALAkademin var att det skulle signalera för medlemmarna att det gällde att informera sig själva om vad man skulle förkovra sig i. Motiveringen till och vinsten med ett medlemskap var emellertid att man fick stöd och uppmuntran i sina strävanden att tala bättre från övriga medlemmar i föreningen. Alla förväntades vara medvetna om att här var det avsett att man skall vara aktiv och själv bidra till kunskaper och färdigheter. Över tid skulle detta utvecklas till en kunskapsbank inom TALAkademin. Alla som samlat erfarenhet, kunskap och färdigheter förväntas vara till hjälp för andra medlemmar, nybörjare som veteraner. I stort sett tycker jag att detta har skett. Resultatet fram tills idag är OK och tillräckligt bra för att verksamheten lever vidare. Man kan emellertid fråga sig om allt kunnat  ske snabbare. McGuires komprimerade och välstrukturerade övningsprogram tror jag initialt ger snabbare resultat. Det är en viktig iakttagelse vi gjort. Därefter gäller det ungefär lika förhållanden med TALAkademin vad uppehållande av träningen beträffar. Med hjälp av den nya hemsidan kommer vi i TALAkademin nu att försöka oss på att erbjuda ett stödjande mentorskap, när det gäller talträning via internet till varje medlem som önskar det. Jag kan tänka mig att vi ganska snart kommer att ta reda på hur snabbt resultaten visar sig och vilka svårigheterna till framsteg kan bli. Ett hinder kommer att vara att alla presumtiva medlemmar inte har tillgång till nödvändig datorutrustning. Vi bedömer det likväl möjligt att datorutrustningen kan tillgodoses allt lättare framgent.

Talakdemins koncept

Huvudtanke:
(teori)

• Att tala med stamning – ibland så mycket att man t. o. m. kallar det för att man stammar – är som att tala en opraktisk dialekt. (L-G Aspenström, m. fl.).
• Att träna sig i att tala bättre, (Ju bättre man talar desto mindre stammar man, TALAkademin 2002.) är analogt med att lära sig ett andraspråk. (Pill, Speak Easy Canada)

• I huvudtanken gäller att ju bättre man talar desto mindre stammar man. Detta gäller enligt samma faktorer som i det språkliga utvecklingsarbetet när man lär sig ett andra-språk.

• Detta är en modell som vi inom TALAkademin kan använda oss av när vi testar och utvecklar – teoretiskt och praktiskt – vår verksamhet.

Innehåll

allsidig träning i muntlig framställning

röst- och talteknik,
presentationsteknik,

Speaking Circles

rollspel/rollträning/rolltagande

En modell över faktorer som påverkar språkinlärning
(Spolsky 1989)

1. Social kontext
Den bakgrund man har, t. ex. familjeförhållanden inverkar på inlärningen.

2. Attityder
Förhållningssättet till omvärlden, människor, händelser, saker och ting, inverkar på inlärningsresultatet.

3. Motivation
Det är viktigt för resultatet om man är högt motiverad eller lågt motiverad.

a. Ålder
Det går lättare som barn än vuxen att lära sig ett andra språk. TALAkademins koncept kan således tänkas fungera även för barn.

b. Personlighet
Det har betydelse för inlärningsresultatet om man är en utåtriktad person eller en inåtriktad person. Det har även betydelse hur empatisk man är.

c. Förmåga
Hur jag tänker inverkar. Det är viktigt att man har en grammatisk känslighet som man kan relatera till sitt modersmål. (Även stamningen kan ses som ett modersmål. Annars syftar man på det riktiga modersmålet).

Här tycker jag att den MENTALA TRÄNINGEN naturligast kommer in.

d. Tidigare kunskaper
Det går lättare att tala ett nytt språk om man redan känner till ett eller flera språk. Det torde ha betydelse i vårt sammanhang. Det är ingen nackdel utan tvärtom en fördel att känna till flera tekniker, McGuire, Dr Fluency etc
4. Inlärning Formell/Informell
I klassrummet är läraren viktig för språkinlärningen. Vid veckoslutsarrangemangen är TALAkademins lärare i analogi med detta viktiga för resultatet. Man blandar normalt formell och informell inlärning. Med informell inlärning avses det man lär sig själv – hur det nu går till hos den ene eller den andre. Det är viktigt att kommunicera på språket. Kommunicera på språket bland folk och naturliga situationer.

Att kommunicera är att tillämpa vår röst- och talteknik, vår presentationsteknik, våra träningsprogram.

Allt detta är lätt att översätta till våra TALAkademiförhållanden.

5. Resultat i form av grad av språkinlärning
Det finns ett stort behov av att fortlöpande göra utvärdering av TALAkademins arrangemang. Utvärderingen skall göras mot målet/målen för TALAkademins verksamhet. Har målet/målen infriats? Det är den viktigaste utvärderingsfrågan.

Vår idé om rösten och talet

Att förändra sitt tal

Hur låter jag normal, när jag talar med en medveten röst- och talteknik?

Ibland hör man kritik mot träning i att lära sig tala mera flytande. I amerikanska websites har jag sett flera gånger att man inte vill tala med teknik ute i samhället eftersom det låter så robotliknande. Det kan möjligen gå för sig i terapirummet, när träningen ingår i en stamningsterapi. Men ute i det vardagliga verkligheten vill man inte tala på det viset.

En annan aspekt är också att det finns vissa rädslor som kommer fram i diverse talsituationer. Här måste man arbeta med att lära sig tänka och känna annorlunda än tidigare. Med andra ord måste man ändra på inställningen, dvs sin beredskap för att agera i den situation som man befinner sig i. I stället för att tycka det är obehagligt och därmed framkalla stamning, vill man tänka om och i stället tänka positivt. Det kan man lära sig. Man kan kalla detat för att programera om sig själv. Det är fråga om träning nu också och det går att nå bra resultat.

Gynnsamma träningsmöjligheter kan du få som medlem i TALAkademin. Du kan få tips och support från medlemmar som redan kommit en bit på vägen till en bättre röst- och talteknik.

Skilj på träning och ”tävling!”

Jag blir automatiskt påmind om detta varje dag som går utan träning.

Antagligen kommer påminnelsen från ett speciellt tillfälle som handlade om dyslexi – läs- och skrivsvårigheter. Jag satt på biblioteket och läste på om dyslexi.  Det var en vetenskaplig artikel om träning för elever med läs- och skrivsvårigheter. Jag tror författaren var professor Ingvar Lundberg, Umeå universitet, som skrivit rapporten som artikeln baserade sig på. Huvudbudskapet var ungefär följande: ”Det fordras 3 gånger så mycket läs- och skrivträning som du tycker är normalt för att det skall bli ett bra resultat.”

Jag tänkte genast på träningen i muntlig framställning. Det som jag höll på med. Min erfarenhet var ungefär den samma även i det sammanhanget. Detta är inget frälsningsbudskap att presentera i TALAkademin, tänkte jag. Vem vill träna 3 gånger så mycket som man har lust med??? För att det skall bli ett bra resultat…!

Men tiden går fort, tycker jag. Kanske har jag inte så många år kvar här på jorden. Därför kan det vara skäl att tala om vår träning och träningsmöjligheter i muntlig framställning. Inom TALAkademin vet vi ju att: ”Ju bättre man talar desto mindre stammar man.” – uppebarligen stämmer i verkligheten. Det är konstaterat. Vad som fordras är ”träning, träning och åter träning.” Alltså 3 gånger normal träning. Detsamma gäller träning för blivande skådespelare. Det har jag hört Jan Malmsjö en gång säga i tv.

Träning är alltså nödvändig för ALLA som vill tala bättre.

Min erfarenhet är att alla som tränar muntlig framställning har svårt för att skilja på träningsrollen och ”tävlingsrollen”. Med ”tävlingsrollen” avser jag detsamma som ”den normala talrollen som man har när man talar och är sig själv utan att tänka på att man gör sig till på något sätt.” När man tränar känns det som att man gör sig till på än det ena och än på det andra sättet. Det är som olika roller som man får ta på sig. Eller spela, utföra. När man höjer röststyrkan kan det kännas om att man gestalar en framfusig och dominant person.. Det tar emot. Det känns onaturligt. Man vill inte göra denna roll. Eller när man skärper uttalet känns det som att man gör sig märkvärdig och dominerande, aggressiv.

När man lyssnar på sig själv och när man frågar någon som lyssnar på en, hur låter det så får man till svar något positivt vanligen. Du låter bra.

Man talar inte som man tror att man talar.. Det är viktigt att komma underfund med, när man vill förbättra sin muntliga framställning. Man måste lita till vad bandspelaren säger. Eller videokamerans resultat. I det senare fallet kan man både se sitt kroppsspråk och lyssna till talet samtidigt. Det är en viktig återkopplingsfunktion som man kan rätta sig efter.

Viloandning, vad är det?

”Din sökning – viloandningsrytmkänsla – matchade inte något dokument.”
Det var en överraskning!! Detta var det svar jag fick på min senaste googling. Och jag som trodde att: ”Det mesta som sägs är redan sagt.”

Uppenbarligen är inte allt sagt om att tala med viloandningsrytmkänsla. Skall jag tro resultatet av min googling så matchade inte det begreppet något dokument. Så förvånad jag blir. Jag får därför lov att än en gång försöka lära ut vad jag menar med att tala med viloandningsrytmkänsla. Nu ska jag föreslå ett sista sätt att lära sig att tala med viloandningsrytmkänsla.

Först och främst måste du ha en medhjälpare, när du tränar. Någon som upprepar varje fras du säger. Det betyder således, att jag föreslår träning genom ”spegling”.( Med spegling menas att man exakt antar delar av en annan människas beteende.) I det här fallet ska en person som man samarbetar med upprepa varje fras man själv säger. Jag föreslår således TALAkademins ofta använda ”Upprepningsövning” som effektivt mönster för träningen. Starta med att ta fram din viloandningsrytm. Koncentrera dig på buk- och flankandning. En bra handledning i andningsövningar finner jag i följande bok: Gay Hendricks, Andningsövningar för ett bättre liv, Svenska Förlaget. 1997.

Känn därefter hur det känns att andas på det här sättet. Det är vad jag menar med viloandningsrytmkänslan. Det känns skönt och behagligt att andas på det här sättet.

Träna nu frasering. En övning kan bestå av 10 fraser. Börja med ettordsfaraser och följ din viloandningsrytm som är förknippad med viloandningsrytmkänslan. Förläng successivt frasen till fyraordsfraser och växla slutligen fraslängd i övningarna. Om känslan inte infinner sig direkt så kommer den så småningom, när du fraseratoch talat tillräckligt länge. Känslan kommer när du tränat tillräckligt.

När allt känns bra, tala på samma sätt helt själv och utan upprepning från någon annan person.
Jag har googlat fram nedanstående beskrivning av andningen som jag gillar. Och detta gärna tipsar jag gärna om.

Djup effektiv andning når ända ner till buken – sk. bukandning. Buken vidgar sig framåt , åt sidorna och även bakåt mot ryggen. Andningsrörelsen kan kännas ända ner till magen och bäckenbotten för att sen succesivt sprida sig upp i bröstkorgen och vid riktigt djupa andetag, som t.ex. gäspning, nå ända upp till lungspetsarna. Att bukandas har en lugnande och avspännande effekt i sig. Vi tar färre men effektivare andetag.

Låt andningsrytmen bestämma taltempot. Och inte tvärt om. Det är viktigt. Det är just tvärt om som är vanligt förekomande. Man talar för fort och viloandningsrytmkänslan hinner inte med. Men här kommer botemedlet till detta: Träna med upprepningsövningen så kan du snabbt lära dig att tala med viloandningsrytmkänsla. Då känns det skönt och behagligt att tala och du märker att du helt kan följa viloandningsrytmen.

Bakgrund

• Jag har själv märkt, att jag inte vågade tala bra.
• Livsfarligt. Fallskärmshopp. Visa att jag inte var rädd. Våga!

Mål:

Man måste våga tala bra och anpassa sig till omgivningens reaktioner.
Man måste stå ut med omgivningens reaktioner.
Spela sitt eget spel
Ta fasta på sig själv
Låt oss samtala en stund om hur det kan gå.

Diagnos

Hur är det med er i salongen?
Vilka vågar tala bättre än ni gör idag?
Vad kommer partnern att säga? Barnen? Arbetskamraterna?
Det går bäst med dem som inte känner en.
Förväntningar.
Samma roll från dag till dag.
Vad händer om man inte känner igen en persons tal?
Vad är det med dig?
Var som vanligt
”Pappa, läs som vanligt.”

Metod

Man måste nog först lära sig att tala bra för att våga.

• Därför måste man först och främst vilja.

• Att vilja är att kunna.

• Det sade också Olof Palme för länge sedan.

• Vill man inte lyckas så blir det inte lyckat.

• Vad gör man för att vilja?

1. Man måste lockas av att tala bra.
2. Vem kan medverka till att någon vill tala bra?
3. Tv . programannonsörer – tydligt uttal och stark röst, bra röstklang, bra röstläge, lagom tempo
4. Programledare – talar ledigt och fritt, med minnespunkter
5. IDOLtävlingen – vet inte om man behöver tala bra.

• Många gör det inte.
• Otydliga sånginslag

Att tala för sin sak

• Det man vill göra under sitt liv.

1. Hjälpa elever i skolan som stammar.

Den som stammar vågar inte annat än att stamma.

• Det känns naturligt
• Känns det normalt?

Det har med känslor att göra.

• Beskriv känslan. Hur är den?

Tänk om de som hör mig tala så här bra tror att jag gör mig till?

• Dom tror att jag vill visa mig bättre än jag är.
• Man måste spela sitt eget spel.

1. Inte bry sig om vad andra tycker och tänker är lika med att sluta fantisera om det som man inte kan veta något om förrän man frågar.
2. Bygg ditt handlande på fakta. Skilj mellan fakta och fantasier.

Kommentar till andningen
Lätta på klädseln för att andas fritt! En hårt åtdragen livrem, ett skärp, en trång byxlinning hindrar dig från att andas djupt. Ett sådant andningshinder skapar oönskad muskelspänning och en känsla av anspänning, stress, oro. Viloandningsrytmkänslan infinner sig först när du andas fritt.

Hur uppstår stamning?
Vid ett ytligt konstaterande, ungefär sådär i förbigående, tycks det som att staming uppstår, när man talar för fort. Annorlunda uttryckt: man talar fortare än man klarar av. Pröva därför att träna på att dra ner på taltempot i minst 2 min. Spela in övningen med webbkameran. Lägg märke till att det långsamma taltempot inte blir så långsamt som du tror. Fråga dig varför! När jag själv upptäckte detta för första gången, drog jag följande slutsats: ”Aha, hjärnan är felprogramerad! Jag måste testa om det går att ändra på genom TRÄNING?” Gissa vilket svar jag har kommit fram till! 🙂 Rätt gissat! Genom TRÄNING kan du också ändra på din uppfattningsförmåga.

Övningar

Uppvärming

Börja med att samla gruppen i en halvcirkel runt en ledare. Vem som helst kan vara ledare, och det är roligt och lärorikt att prova på det. Ledaren gör varje övning först, varefter gruppen upprepar.

Tag ett djupt andetag, håll andan en liten stund och släpp ut luften. Känn att du blir avslappnad i axlar och hals. Upprepa cirka fem gånger.

Fortsätt med att ta ett normaldjupt andetag, och vid utandningen gör ett “mmmm”-ljud. Upprepa fem-tio gånger. Variera gärna med liknande ljud som inte kräver så stora rörelser i munnen. T ex: “oooh”, “Maaaa”, “aaaaooo”, “aaaaooom”, “aaaahaaa”, osv.

För att lättare kunna känna att andningen sitter långt ner mot magen kan man sätta händerna i sidorna och känna hur bukmusklerna rör sig ut och in vid andningen.

Fortsätt sedan att med upprepning från ledaren räkna från ett till tio, med en siffra per utandning. Forcera inte andningen, utan låt inandning och utandning gå i en lugn takt.

Räkna därefter från ett till tjugo på samma sätt, men med två siffror per utandning.

Tempokontroll

För att öva sig i att kontrollera taltempot kan man ta hjälp av en kompis. Om man är flera i gruppen blir det bäst att dela upp sig två och två och fortsätta övningen.

Den här övningen i tempokontroll går ut på att kompisen styr vilket taltempo du ska tala i. Kom i förväg överens om hur han eller hon ska göra detta. Exempelvis kan kompisen använda sin arm för att markera vilket tempo du ska använda. Om armen hålls högt så betyder det att taltempot ska vara normalt, och hålls armen längre ner så ska tempot vara mycket nedsaktat. Och däremellan kan det finnas olika grader på nedsaktat tal.

Exempel på hur mycket man kan/bör sakta ned talet på de olika nivåerna. Exemplet visar hur lång tid det tar att säga meningen “Jag övar på tempokontroll”:

Normal tal: 2,2 sekunder
Nedsaktat tal: 4 sekunder
Mycket nedsaktat tal: 9 sekunder

Som synes är det stor skillnad på normalt taltempo och mycket nedsaktat taltempo. Så det finns goda möjligheter att göra sitt tal med levande genom att lära sig att variera sig på den här skalan.

Personen som styr taltempot med sin arm bör tänka på att inte ändra taltempo allt för ofta, utan känna efter hur det går för personen som talar och anpassa sig efter det. De som tränar tillsammans kan också komma överens om ett speciellt tecken som den styrande personen kan ge om han eller hon inte tycker att taltempot är vad det borde vara vid den nivån på armen.

Upprepningsövningen

En mycket bra övning för nybörjare inom Talakademin, men även för de som tränat en längre period, är “upprepningsövningen”.

Det här övningen utförs två och två, en talar först och den andra upprepar. Vad man ska tala om är upp till var och en, exempel på ämnen:

“Vad gjorde du förra helgen?”
“Vad gjorde du på din senaste semester?”
“Vad handlade din senaste lästa bok om?”
“Berätta om din favoritfilm”
“Berätta om vad du arbetar med”
osv.

Man kan också ha en färdig text, t ex en bok eller en dagstidning att läsa ur.

Den som talar först läser ett antal ord, t ex 2-5 stycken. Ta inte för många ord på en gång, för då kan luften ta slut och det kan även bli svårt för den som ska upprepa att komma ihåg vad du sade. Om du märker att den som upprepar inte kommer ihåg korrekt så dra ner antalet ord.

När orden upprepas har man tid att andas ut det sista, andas in ny luft och vara beredd att fortsätta tala/läsa. På samma sätt är det för den som upprepar, när du läser nya ord har den personen tid att ta ett nytt andetag.

Fraseringsövningar

En fras är TALAkademins beteckning på det man uttalar på en utandning. Den kortaste frasen som man kan uttala består antingen av ett språkljud, typ utrop, ”oh!”, eller ett enstavigt ord. t. ex. ”skönt”. I TALAkademinet har visat sig framgångsrikt att börja talträningen med ett-ordsfraser. Eftersom en fras är det man säger på en utandning, innebär detta att man först har lärt sig TALAkademins andningsteknik. Den teknikgen är buk- och flankandning. Buk- och flankandning kan studeras t. ex. i boken Andningsövningar för ett bättre liv. Svenska förlaget. 1997.ISBN 91-7738-429-6.

Börja talträningen med att kolla upp din andning.

Räkna antalet andetag på en minut. Svar:…………….

Reflexion:
(Andningen påminner mig om golfsvingen. Den är grundläggande för ett golfslag. Lika grundläggande för talet och uttalet av en fras är andningen.)

Andas du ”med magen”?
Andas du med bröstkorgen?
Andas du med både och?
Vet du inte på vilket sätt du andas?

Skriv någonting om hur du andas. Jämför sedan med vad som står om andning i TALAkademins Bok.

Så tränar jag på min andningsteknik

Det tar 15 min för mig att träna upp buk- och flankandningen.

Jag tränar på det 1 – 2 gånger per vecka. Fastän jag kan det så väl sedan lång tid tillbaka. Om jag avstår från att träna blir jag gradvis mer och mer spänd och de djupa andetagen uteblir. Andetagen blir i stället ytliga. Då fungerar andningen dåligt. Ibland har det hänt att det gått för lång tid utan träning. En månad. Ja, det har hänt. Och snart börjar jag märka en tendens till att jag börjar haka upp mig. Det är för mig en signal till att aktivt träna andningen.

Jag brukar ofta ligga i sängen och träna på att mjuka upp buk- och flankandningsmusklerna. Antingen på kvällen vid sängdags eller på morgonen, när det är dags att stiga upp. Jag tränar då på att pressa ut buk- och flankmusklerna. Ungefär som jag visar med webbkameran. (se webbkamerainspelningen på hemsidan). Men liggande givetvis. Snart känner jag, att jag kan andas in djupa andetag utan ansträngning och känner samtidigt en skön avslappning vid utandningen. Då har jag nått mitt mål. Övningen är klar.

Det har hänt ibland att jag demonstrerat liggande på golvet på en solmadrass inför en grupp elever eller studenter. Jag har för detta ändamål en gång inköpt 15 solmadrasser för min undervisning, så en halv klass på 15 elever kan få träna liggande på solmadrasserna. Skönt för en del elever. Andra kunde känna sig lite störda av den ovanliga undervisningssituationen. Vad blev resultatet?
Svar: Dom lärde sig inte buk- och flankandning på en enda gång. Man behöver träna många gåner.

Eftersom dom inte gjorde det heller efter ytterligare ett par gånger, blev en del elever i gruppen otåliga. Dessa elever ville i stället få nya övningar demonstrerade. OK. Dom fick nya övningar. Man kan ju alltid repetera senare, tänkte jag. Det hör ju till när man skall lära sig något nytt. Detta blev emellertid ett pedagogiskt problem för mig. Jag lyckades inte få eleverna att förstå hur man lär sig! Jag vet, att det sker genom upprepad TRÄNING, men jag lyckades dåligt med att få eleverna att ta sig den tid de behövde för att lära sig.

DEN NÖDVÄNDIGA TRÄNINGEN UTEBLEV. Sorgligt men sant.

Det blir mest meningsfullt och lättast att ta sig tid att själv TRÄNA. Om man även tränar för att kunna demonstrera och instruera andra blir framgången lätttillgängligare. Genom att instruera andra utvecklar man sin egen förmåga och färdighet.

Viloandningsrytmkänslan i buk- och flankandningen är grundbulten när TALAkademins medlemmar skall kunna tala bättre och mera rytmiskt och flytande. Det är först då man klart konstaterar, att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man”.

Därför uppmanar jag medlemmarna i TALAkademin att inrikta sin träning med den målsättningen.

Jag upprepar: Det förhåller sig nämligen så, att genom att instruera andra utvecklar man effektivast sin egen färdighet.

Andningsövningar för ett bättre liv.

”People come to me with hopes that I have the quick fix. I’m 40 years of age, and about 7 years ago I started to apply NLP to my stuttering. It took me at least a year to bring significant lasting change to my system. It then took perhaps another 2 years of fine tuning that system. Don’t forget that in my case I had to work on something that my brain had been able to work on for 30 years, having me a professional stutterer.”
(Rene)

Rene är en person som talar alldeles flytande i en webbkamerainspelning som jag har tittat på. Detta är ett klipp från internet. Här följer min kommentar.
TALAkademin fyller snart 20 år. (Rom byggdes inte på en dag.)

• Varför tar det så lång tid att lära om?
• Varför är det så svårt att lära sig tala med tempoväxling?
• Varför tar det så lång tid att lära sig att andas väl?

Jag har en bok på mitt vardagsrumsbord med titeln ”Andningsövningar för ett bättre liv.” Den beskriver på 185 sidor hur man GÖR för att lära sig att andas väl. Alla kan enligt boken inte det. Beror det på att en del personer sedan lång tid tillbaka har haft uppfattningen, att andningen inte behöver tränas därför att den styrs av det autonoma nervsystemet? Det frågar jag mig.
När andningen styrs automatiskt utan viljans inflytande anser man att träningen är överflödig. Andningen fungerar som den ska per automatik.

Hur ter sig verkligheten egentligen?
Det är avgörande för mitt liv hur jag förhåller mig till verkligheten. Har du tänkt på ditt förhållningssätt till verkligheten? Spelar den någon roll för din andning?

Vi är alla olika i många avseenden. Därför vill jag fråga: Hur förhåller du dig till andningen? Har du testat ordentligt vilken betydelse din andningsteknik har för ditt flytande tal? Om inte, gör det nu. TALAkademin är intresserad av att få veta din erfarenhet. Din uppfattning kommer att inverka på TALAkademins framtida planeringen av andningsträning.

En fortsättningskurs

En fortsättningskurs kan ges av TALAkademin vid olika tillfällen. En fortsättningskurs måste passa deltagarna i kursen. Alltså måste man först ta reda på vad kursdeltagarna redan kan. Det fordras något slags testförfarande. Man kan tänka sig att man testar basfärdigheter som ingår i grundkursen. (Nu finns det en grundkurs som heter ”Grundvig” ) Man testar exempelvis andning, pausering, avspänning och frasering. Det kan man göra på olika sätt och med flera uppgifter. Ett sådant moment kan även vara en del av fortsättningskursen till exempel i dess inledningsfas. Det kan konkret ta sig följande form och innehåll.

Testning av andningstekniken

Du skall nu få testa din andningsteknik. Du skall visa huruvida du klarar att tala i viloandningsrytm. Våra regler säger att det kan ske genom en till två minuters prat i speaking circle-form. Du står således framför de övriga gruppen och talar om någonting.

Tala i viloandningsrytm

Nästa uppgift är att samtala i viloandningsrytm. Den uppgiften innebär att du skall samtala med en två andra personer under 1 till 5 minuter. Du sitter hos de övriga i gruppen vid ett bord med stolar eller något i den stilen.

Tala med viloandningsrytmkänslan

Den tredje uppgiften innebär att du skall uppge huruvida du upplever viloandningsrytmkänslan, när du talar. Du har just haft två tillfällen som du kan utgå ifrån, när du bedömer detta.
Det man skall ha en fortsättningskurs på skall ju vara (1) det som man inte lärt sig tillräckligt under grundkursen.
En fortsättningskurs skall ges på de (2) kunskaper och färdigheter som man konstaterat att man behöver vidareutveckla.
En fortsättningskurs skall även ta upp någonting som grundkursen inte tagit upp. Den skall innehålla (3)någonting helt nytt.

TALAkademins övning nr 1.

En andningsövning.

Vi andas alla i en viss rytm. Lugna andetag hos en person har en långsam och lugn rytm. Andetag i hastigt tempo har en snabbare rytm. TALAkademin förordar att man talar i en lugn rytm. Vi föreslår viloandningens rytm hos var och en. Börja därför med att bli varse din viloandning och din viloandningsrytm.

Hur många utandningar gör du på en minut?

Lägg märke till andningspausen mellan varje andetag. Det är viktigt att du känner en avspänning mellan andetagen. Träna på att uppleva detta. Om du tränar minst 10 ggr – under en vecka och räknar utandningarna kan du nå fram till målet med övningarna. Målet är att du kan förklara för någon – t. ex. en medlem i TALAkademin – vad det innebär att ”andas med magen.” Magen och runt om midjan vidgas när du andas in och du känner att andningsmusklerna i området slappnar av när du andas ut. Fokusera på att slappna av och vila under andningspauserna. Och på att du talar AVSPÄNT på utandningarna.

Om du vill läsa mera om andningsövningar föreslår jag boken Hendricks, G. (1995) Andningsövningar för ett bättre liv. Svenska förlaget.

TALAkademins övning nr 2

En fraseringsövning i viloandningsrytm.
Med fras menas det man säger på en utandning.

Räkna högt från ett till tio och följ din viloandningsrytm. Uttala en siffra i taget. Andas in före varje fras och slappna av efter under den andningspaus som följer.
”ett”
”två”
”tre”
Etc.

Övningen fungerar bäst när du märker att du behärskar övning nr 1.

TALAkademins övning nr 3

En fraseringsövning för att utöka fraslängden
Räkna högt från ett till tio och uttala två siffror i taget. I övrigt i överensstämmelse med övning nr 2.
”ett två”
”tre fyra”
”fem sex”
Etc.

TALAkademins övning nr 4

Räkna högt från ett till tolv och uttala tre siffror i taget. I övrigt i överensstämmelse med övning nr 2.
”ett två tre”
”fyra fem sex”
”sju åtta nio”
Etc.

TALAkademins övning nr 5

Räkna högt från ett till sexton och uttala fyra siffror i taget. I övrigt i överensstämmelse med övning nr 2.

”ett två tre fyra”
”fem sex sju åtta”
”nio tio elva tolv”
Etc.

TALAkademins övning nr 6

Räkna högt från ett till tjugo och uttala fem siffror i taget. I övrigt i överensstämmelse med övning nr 2.
”ett två tre fyra fem”
”sex sju åtta nio tio”
”elva tolv tretton fjorton femton”
Etc.

TALAkademins övning nr 7

Välj en text och läs den som ettordsfraser. Det innebär att du skall andas före varje ord och slappna av efter under andningspausen. Övningen skall innehålla minst en mening ur texten. Målet för övningen är att du skall känna att du behärskar att läsa en text i ettordsfraser. Därför måste du träna på att läsa och öva så många meningar som det behövs för att nå målet.
Exempelvis så skall den första meningen ” Välj en text och läs den som ettordsfraser.” läsas som i tidigare övningar.
”Välj”
”en”
”text”
”och”
”läs”
”den”
”som”
”ettordsfraser”
Etc.

TALAkademins övning nr 8

Att utveckla andningstekniken genom att man läser fraser av olika längd.

Välj en text för högläsning. Men innan du börjar läsningen så skall du indela meningarna i texten i fraser. Låt texten få innehålla fraser av olika längd. En del fraser kan vara ettordsfraser och en del kan variera mellan tvåordsfaser och femordsfraser.
Du skall läsa i viloandningsrytm. Anpassa läsningen så att du inte stör grundrytmen i andningen som du har övat på och lärt dig. Målet är att du skall anpassa fraseringen till andningsrytmen och inte tvärt om.
Ex.
En gång/ för mycket,/ mycket längesen,/ ungefär så där i fredags,/ bodde/ Nalle Puh/ alldeles ensam/ i skogen/ under namnet Sanders.

En dag/ när han var ute och prommenerade,/ kom han/ till en öppen plats/ mitt i skogen,/ och mitt på den platsen/ stod en stor ek,/ och från ekens topp/ kom/ ett högt/ surrande/ ljud.

TALAkademins övning nr 9

Upprepningsövning för att träna på turtagnoing och andningspauser.

Förutsättningen för den här övningen är den samma som i föregående övning.
Skillnaden är att du tränar tillsammans med en kamrat. När du läser upprepar din kamrat varje fras du uttalar. Det blir en regelbunden turtagning och du skall fokusera på hur du vilar och slappnar av medan din kamrat upprepar. Därefter ombytta roller. Målet för den här övningen är att du skall bli medveten om att andningspausernas längd samt det tillhörande avslappningsmomentet inverkar på ordflödet i talet.

TALAkademins övning nr 10

Att stå framför en grupp och öva med någon i gruppen som upprepar.
Samma förutsättning som i föregående övning.

TALAkademins övning nr 11

Att öva ögonkontakt, andning, pausering, avspänning och frasering..
Stå framför en grupp och träna. Den person du tittar på skall upprepa den fras du uttalar. På så sätt aktiveras också deltagarna i gruppen att lyssna.
Upprepningen ger dessutom tillfälle till artikulationsträning. Även kontakten med åhörarna tränas.

TALAkademins övning nr 12

Träning i all tala fritt och formulera sig
I stället för att läsa högt kan man träna fritt tal.
Samma förutsättningar som tidigare.

TALAkademins övning nr 13

Träning i att öka självkänslan
I den här övningen spelar återkopplingen från deltagarna en stor roll.
Det är viktigt att den grupp av kamrater som du tränar tillsammans med är vänligt inställda till varandra. Var och en i gruppen skall framträda under 2 min och tala om någonting. Inte bara du. Man behöver inte säga mera än man vill. Det två minuterna disponerar man som man själv önskar för sin träning. Man kan vara helt tyst och bara känna hur det känns att stå framför gruppen, eller röra sig framför gruppen, man kan öva på sitt kroppsspråk i något avseende etc. Men man kan även träna på något av: andning, pausering, avspänning, frasering, långsamt tal, stark röst, övertydligt uttal, kraftig betoning, lågt röstläge, mörk röstklang etc.

Man fokuserar bara på en sak i taget när man tränar dessa 2 min. Detta är viktigt. Och det är dina 2 minuter som står till ditt förfogande.

När de två minuterna passerat frågar instruktören – eller någon i gruppen: ”Hur kändes det?” Du som har framträtt står fortfarande kvar framför gruppen och svarar.

Därefter är det gruppmedlemmarnas tur att ge dig återkoppling. Du som framträtt står fortfarande kvar och lyssnar utan att svara eller kommentera, därför att det samtidigt är en övning i att lyssna.
De övriga i gruppen däremot skall efter de 2 minuterna endast uttala någonting positivt om den som framträtt. Det skall vara positiva intryck som man fått genom ditt framträdande. Inte av prestationen som du genomfört. Utan enbart positiva intryck du förmedlat till dina åhörare med ditt framträdande..
Detta är något som ALLA elever i skolan behöver träna på vare sig man stammar eller inte.

Alla behöver känna till sina starka sidor innan man är mogen för att ta itu med sina brister.

TALAkademins övning nr 14

Koartikulation – att träna på att uttala de ljud som man har svårt för att uttala eller stammar på.

Om man fastnar på vissa språkljud måste man träna sig på att uttala dem. Man kan beskriva uttalssvårigheten som en svårighet att binda ihop två eller flera ljud i följd. I det normala flytande talet kallar man detta för koartikulation. När stamning uppstår brister det i koartikulationen. TALAkademin föreslår träning i att ljuda på enskilda språkljud och ljuda samman olika svåra ljudkombinationer.

Det är nödvändigt att göra en lista på ljud som man har svårt för att uttala .
t. ex

”a” blir ”aaaaa”
”m” blir ”mmmmm”
”k” blir ”khhhhh”
Etc.

”a a” blir ”aaaaaaaaaaa”
”a m” blir ”aaaaammmmm”
”a k” blir ”aaaaakhhhh”
Etc.

Det kan vara en fördel att i början träna på ljudkombinationer som bildar nonsensord.
t. ex.
”krimslap”,
”drilspyl”,”
” psrostäl”
etc.

För att dessa övningar skall fungera kanske du behöver träffa andra som tränar sin muntliga framställning. Inrikta dig därför på att delta i något veckoslutsarrangemang, där TALAkademin samverkar med en lokal stamningsförening. Du bör givetvis även hålla ögonen på TALAkademins egna arrangemang. Titta i Stamningsförbundets organ, KommUNIKation. Titta på TALAkademins hemsida: www.talakademin.nu
Bli medlem i TALAkademin så får du tillgång till LEARNING CENTER.

Testa din röst- och talteknik hos TALAkademin!

Genom att testa sin röst- och talteknik blir man medveten om den. När man har testat sin röst- och talteknik, har man klarat av något viktigt. Det är ett antal färdigheter i muntlig framställning som ingår i testförfarandet. När man har klarat av alla uppgifterfår man sitt intyg.Här ser du vad testet gäller. Nedan räknar vi upp en hel del som ingår i muntlig framställning. Testet börjar med andning.
När du går igenom testet så lär du dig samtidigt. Det grö testförfarandet extra värdefullt.

Du kan få hjälp även med instruktionen av av TALAkademins frivilliga instruktörer. Du beställer den med e-post: ake.bystrom@bredband.net . Den beställer du med en ljudfil, ett e-postmeddelande eller med ett skypetelefonsamtal.

Efter testet kan man behöva träna vidare i GRUNDKURSEN som TALAkademin erbjuder på nätet. Följande kommer att testas i det första avsnittet:

Andning

1. att kunna andas med magen (bukandning)
2. Med en webbkamera skall du lära dig visa hur man andas med magen
3. att kunna andas med flankerna (flankandning)
4. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man andas flankandning
5. att kunna andas med buk- och flankandning
6. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man andas med buk- och flankandning.
7. att kunna andas med buk-, flank- och ryggandning
8. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man andas med buk-, flank- och ryggandning.
9. att kunna demonstrera bröstkorgandning
10. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man andas med flandandning.
11. att kunna andas ryggandning.
12. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man andas ryggandning.
13. att kunna ta djupa inandningar före varje fras
14. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man gör detta vid högläsning.
15. att kunna ta djupa inandningar före varje fras och samtidigt känna avspänning
16. Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man gör detta vid högläsning.
17. att kunna ligga ner på golvet och träna buk- och flankandning i överensstämmelse med

anvisningarna som ges i boken Andningsövningar för ett bättre liv av Gay Hendricks, sid 77 o.f.
Med en webbkamera skall du lära dig och visa hur man gör detta.

Avspänd normal ljudbildning

För fullständig testning erfordras nio exempel utförda på varje uppgift Vid examinationen testas 25 % slumpvis valda uppgifter.

1. att kunna ljuda på enskilda ljud med avspänd röst
2. a, e, o, u, y, i, ä, å, ö
3. att kunna ljuda ihop ljudsekvenser med avspänd röst
4. s-o-l, m-å-l , l-u-r, k-r-å-k-a, s-p-r a-k-a, b-r-i-ng-a, m-a-mm-a, skj-u-t-a, k-ö-p-e-n-h-a-m-n
5. att kunna ljuda igenom så väl korta som långa ord med avspänd röst
6. Brokindsfestligheterna, Mjölbyfestivalen, Vätternrundan
7. att kunna ljuda igenom fraser av olika längd med avspänd röst
8. MODO hör hemma i Örnsköldsvik. Sidensjö var socken på 40-talet.

Ljudning med stark röst

1. att kunna ljuda på enskilda ljud med avspänd och stark röst
2. aaa; iii; ööö
4. att kunna ljuda ihop ljudsekvenser med avspänd och stark röst
5. aaa-ååå-äää-ööö, ooo-uuu-iii-eee, yyy-äää-iii-ööö
6. att kunna ljuda igenom så väl korta som långa ord med avspänd stark röst
7. sol; Silversand; mil; millionbrand; Lomma; lökväxt
8. att kunna ljuda igenom fraser av olika längd med avspänd och stark röst
9. Nu går sista visan. Långt i fjärran. Stilla flyter Don genom Ryssland.

Ljudning med svag röststyrka

1. att kunna ljuda på enskilda ljud med avspänd och svag röst
2. att kunna ljuda ihop ljudsekvenser med avspänd och svag röst
3. att kunna ljuda igenom så väl korta som långa ord med avspänd svag röst
4. att kunna ljuda igenom fraser av olika längd med avspänd och svag röst

Tempoväxling

1. att kunna växla tempo i ljudningen av olika ljudsekvenser
2. att kunna börja uttalet av ett ord med långsamt tempo och sedan öka tempot så att det övergör i normal uttalshastighet

Talproduktionsfärdigheter

1. att kunna tala med olika taltempon genom att säga tio fraser i varje övning
2. att kunna uttala ettordsfraser
3. att kunna uttala tvåordsfraser
4. att kunna uttala treordsfraser
5. att kunna uttala fyraordsfraser
6. att kunna uttala femordsfraser eller fraser som innehåller flera än fem ord
7. att kunna tala med olika taltempon och slappna av under andningspauserna
8. att kunna tala med olika taltempon och slappna av under andningspauserna och samtidigt göra andningspauserna tre gånger så långa
9. att kunna tala med olika taltempon och slappna av under andningspauserna och samtidigt göra andningspauserna tre gånger så långa samt tala med övertydlig artikulation
10. att kunna tala med olika taltempon och slappna av under andningspauserna och samtidigt göra andningspauserna tre gånger så långa samt tala med övertydlig artikulation och starkare röststyrka

Hur Du gör ditt eget träningsprogram

Hur kommer Du igång med din träning?  Hur gör man ett så effektivt träningsprogram som möjligt? Hur behåller man motivatione?. Hur gör man så att träningen blir kul? Hur lägger man träningen i vardagen?  Hur lär man sig tillämpa vilo-andnings-rytmen i vardagen, på jobbet i studierna?

Hur kommer du igång med din träning?

Gör klart för dig själv vad du behöver träna på.

Fråga din omgivning vad den anser att du behöver träna på. Det är en tuff fråga, men kan vara en bra start.

Sök i Övningskapitlet  för att få bra förslag på övningar.

Börja Nu! Om inte Nu – När ?

 

Hur gör man ett så effektivt träningsprogram som möjligt?

Avsätt tid för korta träningspass under dagen.

”Använd dig av människor” = sök kontakt med människor för korta samtal där du hela tiden använder god teknik.

Ha gärna daglig kontakt med någon som också taltränar.

Gör egen utvärdering ofta.

 

Hur behåller man motivationen?

Utöka svårighetsgraden successivt.

Motivationen behålls genom att man känner att man utvecklar sin förmåga att tala i alla situationer som man tidigare undvikit.

Hur gör man så att träningen blir kul?

Planera träningstillfället dagen innan och ha det att se fram emot.

Träna tillsammans med andra.

Utöka hela tiden din egen komfort-zon.

Gå ut i verkligheten och använd människor att träna på – fråga – öppna upp för korta dialoger.

Utvärdera och var uppmuntrande mot dig själv.

Hur lägger man träningen i vardagen?

Avsätt tio minuter varje morgon innan du gör någonting annat. T ex sätt dig upp i sängen, ta en fokuspunkt och börja andas.

Använd tio minuter av lunchtimmen till att gå ut på stan och ta korta kontakter.

 T ex: Ursäkta, kan du säga var Åhléns ligger? Ursäkta, hur hittar jag till Regeringsgatan?

Läs högt ur en text du tycker om, tio minuter innan du somnar.

För att behålla motivationen är det viktigt att inte sätta upp för långsiktiga och svåra mål.

Korta delmål med många egna klappar på axeln ger bäst resultat.

Hur lär man sig tillämpa vilo-andnings-rytmen i vardagen, på jobbet i studierna?

Man lär sig tillämpa vilo-andnings-rytmen i vardagen genom att vara så konsekvent som möjligt.

Att använda vilo-andnings-rytmen så ofta man kommer ihåg det, genom att tala så lite spontant som möjligt.

Dave McGuire säger att man ska tala ”mekaniskt” = med den talteknik man tränar, under ett år för att det ska sätta sig i ryggmärgen.

”Åkes bok”

FÖRORD

Ett helt liv av arbete med muntlig framställning måste dokumenteras på något sätt. Det skrivna ordet är ju till för att låta kommande generationer ta del av tidigare erfarenheter. Mitt arbete med muntlig framställning skulle kunna gå i graven med mig. Det finns inget dokumenterat , det finns inget som varit avsett att berätta för eftervärlden. Därför känns det naturligt för mig att berätta om det som jag har funnit vara värdefullt och intressant.

Jag har särskilt tänkt på elever som stammar men kanske har något äldre stammande personer lika mycket intresse och nytta av min berättelse. Jag har dikterat fritt ur hjärtat Den ena episoden efter den andra som dykt upp har jag beskrivit. Senare har jag tänkt mig att bearbeta materialet, strukturera upp det så att de olika delarna får en rimlig följd. Rubrikerna har varit arbetsrubriker, i en del fall har jag lyckats bearbeta dem så att jag tyckt att de bättre svarat mot innehållet. Jag tycker det är viktigt att man själv kan läsa det som intresserar i en bok utan att man först skall vara tvungen att läsa allt. Jag har därför tänkt på innehållsförteckningen en hel del.

Vad vill jag börja med att berätta, på rak arm kan jag inte svara på den frågan men rent allmänt så blir svaret att jag vill börja med det viktigaste och det viktigaste är episoder och minnen som betytt lite mera för mig, jag har också funderat på rubriken på själva boken. Jag vet att jag tycker om att skriva brev och egentligen skulle jag kalla boken 20 brev till en stammare men under arbetet med boken så har jag kommit fram till att den nuvarande titeln är den mest adekvata. Jag hoppas att läsaren skall finna en hel del intressant stoft om träning i muntlig framställning.

För den som är lärare skulle det vara roligt om någonting kunde användas i undervisningen. För dem som stammar skulle jag vilja att visst innehåll kunde användas i studiecirkelverksamhet och träning i muntlig framställning – röst- och talteknik. Jag har aldrig funderat på hur man sätter samman en bok. När jag läst någon så har jag haft den känslan att innehållet har varit uttömmande men snarare förstår jag idag att författaren gör sitt urval och att boken på så sätt till största delen bestäms av hans prägel. Viss hänsyn tas till läsaren men den hänsynen är ju närmast inbillad eftersom man inte känner läsaren. Så medan jag i början tänkte väldigt mycket på mottagaren av mitt budskap så har arbetet med boken alltmer tenderat att få min egen prägel.

FÖRORD___________________________________________________________

RÖSTENS KLANG___________________________________________________________

ANDNINGSTEKNIK__________________________________________________________

UTTAL_____________________________________________________________________

TALTEMPO_________________________________________________________________

UTTRYCKSFULLHET_________________________________________________________

MUNTLIG FRAMSTÄLLNING I SKOLAN________________________________

METODIK__________________________________________________________

En träningsmodell__________________________________________________

Man måste arbeta med sitt tal för utveckla den röst- och taltekniska färdigheten och vice versa.

DIDAKTIK_________________________________________________________

VILLKOR FÖR ATT TALA BÄTTRE___________________________________

Det är lättare att stå framför gruppen och tala än att svara på frågor.___________

VARFÖR KAN JAG INTE TALA BRA JÄMT?___________________________

DE TIO GRUNDLÄGGANDE FÄRDIGHETERNA________________________

ATT FÖRVERKLIGA SIG SJÄLV______________________________________

MIN KORTA TID SOM LOGOPED_____________________________________

EN INTERNATIONELL ORGANISATIONEN____________________________

KONSTEN ATT BLI MEDVETEN OM HUR MAN UNDERVISAR I MUNTLIG FRAMSTÄLLNING

Lektioner__________________________________________________________

Lektionen om andningen följs med frasering. Det är andningens tillämpning i talet._

DISTANSUNDERVISNING___________________________________________

METODISKA PROBLEM_____________________________________________

Tala med flyt- om TalAkademins verksamhet___________________________

MUNTLIG FRAMSTÄLLNING I SKOLAN

En fråga om undervisningsmetodik där träningen måste utvecklas.

Stamning är som en dialekt som det kan vara svårt att göra sig förstådd med. För att göra sig förstådd måste en person som talar dialekt ibland ”arbeta bort den”. (”Arbeta bort” är ett vanligt uttryck, men egentligen innebär det inte att arbeta bort någonting så att det inte mera finns, bara att man kompletterar sin dialekt med en annan uttalsvariant. Den gamla dialekten finns således kvar i hjärnan och kan tas fram när man vill.) Det finns flera exempel på att det förhåller sig på det sättet som jag känner till.

Utbyte av dialekt mot riksspråksuttal sker när den som talar dialekt tillräckligt ofta blir trakasserad för den eller blir pressad och störd i sin kommunikation på ett eller annat sätt. Det är vanligt, att det sker under skoltiden. En sådan utsatt person väljer att ändra på dialekten hellre än att ständigt bli  hånad för sin egen dialekt. Man kan tala antingen mera likt den dialekt som talas i det område som man nu befinner sig  eller också lära sig ett riksspråksuttal. I båda fallen tar tid att lära om. Det är möjligt eftersom man har färdighet att göra det. På likartat sätt förhåller det sig med stamning. Man vill ersätta den med flytande tal för att det skall gå bättre att kommunicera. Det är faktiskt bestickande likt som jag ser det.

Stamning är en dialekt som det kan vara svårt att göra sig förstådd med !

Förr i världen måste man tala rikssvenska på teatern och på radion. Skådespelare fick ta tallektioner så att de kunde klara av detta. Många skådespelare har i radio och tv vittnat om att det var ett hårt och mödosamt arbete, till exempel Jarl Kulle och Jan Malmsjö.  Jag har hört uttrycket: ”arbete, arbete och åter arbete” användas. Jag brukar uttrycka samma sak genom att säga: Det tar tre gånger så mycket arbete och energi som du tror.

Även i vissa skolor måste man tala någorlunda rikssvenska. I Tornedalen har barnen varit förbjudna att tala sitt vanliga hemspråk i skolan. Det har berättas för mig att det var svårt och jobbigt att tvingas tala svenska. På samma sätt är det för den elev som stammar under sin skoltid.  Stamning som tal är inte accepterat när den stör kommunikationen över en viss grad. En viktig anledning är att det är jobbigt och frustrerande att lyssna på stamning. Det är även opraktiskt att tala med stamning i skolan och överallt annars också kan man lugnt påstå.

Emellertid är det min uppfattning att det går att lära sig tala mer och mer flytande  även när grav stamning föreligger. Villkoret är emellertid att man vet hur man skall göra. Det kan man lära sig i Talakademin. Vi har bl a testat vilken betydelse tempoväxlingen har för det naturliga intrycket av talet. Testet har nu pågått under 20 år. Vi har valt att lägga stor vikt vid den eftersom det blir ett naturligare tal än bara nedsaktat tal som ofta framhålls viktigt för att stamningen skall minska. Mest extremt utförs detta genom att tala släpigt, sk legatotal. Men detta tal upplevs som mer avvikande än tal med stamning som man normalt har (i talet). Det gäller däremot inte i lika hög utsträckning ur lyssnarens synpunkt och ibland låter det nedsaktade talet nära på naturligt normalt.

Ju bättre man talar desto mindre stammar man.

Stamningstalet kommer ju ofrivilligt. Ljuden förlorar sin inbördes balanserade  relation, rytmen störs. “Timing-regleraren“ träder ur funktion. Det känns som att det igenting är att göra åt stamningen medan legatotal kommer under viljans inflytande.  Man får dåligt samvete av att tala på det viset. Det beror på att det styrda talet ger ett intryck av att man talar på ett tillgjort och konstlat sätt, vilket påverkar identitetsupplevelsen. Talet upplevs som en del av identiteten och man känner inte igen sig men man vill alltid känna igen sig. Det gör man inte när man talar på ett medvetet styrt sätt, utan det känns fel. Med hjälp av en bandspelare kan man övertyga sig om att ett medvetet styrt sätt att tala låter normalt. Det viktiga är ovanan, oförmågan att känna det nya sättet att tala på som normalt, detta utgör det centrala problemet. Det liknar mycket erfarenheten att tala ett främmande språk. Det är därför en fråga om undervisning, typ språkundervisning.

Det går alltså att lära sig tala mer flytande. Det tar ett par tre år och det är flera faktorer som spelar in för ett bra resultat. För det första är det viktigt med effektiv träning. Talakademin rekommenderar att man tränar minst två minuter varje dag. Detta är en svår sak har vi konstaterat. Man behöver nämligen träna på att träna!

Kort sagt är det fråga om att tala så bra som möjligt. Ju bättre man talar desto mindre stammar man.Det är verkligen en fråga om träning.

Liksom i idrotten varierar träningsvilligheten. Inte sällan upplevs träningen som trist, tröttsam och tråkig. Man måste därför göra den tråkiga träningen lustbetonad och det har i stor utsträckning Talakademin lyckats med. Framgången kommer sig av projektarbete.

Den röda texten har jag skrivit och tycker att den blå  kanske bör strykas. Vad tycker ni?

Vi har gjort försök att presentera oss på den internationella marknaden. Responsen har varit bra i England och flera andra länder har visat intresse. Vi har därför arbetat mycket i projekt för att lyckas med detta. Nu står vi i begrepp att presentera oss på den internationella marknaden för att få ett tillräckligt stort intresseunderlag för vår verksamhet som vi tror skall vara lockande för flera än oss. Hittills har många varit lite skeptiska. Jag tolkar det som att det beror på att det är vanligtvis både jobbigt och tråkigt att träna att tala annorlunda. Och så tar det så lång tid. Tre, fyra år.

Den muntliga framställningen i skolan för elever som stammar

Den elev som stammar har behov av att träna sin muntliga framställning lika väl som vilken annan elev som helst. Det säger jag mot bakgrunden av att det sker inte så vitt jag vet. Den stammande eleven stammar på. Han gör det så länge som ingen lärare erbjuder något integrerat träningsprogram som gäller alla elever. Läraren vet inte vad man skall göra för att få eleven att bli bättre. Det brister i kunskap och egna färdigheter. Han låter därför den stammande eleven träna på sin stamningsroll, d.v.s. stamma på utan specifika instruktioner om beteendeförändring.  De stammande eleven skulle kunna bli mycket bättre i muntlig framställning om han fick träna på det han behöver träna på. Attityden till träningen är viktig, det gäller att inte dölja stamningen, att inte kämpa emot blockeringarna.

Den talängslige eleven är kanske den som i skolan närmast befinner sig i samma situation som eleven som stammar. Det talängslige eleven avstår från att tala i pressade situationer liksom den stammande eleven. Dessa två kategorier elever skulle behöva få träna muntlig framställning efter en viss plan, där uppgifterna är rangordnade i svårighetsgrad från lättare uppgifter till svårare. Det måste vara många uppgifter och träningstiden måste sträcka sig över flera år. Jag tror att det är frånvaron av sådana program som gjort att den muntliga framställningen idag mest består av berättande, refererande, redogörande och liknande uppgifter. Det måste kompletteras med träning i röst- och talteknik. Här följer en studiegång för träning i muntlig framställning.

METODIK

Allmänt

Det är allmänt känt att var och en måste utveckla sin egen metodik. Det finns också krav på att den bör vara förankrad i facklitteraturen. Det rekommenderas att man helst skall gå till facklitteraturen först och samla in det som står skrivet om det man håller på med. Jag föredrar det omvända sättet. Jag vill pröva mig fram utan att ha läst vad andra har sagt och skrivet. Det beror på att jag blir störd av vad andra tycker och tänker när jag själv skall förstå  det som sker i undervisningssituationer. Mitt behov att gå till facklitteraturen kommer först senare.

Först när ja känner mig säker på en sak vill jag veta vad andra har sagt i samma ärende och då kan jag plöja igenom hur mycket som helst. Många kan tycka att det är ett jobbigt sätt, det är som att uppfinna hjulet gång på gång. Jag tror att det är min intuition som ger mig en känsla för hur det skall vara. När jag läste boken “Human dynamic“ av Sandra Segal och David Hume fick jag förståelse för hur viktigt detta kan vara för vissa personer. I den boken beskriver författarna hur vi människor är konstruerade mentalt, praktiskt och känslomässigt och hur dessa tre beståndsdelar har olika konstellation hos olika människor. Detta medför emellertid att vi ser på världen olika och tar oss an uppgifter och problem som skall lösas på olika sätt. Dessa sätt har de beskrivit på ett intressant sätt. Därför kan jag tänka mig att de resultat jag har kommit fram till inte är särskilt unika men vägen fram dit kan vara lite speciell och så tror jag att det är för oss alla. Det som jag beskriver under metodik skall förstås helt ur min synvinkel och inte som något allmänt, generellt gällande men inte desto mindre tror jag att en hel del kan ha nytta av mina erfarenheter och uppgifter.

En mönsterlektion

När en elev som stammar har lärt sig de grundläggande färdigheterna i röst- och talteknik är han mogen för en mönsterlektion. Den kan planeras på följande sätt:

Du kommer överens med eleven och klassen att tala om stamning. Beskriv de viktigaste om vad stamningen beror på och förklara varför det är så svårt att tala flytande. Eleven har tidigare fått i uppgift att förbereda ett litet anförande om hur han upplever sin situation i skolan. Särskilt berör han hur det är att tala på lektionerna och svara på frågor. Där detta anförande genomförs har eleven delat in manuskriptet i fraser, han har också tränat på att läsa olika texter enligt en frasindelning som är gjord i förväg. Detta anförande bör gå bra och han genomför den muntliga framställningen till sin egen belåtenhet liksom klassens.

Klassen får nu ställa frågor till eleven som svarar på dessa frågor. När han gör det använder han sig av följande fraseringsteknik. Varje fras som eleven säger skall upprepas av läraren. Detta gör läraren för att på ett bra sätt träna lagom långa fraser. De är inte längre än att varje fras kan hållas i minnet och upprepas. På så sått kommer andningstekniken att utvecklas, fraserna är ungefär lika långa och eleven kan därför anpassa fraseringen till sin viloandningsrytm. Efter ett tag kommer denna rytm att kännas naturligare och naturligare för eleven och andningstekniken blir bättre och bättre. Nästa steg av övningen består i att eleverna tar över lärarens upprepning. Varje elev i klassen får upprepa en fras som stammaren säger. Det sker i tur och ordning och när alla har upprepat sin fras börjar man om igen och övningen fortsätter tills stammaren har talat färdigt.

Efter tre sådana övningar kan det vara lämpligt att ändra på mönstret. Nu får stammaren samtidigt öva ögonkontakt. Det sker genom att han skall titta på den kamrat som skall upprepa. Nu gäller inte turordningen längre utan stammaren skall titta på kamraterna i en oregelbunden ordning, han skall hålla fast blicken under hela tiden han säger sin fras och även medan kamraten upprepar, därefter släpper han blicken och funderar ut nästa fras. När han är klar med den tittar han upp och fångar blicken på en ny kamrat, säger frasen och upprepningen fortsätter. Efter tre sådana övningar är det dags för en förändring av modellen igen.

Nu tar man bort upprepningen från kamraterna men stammaren skall fortfarande tala i fraser, träna på ögonkontakt och tala på samma sätt som tidigare, skillnaden är att ingen av kamraterna upprepar längre, i övrigt tillgår övningen på samma sätt som tidigare. Man kan nu märka att den muntliga framställningen liknar väldigt mycket ett normalt anförande. Vanligtvis till och med bättre än ett normalt.

De här övningarna rekommenderar jag, jag har prövat dem så många gånger på olika elever. Jag har funnit att resultatet alltid har blivit bra. Jag menar att varje lärare kunde pröva en sådan här modell med hela sin klass så att inte bara den stammande eleven får träna utan alla medlemmarna i klassen. Det är en lika nyttig övning för en normaltalande som för en som stammar.

Start i liten grupp, två och två.

När man tittar i litteraturen som rör träningen i muntlig framställning finner man att storleken på auditoriet spelar en stor roll för framträdandet. Ju större auditorium desto svårare kommunikationssituation. Därför rekommenderar man att övningarna bör börja i liten grupp. Jag rekommenderar två och två när man börjar träningen. Sedan kan grupperna bli större och större och man kan mycket väl utöka gruppen med endast en person åt gången. En svårighet i det sammanhanget är att en ny person alltid har svårt att etablera sig i en grupp som har medlemmar med etablerade relationer med varandra. Av den anledningen så bör man begränsa sig till grupperingar där de inblandade tidigare  känner varandra. Jag menar att en skolklass utgör ett exempel på en sådan grupp.

Jag har vidare funnit att flera stammande elever klarar mycket bra att stå framför en större grupp om gruppen visar intresse och stöder talaren på normalt sätt, dvs gör uppmuntrande nickningar, visar en glad uppsyn och avstår från att busa och störa på olika sätt. Därför bör man komma ihåg att låta en stammande elev att pröva att stå inför en större grupp samtidigt som man har preparerat gruppen genom att be den vara stödjande för talaren. Det brukar eleverna gå med på enligt min erfarenhet.

Successiv med en till 15 personer.

När gruppen består av 15 personer betraktar jag den som tillräckligt stor för att vara en test på en avancerad kommunikationssituation. Det kan ofta förefalla skrämmande med så stor grupp men min erfarenhet är att det går bra. Då är att märka att personen som talar har tränat i förväg och lyssnarna har också förstått vikten av att uppträda på ett positivt sätt. När medlemmar i auditoriet själva uppträder förstår de att de har samma favör.

Dramaövningar för att stärka och bygga upp en tillit mellan eleverna
i klassen

Dramaövningarna i en klass tjänar till att eleverna skall känna tillit till varandra och uppleva trygghet i gruppen. För att nå dit måste man göra saker och ting tillsammans. I dramaböckerna kan man läsa om olika övningar från att man rör sig till musik och därvid vidrör varandra på olika sätt. Detta gör att man blir bekant med varandra. Kropps-kontakten spelar en stor roll för att minska avståndet mellan människor. Det som har hindrat mig från att göra tillräckligt många dramaövningar är tidsbrist.

	Bygg berättande på en andningsteknik som samtidigt är viloandningsrytm

Berätta

Jag tror att de flesta lärare i början inbjuder eleverna till att berätta när det gäller träning i muntlig framställning. Jag har sett flera bevis på detta och det är nog bra men det finns många andra sätt att träna den muntliga framställningen på . Man kan gärna börja med övningar med att berätta. Det ger den språkliga frihet som man behöver för att känna trygghet. Det är också nödvändigt att andas på ett effektivt sätt för det behövs en tillräcklig grad av avspänning. Därför måste man tänka på en effektiv andningsteknik. Att bygga berättande på en andningsteknik som samtidigt är viloandningsrytm anser jag vara att rekommendera.

Beskriva

Om det går någorlunda bra att berätta så kan man märka att det blir svårigheter när man skall beskriva. Antag att vi skall beskriva en målning. Vad skall man välja ut av det man ser? Det kan vara problem för många. En hjälp kan då vara instruktion t ex: “Beskriv det som först fångar din uppmärksamhet, fortsätt sedan i tur och ordning med att beskriva det du lägger märka till“. Så småningom kan vi strukturera utsagan genom att bearbeta stoffet tillsammans. Det är en viktig procedur för elever som stammar att bearbeta det språkliga materialet så att det får en funktionell språklig dräkt.

	Korta huvudsatser är att föredra framför längre meningar med huvudsats och bisats

Redogöra

Jag vet inte varför jag har tagit upp denna rubrik när jag har skrivit om den föregående, men jag tror att det beror på att det är viktigt att kunna redogöra på ett redigt sätt för något. Det som fordras är att man har ett ordförråd som man plockar de lämpliga orden ur och sedan kombinera dem till begripliga meningar. Detta kan vara en stress för eleven som stammar. Stressen är då tillräckligt stor för att blockeringarna skall infinna sig, Man bör testa detta och finner man att blockeringarna infinner sig menar jag att det talar för att denna elev behöver träning i att redogöra för saker och ting på ett redigt sätt. Man kan gärna rekommendera eleven att tala i huvudsatser. Korta huvudsatser är att föredra framför längre meningar med huvudsats och bisats.  Detta kan man träna på tills säkerheten infinner sig, då kan man övergå till mera komplicerade satskonstruktioner.

	Lyckas jag behålla talteknik och lugn i en stressad situation kan man säga att har jag uppnått målet

Värdera

När man avger ett omdöme om någonting gör man en värdering. Det kan t ex vara att tycka annorlunda än en kamrat. Det är en mycket nödvändig övning och den kommer rätt sent i träningen. När övriga uppgifter visar sig vara för lätta kan man börja med övningar som innebär att man har en kritiserande uppfattning. Detta är om något stressande för den stammande eleven och nu är det nära till hands att blockeringarna infinner sig och stamningen florerar. Det är då ett bra tips att pröva rollen att spela oberörd. Eleven har alltså i uppgift att försöka behärska sin spänning och sin stress genom att spela oberörd så mycket han/hon kan. Lyckas han/hon med detta kommer självförtroendet att öka därför att svårare kommunikationssituationer finns det inte många av. Lyckas man använda sin talteknik och hålla sig lugn samtidigt i en stressad situation tycker jag att man kan säga att målet med den slutgiltiga träningen får anses vara uppnådd.

Det finns ytterligare en grad av svårighet i formuleringsträningen, nämligen när man uttalar negativ kritik. Då känner stammaren att han/hon medvetet skapar en negativ känslostämning. Att fortsätta med detta skapar en konflikt, man vill inte skapa osämja och bli ovän med den man talar till. Samtidigt så kan det vara fullt legitimt och med verkligheten överensstämmande att framföra negativa, kritiska synpunkter. Särskilt gäller det om man har en personlig värdering, som kan vara svår att motivera och argumentera för på ett logiskt sätt.

Argumentera

Att kunna argumentera är väldigt viktigt! Här finns böcker att läsa och vissa böcker är mycket elementära och lättbegripliga. En elev på högstadiet och gymnasiet kan med normal ansträngning tillgodogöra sig en sådan framställning. Det ökar självförtroendet att känna till hur man bygger upp argumentation. Många elever har inte hunnit erfara att det finns lämpliga strategier att hålla sig till i stället för att tala hur som helst.  Det kan vara svårt att få den stammande eleven att engagera sig i de olika övningarna om dessa inte kan implementeras i vardagen. Jag tycker det finns en svårighet i att hitta goda uppslag, inte desto mindre nödvändigt.

Propagera

Att propagera är bra för röstens utveckling. Jag tänker då på att man gärna kan tala ut och med stark röst. Här ligger det nära till hands att erinra sig den fördel som den stammande eleven har som också är politiskt intresserad (ALT: har någon form av starkt engagemang). Det är lättare att engagera en sådan elev i träningen att propagera för en sak än en elev som är oengagerad.  En sådan elev kan sammanföras med mer entusiastiska kamrater för att väcka intresset. Det är i alla fall viktigt att man har stort engagemang när man skall propagera för det.

	Man kan inte bli bra i muntlig framställning utan att ha en bra röst- och talteknik

Röst- och talteknik

Man kan inte bli bra i muntlig framställning utan att också ha en bra röst- och talteknik, det säger min erfarenhet. Där ligger då inte enbart mina personliga upplevelser utan jag tänker på de lärarkandidater och andra universitetsstuderande som jag mött under årens lopp. Röst- och talteknik kan avse tre kategorier av färdigheter: basfärdigheter, aspekter på rösten respektive talet.

I basfärdigheterna kan man se att andning, pausering, avspänning och frasering hör ihop och påverkar varandra inbördes. På samma sätt förhåller det sig med röststyrka och röstläge som tillsammans påverkar röstens kvalitet (klang).

Även uttal, tempo och rytm hänger ihop. Om man skärper uttalet och ökar betoningen framträder rytmen tydligare och tempot minskar. När man har kontroll på sin röst- och taltekniska färdighet ökar självförtroendet och den muntliga framställningen kan ytterligare förfinas.

Skoleleven tränar sig genom att tala. För att få mycket träning bör han/hon tala så mycket som möjligt.

En undersökning om vad träningen i muntlig framställning bestod av i skolan gjorde jag 1993. Jag lämnade ut en enkät i samband med en studiedag i svenska där även röst- och talvård hade en plats. Det var en blandad kategori av lärare som svarade, från lågstadiet till gymnasiet. Det dominerande inslaget utgjordes av lärare på lågstadiet och mellanstadiet. Totalt var det 90 lärare som svarade på mina frågor. Undersökningen ägde rum i ett skolområde i Östergötland 1993. De uppgifter jag frågade efter var följande:

1. Hur viktig är undervisningen i muntlig framställning?

84 % tyckte den var mycket viktig

2. Vad tränar du eleven i när det gäller muntlig framställning?

Ge tre exempel.

Svaret blev

1. berätta

2. berätta

3. berätta

3. Hur ofta tränar du den första punkten?

Mer än en gång per dag uppgav 25 %

en gång per dag  uppgav                     21 %

en gång per vecka                               14 %

Sammanfattningsvis menar jag att resultatet visar en viktig sak: Den naturligaste uppgiften man ger till en elev är instruktionen: berätta om något. Det tror jag beror på att man behöver träna sig på att just berätta. Behovet av att utveckla denna förmåga är så stort att det slukar all träningstid. Det hinns inte med mera. Som tur är så märker jag att det finns mera tid för muntlig framställning enligt svaret av min nästa fråga.

Den elev som stammar behöver förvisso en hel del träning och givetvis minst lika mycket träning som den vanliga eleven, men han behöver också utveckla sin röst- och taltekniska färdighet precis som den vanliga eleven. Det är här jag skulle vilja säga en sak: Börja träna eleverna. Med detta menar jag att man skall skilja på träningsroll och ”vanlig vara sig-självroll”. Om man blandar dessa roller får man inte något bra resultat. Det säger min erfarenhet.

Övning i muntlig framställning
Poängtera träning. Det gamla beteendet stör mindre då. När man är i sin vanliga roll kommer man att uppleva ett motstånd mot förändring. För att underlätta detta motstånd kan man medvetet gå in i en träningsroll. Man skall börja med andningen. Andningen bestämmer luftflödet. Men andningen skall reglera avspänningsförmågan, pauseringen och valet av fraslängden.

TALA FÖR ATT ANDAS ISTÄLLET FÖR ATT ANDAS FÖR ATT TALA !

Efter varje utandning måste det komma en andningspaus som är tillräckligt lång. Den är längre än vad man tycker känns lagom och därför gör man för korta pauser.

Träna på att ha tillräckligt långa pauser

 

 

Det är viktigt att träna på tillräckligt långa pauser. Blir andningspausen inte tillräckligt lång kommer andningen att påverkas och i princip uppstår en slags stress på andningen. Musklerna spänns eftersom svaret på stress är anspänning.  Man blir spänd när man blir stressad. Jag hörde en skådespelare säga: tala för att andas i stället för att andas för att tala. Jag instämmer i detta och min förklaring är följande Talet påverkar andningen, tempot, talet och röststyrkan. När tempot ökar hinner man inte andas lika djupa andetag därför att med förhöjt tempo minskas pauslängden. När man artikulerar för otydligt brukar samtidigt taltempot vara högt. Även detta stör en lugn och djup andning. När andningen blir tunn brukar också röststyrkan minska  och summan av det hela är att flera faktorer i talet påverkar andningen, vilket är lätt att konstatera – allting hänger ihop.

Den samverkande talapparaten

Talet och rösten fungerar bäst när alla muskler i talapparaten samverkar. Det jag först kommer att tänka på är att det finns hinder på vägen mot att tala bättre. Ett av det påtagligaste är: “Andas kan man redan vid födseln, varför krångla till det hela när andningen sköter sig själv.”

Om man andas på ett effektivt sätt blir det en bra muntlig framställning: Andas – lång andningspaus – slappna av – andas…

I den tidiga skolåldern kommer andningen snart i olag och det beror på stress. När barnet blir stressat så störs andningsrytmen. När andetagen blir snabba och korta blir luftförrådet mindre och när man vill säga mycket på en gång räcker luften inte till. Det viktiga är att man prövar om andningen  är effektiv för ett bra tal. Om man andas på ett effektivt sätt blir det en bra muntlig framställning. Att andas så att man känner sig lugnare är bra. Att andas så att man måste tala lugnt är ännu bättre. Att andas så att man måste göra långa andningspauser så att man hinner slappna av är ett kännetecken på att man övar på rätt sätt. .

Problemet är att det tar för lång tid att lära sig. Även den som stammar är reagerar på samma sätt och fattar inte vitsen med att andas på detta vis. Det känns nämligen så tillgjort. Att tala med bönder på bönders sätt och med de lärde på latin det var bra tyckte Karlfeldt. Jag förespråkar mångfalden i samma anda.

Om du har en benägenhet att stamma är det viktigt att du vet vad som är din svaga tekniska färdighet. Stamningen utlöses av flera faktorer. Den vanligaste är stress. Här följer tre vanliga stressituationer:

* telefon

* auktoritet

* känsla av rädsla eller obehag.

Den som utgår från att söka efter orsaken till stamningen och först finna den, för att det skall vara möjligt att åtgärda saken, representerar en vanlig uppfattning. Detta är en beklaglig missuppfattning. Det går nämligen bra ändå !

 

 

 

 

 

En träningsmodell

Träning – vad behövs ? Måste man veta sanningen om stamningens orsak för att kunna träna – eller räcker det med en modell för hur man skall göra?

Modellen kan man nu testa och visar det sig att den fungerar så behöver den inte ens vara “sann“. Det räcker med att den är stämmer överens med verkligheten och kan användas. På så sätt begriper man ändå vad det handlar om. Då kan man handskas med stamning och träningen av talet.

 

Den som utgår från att söka efter orsaken till stamningen och först finna den, för att det skall vara möjligt att åtgärda saken representerar en vanlig uppfattning. Detta är en beklaglig missuppfattning. Det går nämligen bra ändå.

I en mängd litteratur står att läsa att stamningens orsak är okänd. Av detta blir man lätt missmodig om man tror att det är så. Det är lätt till att resonera så här: När man inte vet orsaken så är det ju inte lönt att ens försöka åtgärda eftersom det ju redan innebär att man inte kommer att nå målet. Försöken är döfödda på förhand.

Följden blir har jag sett, att alltför många tror, att t ex TALakademins koncept för att komma tillrätta med stamning gäller bara de få utvalda i Linköping. Det gäller inte mig. Det är bara en modell för utveckling och träning som visat sig passa i Linköping. Men för den skull talar ingenting för att det skulle gälla även mig. Man bör emellertid inte hejda sitt tänkande vid detta. Ingenting annat än möjligen tid och pengar hindrar att man prövar sig fram och med förenade krafter löser kommunikationsproblemen som uppstår i samband med stamningen. “Ju bättre man talar desto mindre stammar man“.  Påståendet rymmer ett vitt innehåll. Det är sannerligen fråga om mer än uttalsträning.

Idag räknar man med att orsakerna till stamning är många, det vill säga, man anser att det finns flera samverkande orsaker. Tills det är bevisat att denna hypotes är sann, kan man känna sig hänvisad till att vänta ytterligare. Jag tror att man kan på goda grunder kan vänta sig, att man kommer att få vänta hela sitt liv. Stamningens gåta har varit olöst i mer än 2000 år, forskningen i världen är inte tillräckligt omfattande.

Det är lönt att träna sin muntliga framställning

Medan jag arbetade som logoped undrade jag ofta över om det var lönt att arbeta som jag gjorde. Jag tyckte att de övningar som genomfördes inte ledde fram till målet. Jag fick aldrig se något riktigt bra resultat. Man kunde se en framgång i enskilda övningar,

t ex genom att lära någon bukandning så blev personen mer avspänd och tyckte att det gick lättare att prata men jag själv kunde inte objektivt registrera denna förbättring. Jag hade bara att lita till patientens ord.  När jag sedan började som lärare i röst- och talvård upptäckte jag att träningsinsatsen fortfarande blev alldeles för liten. Det behövdes många flera timmar av träning för en förbättring av den muntliga framställningen.

År 1985 jag såg min chans att få frågan besvarad: “Är det lönt att träna ?“ Den möjligheten ägde rum när jag startade en studiecirkel. Jag hade 16 deltagare som kom på studieträffarna under en termin. Det var sammanlagt 10 cirkelträffar. Efter dessa 10 studieträffar så menade jag att man måste arbeta vidare. Det som hittills hade skett var enbart en introduktion i ämnet. Två av studiecirkeldeltagarna kom fram till mig efter avslutningen och påpekade att detta var bara en början, de ville fortsätta med flera träffar. Det skulle jag också vilja sa jag. Om vi får fem deltagare så kan vi starta en ny studiecirkel men det tycks det inte kunna bli. Jag kan väl tänka mig att vi gör en arbetsgrupp för att titta närmare på det här, sa jag, vi tre. Det var början till Studiecirkelgruppen, den grupp som så småningom växte till TALAkademin med åtta deltagare.

Man kan inte bli riktigt bra i muntlig framställning om man inte behärskar tio grundläggande färdigheter. Det är som att utöva musik utan att kunna spela på instrumentet.

Det var under denna period som jag fick bevis för att träning i muntlig framställning lönar sig. Jag kunde konstatera att detta var möjligt med hjälp av videoinspelningar, ljudband och direkta observationer. Dessa har betytt mycket för min fortsatta verksamhet. Jag blev helt övertygad om att man kan åstadkomma förbluffande förbättringar i muntlig framställning med hjälp av olika träningsprogram. Detta står i överensstämmelse med litteratur inom området men det var skönt att själv ha konstaterat att det stämde. Därför kan jag med gott samvete hävda, att ju bättre man talar desto mindre stammar man.

Träning är arbete, arbete och åter arbete

Man måste arbeta med sitt tal för utveckla den röst- och taltekniska färdigheten och vice versa.

Hur är det nu? Jo i litteraturen exakta anvisningar om hur man utvecklar röst- och talteknik inordnat i ett program med tidsplan. Här finns en viktig tyst kunskap.  I Yvonne af Ugglas bok anges exempel på övningar och varför det är bra att göra vissa övningar. Det finns dock inte beskrivet någon strategi för hur man tillägnar sig den slutliga färdigheten. Den är emellertid viktig.

Man kan inte bli riktigt bra i muntlig framställning om man inte behärskar tio grundläggande färdigheter. Det är som att utöva musik utan att kunna spela på instrumentet med någon grundläggande teknik. Mer och mer utvecklade träningsprogram i tidningar, tidskrifter och böcker kan man finna om golf, tennis, motion, skidåkning. Jag tror att det inte går särskilt bra att tillgodogöra sig programmen utan tränare eller lärare. Man behöver gå som lärling.

Antalet övningar är avgörande för framstegen.

Det har vi kommit fram till i TALAkademin. Men ännu har ingen nått den yttersta gränsen för träningsresultat. Vi befinner oss bara i början. Lite har vi i alla fall erfarenhet av när det gäller träning. Man kan alltid bli bättre på någon detalj. Kanske måste man bli professionell i den meningen, att man har träningen som ett inslag i sin yrkesverksamhet och undervisar om detta dagligen och omsätter färdigheterna i praktiken. Jag anser att det behövs för att man skall bli riktigt bra. Därför bör TALAkademin starta studiecirklar i muntlig framställning. De bör vara konstruerade för distansundervisning med lokala sammandragningar vid flera tillfällen under ett läsår.

Det är nu dags att prova ut häftet med övningar – utbildningsprogrammet.

DIDAKTIK

Kunskap om träning

Man måste veta vad man skall träna på. Därför skall man börja med att säga inför ett träningspass: ”Nu tränar jag…”

Det kan gälla TALAkademins tio grundläggande färdigheter: andning, pausering, avspänning, frasering, röstläge, röststyrka, röstkvalitet, uttal, tempo rytm etc.

TALAkademin har kunnig personal samt professionellt materiel för att bedriva, leda, utöva sådan studieverksamhet.

Man måste veta hur man skall träna. Om du plockar någonting som du läst i en bok måste du träna det hela på ett bestämt sätt för att det skall ge resultat. Det räcker inte med tips som du själv sätter i verket. Skälet är att du gör det som känns naturligt för dig och det är det som du normalt redan gör. Det kan du redan. Det som du skall träna på känns vanligen tillgjort, fel eller överdrivet. Därför tror du inte på dig själv och därför behöver du en tränare som visar och förklarar för dig. TALAkademin har sådant materialet på planeringsstadiet och håller på att utarbeta det på videokassetter. Flera av TALAkademins medlemmar har börjat specialisera sig på olika färdigheter i den muntliga framställningsträningen.

Den lustfyllda träningen (Här har jag ändrat till imperfekt i det röda)

Det är problem med lusten att träna. Ofta känns det motigt. Det känns besvärligt att sätta sig ner och göra någonting. Då måste man ha några knep för att komma igång. Inom TALAkademin har vi arbetat på ett projekt som innebär att man samlat in en stor summa pengar från varje deltagare och vid varje uppgift betalas tillbaka en del av summan. På så sätt får personen som tränar bra betalt för sin träningsflit. Denna verksamhetsform testades i ett pilotprojekt under 1997 – 98 och redovisades på den femte internationella konferensen för personer som stammar i Johannesburg i Sydafrika. Projektledare för detta var Stamningsförbundets ordförande Göran Johnil som även är medlem av TALAkademin.

Lär av andra !

Man kan lära sig av andra i samma situation. Det är viktigt att få spegling på det man gör. Det man gör upplever man på ett sätt när man utför det, men när man spelar upp det på en bandspelare eller på en videobandspelare verkar det helt annorlunda.

Man måste börja kommunicera intensivt med andra om detta. Av att se hur andra arbetar, agerar och kommenterar vad man gör lär du dig själv mycket. Det gäller att öka medvetenheten om att göra rätt. Det är inte fult eller fel at göra rätt.

Kommunicera !

Man måste veta hur man gör när man kommunicerar. Vad innebär kommunikation mellan människor? Kommun betyder gemensam och kommunicera betyder att göra gemensamt, göra gemensam sak av..

Vill du dela med dig av någonting som du har, vet eller kan? Då har du något att kommunicera. Då är en förening bra att ha. Där man kommunicera det man önskar.

Utan framsteg ingen framgång !

Man måste kunna se att man gör framsteg. Man kan i den pedagogiska litteraturen hitta flera belägg för att det är viktigt att man lär sig att kunna omedelbart se att man gör framsteg. Det kan ske genom att någon talar om för en vad man har gjort. Det kanske är det bästa men man kan också övertyga sig genom att titta på en videoinspelning.

När det gäller träning i muntlig framställning är videoinspelningarna mycket effektiva.  Det gäller särskilt om man skapar en undervisningssituation. Man kan följa instruktioner som innebär att man undervisar andra i ett visst avseende. T ex kan man lära ut hur man andas effektivt. Om denna procedur videofilmas får man, när man tittar på resultatet, bekräftelse på i vilken utsträckning man har lyckats. Man kan bedöma sin egen prestation. Detta är mycket viktigt. Man måste också avgöra huruvida man tänkt sig att någonting skulle vara annorlunda. Då kan man i nästa videoinspelning direkt iaktta hur man har lyckats i sina avsikter. Är man inte tillfreds kan man göra om proceduren gång på gång tills man blir nöjd med resultatet.

Jag har funnit att videoinspelningssproceduren således är ett effektivt hjälpmedel för att stimulera träningen. När man ser på resultatet är det lätt att göra om det man skall prestera gång på gång utan att det känns tjatigt. När man kan lära ut en färdighet har man fått ett kriterium på att man behärskar färdigheten tillräckligt bra för egen nytta.

I början så kan det vara svårt att titta på sig själv. Man känner sig generad därför att man upptäcker saker och ting som man gör utan att ha varit medveten om det.  Men efter tre framträdanden inför videokameran släpper obehaget. Därför skall man låta aktören framför videokameran framträda minst tre gånger för att det skall vara någon uppenbar nytta med det hela.

	Man måste få upptäcka att man kan förändra sitt tal till det bättre  – och att man behöver träna tills man behärskar det.

Lyssna på  Ditt eget tal !

Man måste börja lyssna på sitt eget tal. Ibland hör man någon säga att talet är medfött. Det kan ju verka vara på det viset för den som inte särskilt har tänkt på hur man lär sig att tala sitt modersmål. Om man däremot frågar hur man lär sig ett främmande språk brukar man kunna komma överens om att förmågan att lyssna och uppfatta det främmande språkets nyanser är viktig. Man försöker härma det främmande språket så gott man kan. Naturligtvis spelar också förmågan att härma en stor roll för ett framgångsrikt lärande. Men först och främst måste man lyssna och uppfatta det man skall härma.

Detsamma gäller för modersmålet när man vill förbättra den muntliga framställningen. Man måste lyssna på sig själv från en bandspelare. Först då kan man avgöra om man verkligen talar som man tror. Det vanliga är att man blir förvånad och säger något i stil med ”det där är inte jag”. Efter att ha lyssnat på sig själv några gånger vänjer man sig vid sitt eget tal och efter hand lär man sig att uppfatta sitt språks nyanser. Genom att ändra på uttalet, t ex genom skärpning av artikulationen kan man upptäcka att ens tal blir bättre än vad man själv uppfattar och upplever.  Det man hör från bandspelaren utgör det avgörande beviset.

 

Man måste få upptäcka att man kan förändra sitt tal till det bättre  – och att man behöver träna tills man behärskar det.

En ny talroll !

Man måste medvetet träna en ny roll. Träna en ny roll och samtidigt vara sig själv går inte. Att vara sig själv-rollen vill alltid dominera.  Det betyder att det tar emot att göra sig till. Att inta en ny roll upplevs av många just att göra sig till. Det är vanligt att när någon skall utföra en övning säger han/hon ”så kan man ju inte tala”. Man måste således skilja mellan rollerna.

	Skilj mellan träning och tävling !

Jag tar gärna ett exempel från idrottens värld. Innan man deltar i en tävling har man vanligtvis tränat en hel del. Inom idrotten är det självklart att man tränar innan man ställer upp i en tävling. Det är ju ingen mening med att ställa upp helt otränad om man siktar på att vinna. Inom idrottsvärlden går det bra att skilja på träningsrollen och tävlingsrollen. Detta är viktigt.  När det gäller träning i muntlig framställning måste man hålla isär träningsrollen ifrån tävlingsrollen som är den roll som svarar mot att tala i vanliga talsituationer. Då skall man givetvis uppleva sig att man är sig själv.  Man kan säga att helheten av alla upptränade färdigheter då råder. Medan i träningsrollen inriktar sig på att utveckla detaljer.  Upplevelserna kan svara mot flera eller någon av dessa begrepp eller tillstånd.

Man behöver inte träna på att “vara sig själv“ – för det kan man redan. Skilj mellan träning och tävling.

	Det räcker inte med att veta – man måste kunna göra det man vet !

Ta chansen när den kommer !

Man måste skapa många olika träningstillfällen och ta tillvara tillfällen att träna i verkligheten. Jag anser att det främsta problemet i arbetet med träning i muntlig framställning har att göra med att skapa olika träningstillfällen. Det är nödvändigt att antalet träningstillfällen blir många. Det rör sig om fler än hundra för varje moment. Det sägs att man måste säga ett ord 80 gånger innan man har lärt sig det. Träningen skall leda fram till en automatiserat beteende.  När man tänker på detta är det inte så konstigt att det för sig upp emot 100 övningsmoment. Det skall sitta i ryggmärgen till slut, som man säger. Min erfarenhet är att de flesta inte klarar av att träna så intensivt. Man lägger av alldeles för tidigt. Man lägger av när man tycker att man vet hur det skall vara. Tyvärr räcker det inte med att veta – man måste också kunna göra det man vet. Än idag kämpar jag med denna pedagogiska uppgift, nämligen att göra övningarna attraktiva. De måste nämligen konkurrera med livets andra glädjeämnen och konkurrera ut dem. Så lustfyllda måste övningarna göras.

Jag har följande förslag: innan man börjar ett träningsprogram får man deponera en stor summa pengar.

En annan möjlighet vore att göra ett internationellt program. De flesta tycker om att resa till andra länder. Eftersom det finns stammare i alla länder skulle man kunna etablera studiegrupper runt om i världen som hade intresse av träning i muntlig framställning. Sedan kunde man organisera ett träningsprogram per år med två eller flera utlandsbesök per år. Vid dessa tillfällen skulle man få en effektiv träning i muntlig framställning i olika avseenden. Finansieringen skulle ha att göra med träningsvilligheten – ju mer träning desto billigare resekostnader. Med tanke på den globala omfattningen borde det vara möjligt att fondera pengar för att iscensätta ett sådant träningsprogram under tre år och sedan skulle man kunna få en utvärdering. Om man från varje land kunde komma med sitt bidrag vore det möjligt att genomföra. Först söker man eldsjälar i varje land. För att dessa sedan skall kunna träffas och lägga upp strategier söker man projektpengar. Det finns internationella organisationer som skulle kunna hjälpa till med kontakterna i början. En sådan är ELSA, en annan är ISA. Dessutom kan man vända sig till varje lands stamningsorganisation.

Hur skall det första inbjudningsbrevet vara ? Det skall vara attraktivt och säljande. Det måste vara övertygande i flera avseenden. För det första måste förslagen te sig realistiska och attraktiva. Finns det intresse i ett antal länder för att ordna sammankomster för denna träning ? JA ! Jag tror att det centrala problemet rör finansieringen. Därför skall vi börja med att koncentrerar oss på att reda ut finansieringens förutsättningar. En gemensam ansökan från olika länder borde vara en grundläggande bas. En ansökan, när det gäller Europa, kunde ske till EU. Delfinansiering till de deltagande ländernas organisationer + några stipendiefonder, t ex i Sverige – Arvsfonden (hette tidigare Allmänna arvsfonden). Om man kunde göra det till ett pedagogiskt projekt kunde man få t o m skolverket att bidra.

Det bör levereras med det första brevet ett förslag till koncept. Det måste bygga på social samvaro till att börja med. Man måste bygga upp relationerna först. Man måste ha trevligt och man måste känna entusiasm. Det går bra i skolan om man lär sig att dela upp dagen i träning och tävling.

“Check the battery!“

Detta uttryck minns jag från början av 80-talet. Jag vandrade på Bostons gator tillsammans med en 60-talspedagog som hette John Holt. Vi var på sightseeing i staden. Han visade mig runt medan vi pratade med varandra. Jag hade lärt mig att det var lämpligt att lära känna varandra medan man promenerade. Jag kom från Sverige på väg till en världskongress om logopedi och foniatri som skulle äga rum i Washington – året var 1982.

Det var första gången som jag träffade John Holt och medan vi vandrade runt berättade jag om mitt arbete som talpedagog och logoped samt om min utbildning. Samtalet under promenaden hoppades jag skulle leda fram till några nya aspekter på hur stamningen som talsvårighet skulle kunna åtgärdas. Jag nämnde om några kända teorier som beskrev hur man skulle kunna göra, varefter jag sade frågade honom om något tips. Då sade han plötsligt “check the battery“.

Detta uttryck har jag haft klart i minnet sedan dess. Det påminner mig om att när man skall lösa ett problem skall man börja med den första kraftkällan. Man skall testa den enklaste orsaken först innan man ger sig in på några komplicerade varianter. Ett elektriskt system i en bil kan vara nog så svårt att bringa rätsida på om det har kommit i olag.  Istället för att börja i fel ände, och efter lång tid och många misslyckade felsökningar, till slut hamna vid batteriet och upptäcka att det var ett jordningsfel eller att strömmen helt enkelt var slut är inte särskilt effektivt. Det betyder mycket förspilld tid och möda – vad jag har lärt mig av detta är att alltid börja med den enklaste proceduren först.

Lusten att tala är det primära när man vill säga någonting. Därefter har vi rädslan för att någonting oangenämt skall inträffa samtidigt och för det tredje de konsekvenser som man inte i förväg kan förutse. För att lusten att tala skall uppstå måste någon annan vara ett incitament för detta. Någon annan  måste visa sig vilja lyssna på just det som den talande vill säga. Det är viktigt att förstå vad som menas med konsten att lyssna. Jag vill mena att det är detsamma som att uppriktigt vilja veta vad den andra personen har i sinnet. Många stammare har vittnat om att de aldrig har fått tid att säga allt de skulle vilja säga på grund av stamningen. Att stamma när man talar gör att det inte är så roligt att lyssna för den andra personen. När stammaren märker detta försöker han/hon att göra sitt budskap så kortfattat som möjligt och utelämnar ofta en hel del ord och fraser som skulle behöva komma fram muntligt klart och tydligt. Detta är en nödvändig förutsättning för att språket skall utvecklas på ett naturligt sätt. Jag menar att den som stammar saknar denna erfarenhet av språkutveckling och först och främst måste man satsa på denna bit. “Check the battery“ är vad jag menar med detta.

Är vägen mödan värd ?

Tråkiga träningsprogram som är nödvändiga är de man själv måste konstruera och effektivisera sedan man mött sin tränare. Det är tränarens instruktioner som man skall gå hem och arbeta med. Hans instruktioner är muntligt givna under en träningslektion och läraren säger “gå nu hem och träna på detta till nästa gång“. Här ligger en stor frustration. Man måste för det första konstruera uppgifterna själv utifrån de övningar som man genomfört. Det kan vara ord som skall tränas övertydligt uttal på eller fraser som skall läsas i viloandningsrytm. Till råga på allt skall dessa övningar läsas in på kassett eller om mikrofon inte finns eller bandspelare inte finns så skall inläsningen ske via telefonsamtal och på lärarens telefonsvarare.

Jag har märkt att denna procedur är ett typiskt exempel på tråkiga övningar som ändå är mycket nödvändiga att genomföra för att man skall komma framåt i sitt utvecklingsarbete. Något som hjälper i detta fall är om man har uppsatt ett konkret mål för dessa övningar. Det bör vara en lockande händelse, t ex ett veckoslutsarrangemang som man erbjuds möjlighet att deltaga i. Detta veckoslutsarrangemang har då sådana ingredienser i sitt program att man stimuleras att genomföra uppgifterna. Sådana inslag i ett veckoslutsprogram kan vara sociala aktiviteter varvade med tävlingsinslag och friluftsverksamhet.

Träna och ha roligt

Roliga träningsprogram är nödvändiga. Carl Fredrik Reuterswärd är en känd svensk konstnär som haft en hjärnblödning. Han förlorade därmed sitt språk och eftersom han blev högersidigt förlamad förlorade han även förmågan att teckna, måla och skulptera med den högra handen. Han lärde sig att i stället använda sin vänstra. I ett tv-program den 29 sep 1996 berättade han att han hade ritat minst 800 teckningar med sin vänstra hand och därmed tränat upp sin förmåga att använda sin vänstra hand. Jag tänkte på de få övningar som stammande personer gör för att få ett bättre tal. Efter 800 övningar `10 fraser av olika längd är jag övertygad om att många skulle kunna lära sig att tala flytande och bra.

Här måste jag komma fram till en strategi för att kunna utveckla olika övningar. Vi har sagt att de måste vara roliga. Jag tror att här ligger knuten. Vi är inte vana vid att ta det roliga på allvar. Därför har vi inte nog att tänka seriöst på att utveckla något som är roligt. Nu måste det emellertid göras. Föreställ Dig att Du blir kallad till ett framträdande. Din uppgift är att vara optimistkonsult och peppa deltagarna.  Det slår mig plötsligt att jag nu borde gå och lyssna på några sådana personer. Idag fick jag ett sådan broschyr, medverkande var bl a Anders Linder osv. Det skulle kosta 500 kronor att gå och lyssna på dem. Jag tyckte det var för stor kostnad för att ta erbjudandet på allvar. Min skepticism var för stor – jag tror inte de kan erbjuda mig det jag vill ha. Således kommer jag inte att gå dit. Antag att jag borde göra det i alla fall, jag borde handla tvärtom mot vad jag egentligen tänker slentrianmässigt. Därför skall jag överväga saken.

Antag att min arbetsgivare kunde sponsra besöket med 250 kronor, skulle jag då gå dit? Jag tror det. Det skulle bero på att arbetsgivaren ansåg erbjudandet vara värt priset.  Jag försöker nu tänka mig in i motsvarande situation i TALAkademin. Jag skulle vilja få alla deltagare i kurserna i muntlig framställning att bli peppade att göra kommunikativa övningar i muntlig framställning, som stimulerades utav en optimistkonsult. Problemet skulle vara detsamma, kostnaden skulle anses vara för stor. Alltså borde jag på något sätt sponsra dessa kommunikativa talövningar så att det blev tillräckligt lockande.

Huvudtanken är att vi behöver en resurs i form av en projektskrivare. Denne person bör ha erfarenhet av hur man gör en projektansökan.  Hon/han bör också kunna lyssna på vad föreningens medlemmar har för idéer och sedan strukturera upp tankarna på ett bra sätt.

	” DET ÄR VÄGEN SOM ÄR MÖDAN VÄRD ! ”

Det är viktigt att de medlemmar som finns i de olika föreningarna i Sverige blir sedda och givna uppmuntrande erkännanden.  Där startar självförtroendets tillväxt.  Många talar om självförtroendets betydelse som en självklarhet men få  äro de som resonerar om hur självförtroende byggs upp. Vad man säger i sammanhanget är att man skall få erfara lyckanden i stället för misslyckanden och att uppgifterna skall vara av den svårighetsgraden att den nätt och jämnt blir avklarad. Jag menar att man inte är mycket hjälpt av en sådan formulering, snarast har man blivit lurad. Man har blivit lurad till att ha den uppfattningen att man därmed har förstått hur man bygger upp ett självförtroende men man har hoppat över det viktigaste – vägen mot målet.  ”Det är vägen som är mödan värd” och så är vi tillbaka till början. Vägen vi går framåt måste vara roligt att vandra. .

Man måste våga göra fel

Man måste också våga göra fel, för annars törs man inte satsa.  När man funderar på en god idé som vore fantastiskt stimulerande att genomföra i praktiken så kommer man för eller senare fram till tanken att detta kan gå fel på något sätt. Vad händer då frågar man sig. Min erfarenhet säger mig att man kan rätta till de misslyckanden man råkar ut för bara man är beredd att göra det.

Kanske är det så att många blir paralyserade vid tanken att något går fel och där tar händelseförloppet slut, vilket inte är sant – allting har en fortsättning. I fantasin kan skrämmande saker komma fram som gör att man hellre avstår än råkar ut för detta. Då är det viktigt att komma ihåg att man måste pröva verkligheten för att få veta hur det skall gå. Man kan naturligtvis överväga hur stor chans man har att lyckas med den ena eller den andra saken. Man kan fundera över hur stor risken är att det kommer att gå fel men ändå – man måste pröva för man kan inte veta vilka förutsättningar som gäller i verkligheten. Därför borde man pröva alla fantastiska och lockande projekt som man går och funderar på.  Man får inte glömma bort det gamla uttrycket ”det är genom misstagen man lär sig”. Den synpunkten på misstag är uttryck för en viktig positiv sida av saken.

Villkor för att tala bättre

Det finns några villkor för att tala bättre. Viljan att tala bättre kommer först. Kunskapen om vad det innebär kommer därnäst. Hjälp att veta hur man skall tillägna sig ett bättre tal är ett annat villkor.

Det kan tyckas självklart att man skulle vilja tala bättre. Så är emellertid inte fallet, åtminstone måste jag tolka det så. På 80-talet hade jag tillägnat mig kunskaper om vad man behövde göra för att tala bättre. Men när jag sedan presenterade vad jag hade att säga visade det sig att man inte visade lust att sätta igång. Tvärt om visade man en likgiltighet. FRÅGA: för vilka presenterade du teorin? Det kan vara bra för sammanhanget, funderar Marianne

Sedermera har jag funnit att detta är en normal reaktion. Jag tolkar att det är uttryck för det allmänna motståndet mot förändring. För att komma tillrätta med detta måste man inse och förstå att det är på det viset, man måste mobilisera viljan och till detta kan man också ha vissa hjälpmedel. Man kan kombinera tillägnandet av kunskap och färdigheter med en attraktiv form och så kan man åstadkomma förutsättningar för att det hela blir kommunicerbart.

Genom vår skola lär vi oss tillägna oss kunskaper. För en del går det lättare och för andra går det sämre. För de som har lätt för att tillägna sig kunskap är det givetvis gynnsammare och de gör också större framsteg medan de som inte är lagda åt det teoretiska hållet – de behöver tillägna sig kunskapen på ett mer praktiskt sätt. Jag kan gärna föredra detta praktiska sätt därför då måste man först eller samtidigt tillägna sig färdigheterna . Jag tycker det är bäst om man kan vara en grupp som studerar tillsammans.

Min erfarenhet säger att man måste ha hjälp med att tillägna sig färdigheterna och i en del fall även kunskaperna. När det gäller att tillägna sig färdigheterna måste man ha tillgång till någon som kan visa hur man gör. Man kan inte vara lika mycket nybörjare som den som studerar, man måste vara en mästare för att låna en term från “mäster och lärling“.

Det fordras nämligen mycket praktiskt arbete när man skall tillägna sig färdigheterna för att kunna tillämpa kunskaperna.  Hela denna procedur är en slags skola. Det behöver väl inte påpekas att vår erfarenhet av skolan inte är särskilt uppmuntrande och upplyftande. Därför är det en stor utmaning att låta denna skola bli ett lyft, en glädje, en fest och en utmaning.

TALAkademins verksamhet under 80- och 90-talet fick erfara både framgång och motstånd till framgång. De medlemmarna kan berätta om de praktiska erfarenheterna.

	Man skall ge sig på det man är rädd för !

Kännetecken för bra tal

Finns det verkligen villkor för att tala bra? Ja, det gör det. Det första villkoret är att man vågar tala bra. När jag börjar tala bra så har det en inverkan på omgivningen. Man får förväntningar på sig i överensstämmelse med det språk man exponerar. Det kan illustreras av följande exempel: till vardags så talar jag ganska fort och inte särskilt väl när jag är trött. Folk lär sig att så är det. Om jag istället bjuder till och talar väl så reagerar de gamla lyssnarna på detta därför att mitt tal inte är som det brukar vara, deras reaktion är väldigt betydelsefull för mitt beteende om man t ex säger “Vad är det med Dig“, “Varför talar Du så där, har Du blivit märkvärdig ?“ Detta uppfattar jag som en negativ kritik innebärande att jag inte borde tala på det här sättet. Då ökar motståndet att tala på detta sätt och jag faller lättare tillbaka i mitt vanliga beteende som alla är vana vid och inte reagerar med störning till. För att man skall kunna tala väl måste man vara medveten om detta och stå på sig, våga göra en förändring i talet, våga tala bättre, ett visst självförtroende är nödvändigt för att man skall klara detta och då är vi inne på självförtroende; nämligen självförtroendet.

Alla pedagoger brukar vara eniga om att det är viktigt med undervisningen så tillrättalagd att den främjar ett bra självförtroende. Det har slagit mig att man däremot inte så mycket man talar om hur man gör när man  bygger upp ett självförtroende. Alla kan också vara överens om att det är frågan om utmaning. Man skall göra någonting som det innebär en extra prestation att genomföra. Någonting som gör att man får anstränga sig utöver det vanliga för att lyckas med.

Men nu är problemet detta att människor är olika, vi har inte samma intressen och samma ambitioner. Vad som kan vara en god utmaning för en person är det sällan det hos en annan. Om man inte har tillgång till väldigt många människor i ett stort urval är det svårt att få en grupp med samma ambitioner och intressen. Därför tycker jag att det är en konst att medverka i sammanhang där man vill öka självförtroendet hos människor.

Rent allmänt kan man säga att man skall ge sig på det man är rädd för. Den rekommendationen har jag fått av en klok person och jag tycker att det är ett bra förslag men inte känns det lockande att ge sig på någonting man är rädd för. Hur gör man då ? Jag tycker att det blir en dyr historia – man måste ordna arrangemang som är attraktiva och som inramar på ett angenämt sätt detta som man skall göra och som man är rädd för. Man måste också se till att om man lyckas med detta så måste resultatet bli mycket angenämt och belönande.

	Dela upp vägen i delmål som Karin Boye säger i dikten Rörelse: ”Det är vägen som är mödan värd”

För mig var ett sådant exempel ett föredrag som jag uppmanades hålla inför ett antal läkare på Sabbatsbergs sjukhus under min utbildning logoped. Jag var mycket förskräckt inför denna uppgift. Å ena sidan trodde jag att det fordrades för mig för att jag skulle kunna bli logoped. Jag var alltså rädd för att misslyckas. Å andra sidan var jag rädd för att misslyckas med själva föredraget inför åhörarna och för det tredje var jag rädd för att göra min lärare besviken genom att inte motsvara hans förväntningar på mig som jag trodde. Jag skred till verket med tanken bära eller brista. Jag förberedde mig allt vad jag förmådde Jag skrev ned mitt föredrag och jag skaffade dia-bilder att visa i anslutning till föredraget. Jag sökte upp lokalen och kollade upp att alla apparater fanns i god kondition och jag bekantade mig med talarstolen och podiet. Allt detta gjorde jag för att jag skulle vara lite hemmastadd och föreberedd så mycket som möjligt. Sedan utvecklade jag en strategi, jag tänkte: “Om jag bara kommer igång, så tror jag att jag klarar det“.

För att komma igång fordrades att jag kunde hålla mig tillräckligt lugn. Det kunde jag göra genom att andas så bra som jag kunde, tala långsammare än vanligt och skärpa artikulationen. Allt detta hade jag lärt mig skulle gynna mitt flytande tal. Kruxet var att nu behålla mitt lugn. Min strategi blev att i händelse av att känslorna tog överhanden genast tända projektorn och avleda uppmärksamheten till dia-bilderna. Jag räknade med att om jag bara kunde klara detta skulle självförtroendet komma. Jag satsade för fullt men det hängde upp sig. När bildprojektorn tändes och uppmärksamheten föll på Wepmans afasitest kände jag att spänningen släppte – jag trodde att jag skulle lyckas. Min nästa tanke var: “Klarar jag det här så klarar jag allt, inget kan bli värre än det här“. Det var en riktig slutsats.

Vad jag vill säga med detta exempel det är att det måste utarbetas en procedur och en strategi för de saker som står som hinder i ens väg när man vill framåt. Man må problematisera uppgifterna och ta ett steg i taget, dela upp vägen i delmål och avverka det ena delmålet efter det andra och som Karin Boye säger i sin dikt Rörelse “det är vägen som är mödan värd“. Det man gör måste vara roligt. Kunskapen om hur man skall tala. Det har jag talat om tidigare i boken. Jag nöjer mig med dessa synpunkter när det gäller villkor för att tala bra, de är de viktigaste.

Alla kan lära sig tala bättre !

Alla kan lära sig att tala bättre – det har jag läst i många böcker om muntlig framställning. Mina erfarenheter går i samma riktning. Jag tycker att alla som varit mina elever, patienter eller klienter har visat att det är möjligt att lära sig att tala bättre. Men att man kan träna upp sig så att alla talar bra blir jag mer tveksam till. Jag har stora krav i detta avseende och säkerligen större än många andra inklusive kollegor. Jag tror därför inte att det är praktiskt möjligt även om det skulle kunna vara det om alla utopiska villkor vore möjliga att realisera.

De stammande elever som jag har haft kontakt med har visat att de kan tala bättre men inte generellt och i alla situationer och under alla omständigheter.

Ibland kan jag tro det är vad man fordrar av stammare. Jag menar emellertid att normaltalande människor inte heller kan tala bra under alla omständigheter. Jag menar att normaltalande har lika stora svårigheter att förbättra sitt tal som den som stammar har och många normaltalande talar inte bra.

Sedan har vi olika arbetstakt och inlärningstakt. Vi har olika störande element och inslag i våra liv som gör att vi sällan kan jämföras rättvist. Därför bör man påpeka att var och en skall utvecklas i sin egen takt utan att jämföra sig med andra och därigenom värdera framstegen. Man skall bara jämföra med de delmål och slutmål som man har ställt upp för sitt liv. Det är tillräckligt bra att alla kan lära sig tala bättre. Förr eller senare så kommer man att tala bra. Detta är ju också ett relativt begrepp vad den ene tycker är bra, kan den andre inte genast hålla med om. En bra talroll måste till slut ta överhanden. Den tid detta tar varierar från person till person.

Man måste träna upp sin förmåga att formulera sig. Det är inte samma sak att uttrycka sig i tal som i skrift. Den muntliga situationen är mera frustrerande eftersom den förutsätter ett lyssnande.

Man må

Tala på egna villkor

Det är lättare att stå framför gruppen och tala än att svara på frågor.

Det har att göra med koncentrationen.

Står jag och håller ett föredrag som stammare framför en grupp går det ofta bra. Den viktigaste förklaringen till detta är att jag har kunnat förbereda mig och träna. När det gäller frågor har jag vanligen inte den träning som behövs för att kunna klara det, det beror på att jag stammar. Genom att jag stammar har jag inte fått den träning i att formulera mig och uttrycka mig, jag är för ovan. Därför blir jag stressad, stressen gör mig spänd och spänningen gör att jag inte kan manövrera mina artikulationsmuskler på ett smidigt och avspänt sätt. Istället utlöses avbrott i ordflödet, det som vi till vardags kallar stamning. Här finns helt enkelt för lite träning.

Min mening är att denna förmåga går att träna upp . Problemet har varit enligt min erfarenhet att få den träningen tillräckligt effektiv. Det är nämligen svårt att samtidigt som man formulerar det man vill säga hålla talorganen under kontroll, men det går att träna upp. Ett sätt att träna detta är att göra rollspel med frågor men för att detta skall lyckas måste man givetvis träna på tekniken och sedan göra en mjukstart. Man måste också träna upp sin förmåga att formulera sig. De som säger att man kan formulera sig skriftligen och få träning brukar jag påpeka för följande: “det är inte samma sak att uttrycka sig i tal som i skrift“. Tänk bara på varför man har muntligt föredragande inför domstol. När man skriver och tiden är under kontroll och upplever man den spänning som uppstår av att bli iakttagen och utsatt för förväntningar. Den muntliga situationen är mer frustrerande eftersom den förutsätter lyssnande.

STRESS PÅVERKAR FLYTET I TALET

När man tränar så åtgår det väldigt många motoriska akter, man måste göra samma sak gång på gång innan man lär sig. För många kan det bli tjatigt och träningen upplevs som tråkig och inte stimulerande. Träningen måste lyckas bli stimulerande och lockande, här är det frågan om de yttre inramande arrangemangen och dessa måste vi alla hjälpas åt med att komma på.

Vad påverkar flytet i talet?

Flera faktorer påverkar flytet i talet. Det mest vanliga man brukar peka på är för högt tempo. Courtney Stromsta sa till mig en gång att man inte skulle tala fortare än man klarar av. Jag tycker jag är ett mycket bra påpekande. Det är emellertid uppenbarligen svårt att kontrollera sitt tempo. Därför har vi t ex i TALAkademin tagit hjälp av stutterfree speech som vi hämtat från Shames och Florence. Jag tycker att stutterfree speech modellen som de presenterade i sin bok på 80-talet har fungerat bra. Stress påverkar flytet i talet. Allting som frammanar stress hos en stammande person driver upp tempot. Det är många faktorer – jag brukar be var och en som jag arbetar med att skriva en lista på faktorer som stressar under tal. Faktorerna kan alltså vara olika för olika individer men gemensamt är att de är stressfaktorer och att dessa påverkar så att talet påskyndas.

Det är jobbigt att träna alla dessa stressituationer, att träna sig att vara lugn i alla dessa möjliga stressituationer därför att de är så många faktorer som spelar in. Jag menar alltså att man måste träna i varje sådan situation man kommer på.  Min erfarenhet är att det lönar sig. Om Du är avspänd i käken när du artikulerar ljuden, orden och meningarna går det lättare att tala flytande. Min erfarenhet är att spänningen sätter sig i käken. Jag har även funnit att träningen på att röra käken mjukt inte har blivit tillräckligt omfattande för många av de som stammar som jag känner till inklusive mig själv. Här finns en outnyttjad hjälp att tala flytande. En liten komplikation i att använda sig av detta är att man låter som man vore full när man tränar och det ger en olycklig återkopplingssignal. Man har svårt att ta övningen på allvar eftersom man låter som man inte vore nykter.

Här kommer vi in på ett annat spännande område som vi skall tala om  annorstädes – Hur upplever vi världen och hur tolkar vi den ? Detta har avgörande betydelse för hur vi lever våra liv. Det var ett högtidligt uttryck mitt i vardagen när jag egentligen tänker på hur man talar – att leva är att tala eller att tala är att leva och innehåller så mycket annat också samtidigt.

	Inte ens världsmästare vinner alla tävlingar !

Varför kan jag inte tala bra jämt?

Den frågan har jag fått av flera personer som stammar. Jag har då valt att ta ett exempel från idrottsvärlden som svar. Det svaret består av följande: “inte ens världsmästaren vinner alla tävlingar“. Det beror på att ingen människa är fullkomlig – vissa dagar är ofullkomligheten större jämfört med andra. Det är då man deppar och känner sig besviken. Varför går det inte lika bra längre ? Mitt svar är generellt “livet är ständigt föränderligt“. Det är därför naturligt att man inte är på toppen jämt. Emellertid kan man sträva efter så nära toppen som möjligt och här ligger en levnadsvisdom – det gäller att ha så roligt som möjligt i sin strävan mot att bli så fullkomlig som möjligt. Diktaren Karin Boije har i en strof formulerat detta på följande sätt “nog finns det mål och mening med vår färd men det är vägen som är mödan värd“. Det viktiga svaret på “varför kan jag inte tala bra jämt“ är mitt förhållningssätt till detta. Jag måste acceptera att talet varierar som livet varierar från den ena dagen till den andra. Det är helt enkelt naturligt att man inte kan tala lika bra jämt.

Det gäller inte mig!

Man tror på träningsprogrammet, men det hjälper inte mig för jag är ett undantag.

Jag önskar att jag kunde förklara det här väldigt bra men det känns svårt. Jag tänker på det som står i böckerna om gruppsykologi där några blir ledare och markerar detta genom att utöva makt över de andra. Det är ofta de här ledarna som tillhör gruppen “det hjälper inte mig, jag är ett undantag och förresten så har jag inga större problem“. Parallellen med alkoholisten är slående. Jag har inga större problem för det finns de som dricker mycket mer än jag.

Det är svårt att intressera vissa personer för att tala bättre. Det gäller både stammare och normaltalande, jag tycker inte det är någon skillnad. Möjligen är det så att de är 20 % som arbetar effektivt och mycket framgångsrikt, för 15 % blir inte så stor förändring och för 65 % blir det en hygglig förändring. Vad är baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet? Jo det är sådant som har varit möjligt att iaktta och mäta enligt de regler som vetenskapliga metoder föreskriver. Det är mycket som inte går att belägga med vetenskapliga undersökningar. Hur många gånger har jag inte hört på radion någon forskare uttala sig om att för den och den ståndpunkten finns inga vetenskapliga belägg. Nej det är kanske inte så lätt att komma ihåg att för säga någonting med vetenskapliga undersökningar som grund fordras två, fem eller tio års undersökningar. Vad jag vet idag kan det alltså ta tio år att underbygga – jag har inte tid att vänta.

andning  pausering  avspänning  frasering  röstläge röststyrka  röstkvalité  uttal  tempo  rytm

DE TIO GRUNDLÄGGANDE FÄRDIGHETERNA

Basfärdigheterna

Andning, pausering, avspänning, frasering

Man andas in, man andas ut och slappnar av. Det är de viktigaste kännetecknen i andningen. Om man hoppar över avspänningsmomentet så minskar andningspausens längd. Följden blir att man inte hinner tillräckligt slappna av för att andningen skall bli låg. Dvs man andas med buk- och flankandning. När andningspausen är för kort hinner man inte slappna av utan man behåller talspänningen och efterhand så ökar den. Följden blir att man börjar bröstkorgsandas, det är detsamma som hög andning. Skillnaden mellan hög och låg andning är att man andas snabbare och grundare än den låga andningen som kännetecknas av djupa andetag.

När man har andning, pausering och avspänning under kontroll är man klar för frasering. En fras är det man säger på en utandning. En fras kan bestå av ett eller flera ord. När man talar så talar man i fraser. De har olika längd och olika antal ord. Detta gör att man måste ha en viss färdighet för att kunna tala bra. Man får inte tappa rytm på grund av oregelbundenheten i fraslängden utan man måste alltid tidsanpassa frasen så att den stämmer med känslan för viloandningsrytm. Denna känsla är oerhörd viktig när man talar, för det är den som signalerar till Dig när Du kommer ur andningsrytm. När allting går bra så känns det bara bra. Detta måste man träna på för att kunna ta det till sig.

Tre aspekter på rösten

Röstläge, röststyrka röstkvalitet

Det som mest karaktäriserar rösten är röstkvaliteten. Med det menar jag detsamma som röstens klang. En bra röst låter klar, då är det balans mellan luftström och stämbandsmotstånd. Rösten kan ha många schatteringar. Rösten kan har mörk karaktär.  Det kan man åstadkomma med större svalgutrymme, man kan förstora svalget med t ex en gäspning. Om man fingerar en gäspning samtidigt som man talar så låter rösten mörkare. Om man slappnar av i munnen och gomseglet och mumlar får man en nasal klang på rösten. Om man spänner musklerna i halsen får man en gäll klang. Då är också röstläget högt och styrkan ganska stark. Om man talar med svag röststyrka och spänner sig i halsen får man en knarrig röstklang. Om man gör tvärtom och släpper fram luften mellan stämbanden blir röstklangen luftfylld. Om man spänner sig i halsen och pressar fram rösten blir klangen hes.

Röstläget beror på hur stora stämband man har och hur pass utspända de är. Man kan spänna ut och slappna av stämbanden. När man spänner ut stämbanden blir tonläget högre än när man slappnar av stämbanden. Man kan också slappna av stämbanden och då blir de tjocka. Därvid sjunker röstläget och blir lågt. Den som har stora stämband har en mörkare ton och ett lägre röstläge än den som har korta och tunna stämband. De har ett högt tonläge och en ljus röstklang. Lagom är bäst, det vill säga lagom mörk röstklang och lagom lågt röstläge. Röstläget skall ligga så lågt som möjligt utan att man anstränger halsen. Min första röstpedagog sa att röstläget skall ligga 2-3 tonsteg högre än den lägsta ton man kan ta.

Tre aspekter på talet

Uttal , tempo, rytm

Det är vanligt att man talar för fort. Det beror på att man inte artikulerar tillräckligt tydligt. När man artikulerar tydligt med större uttalsrörelser tar det längre tid att producera det man säger. Om alla skulle träna på detta så skulle hela uttrycksfullheten i talet förbättras och vi skulle lättare kunna uppfatta vad vi säger till varandra. Den viktigaste faktorn för ett lagom taltempo är emellertid andningspausens längd, det är den som bestämmer andningstekniken. Det är den som bestämmer vilken andningsteknik som Du kommer att praktisera. Det är betoningen av orden som bär rytm i talet. Med kraftigare betoning på orden ökar uttrycksfullheten i det Du säger. Flera betonade ord bidrar också till att höja känslan och skapar dynamik och rytm i talet.

	Man kan nå fram till det mål som man vill…

Träning ger färdighet

Under min tid som elev under logopedutbildningen funderade jag på om det var möjligt att träna sig i muntlig framställning så mycket att det skulle ge påtagliga resultat. Den muntliga framställningen skulle bli så mycket bättre att stamningen skulle göra sig mindre och mindre påmind. Jag kom fram till att så var fallet. Min hypotes verifierades. Det var lönt att träna, man kan nå fram till det mål som man vill . Detta försökte jag dela med mig av till andra stammande personer. Det blev stammande personer från Linköpingsregionen tillsammans sju stycken. Jag lärde mig mycket under den tid som vi arbetade i en studiecirkel i muntlig framställning. Bland annat lärde jag mig att några förkovrade sig mera och några mindre. Jag bedömde det som det stod i direkt proportion till träningsinsatsen. Träningsinsatsen var emellertid större än vad jag först kunde ana. Vi hade ett uttryck som löd ”Du behöver träna tre gånger så mycket som Du tror” men då ger det resultat också.

Vi hade en verksamhet från 1986-1995. Då kröntes våra ansträngningar med en världskongress som anordnades i Linköping. Temat var World communication – världskommunikation. Med det menade vi att stammare och icke stammare från hela världen skulle samlas i Linköping och dela med sig av sina färdigheter och kunskapar om muntlig framställning och kommunikation. Vår verksamhet ledde till att samtliga sju personer lärde sig att handskas med dessa tio grundläggande färdigheter. Vi ansåg alla att dessa var mycket centrala för den som ville utveckla sin muntliga framställning. Det är min önskan att dessa förvärvade färdigheter skall gå i arv i generation till generation i TALAkademin. Därför är TALAkademins viktigaste verksamhet utbildning.

ATT FÖRVERKLIGA SIG SJÄLV

Tänk om man kunde tala som Åke Nygren – han som läste i morgonprogrammet ”Bibelläsning och bön” på måndagmornarna när skolbusschauffören lät oss lyssna på vägen till skolan. ”I Uus land bodde en gång en man som hette Job ………”. Åke Nygren läste så jag fattade innehållet i texten och hans mörka röst lät så vackert och fängslande.

Ur hans gestaltning steg drömmen om att kunna framföra ord på samma sätt men jag stammade.

Åren gick tills en dag jag tänkte – Jag kommer aldrig att kunna försörja mig, jag kommer aldrig att kunna föra min egen talan – inte så länge jag stammar på det här viset. Jag måste göra någonting åt det, jag måste lära mig att tala. Hur ?

Kanske skulle man utbilda till talpedagog?? Då måste man väl få lära sig att tala bra och så erinrade jag mig plötsligt att jag sett en bild i en veckotidning. Det var en ung gentleman som hette Einar som satt på ett bord och dinglade med benen och höll högra handen om strupen samtidigt räckte han ut tungan och sa aaah. Det framgick av texten under bilden. Bredvid fanns också en bild av en röd sportbil, som var parkerad utanför Dramatiska teatern i Stockholm. Einar var talpedagog åt skådespelarna. Det tycket jag var ett trevligt yrke. Jag bestämde mig för att bli talpedagog.

Stamningen borde inte utgöra något hinder för min utbildning…

Av en händelse råkade jag träffa en studievägledare när jag gick på gymnasiets andra ring i Högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik. Hon kände till en ny talpedagogutbildning som skulle starta i Stockholm. Ansvarig för utbildningen var en läkare.  Talpedagogutbildningen skulle heta logopedutbildning. En sorts medicinskt utbildade talpedagoger skulle utbildas där. Utbildningen skulle förläggas till Sabbatsbergs sjukhus där Gunnar Bjuggren var foniater. Studievägledaren uppmanade mig att ta kontakt med honom och gav mig namn och adress. Jag handlade snabbt och tog genast kontakt med honom. Han hälsade mig välkommen ned för känna mig för och samtidigt tyckte han att jag skulle studera vid Stockholms universitet. Logopedutbildningen skulle inte börja förrän om något år.

Jag möttes av en positivvitet som var betydelsefull för min fortsatta utbildning. När vi diskuterade mitt talhandikapp som ett eventuellt hinder för utbildningen menade Bjuggren att det inte nödvändigtvis behövde vara på det viset. Han berättade nämligen att han under sin Amerikaresa, som var ett led i förberedelserna för logopedutbildningen, hade träffat flera professorer inom detta gebit och som själv stammade. Själva stamningen borde således inte utgöra något absolut hinder.

Under min tid i Stockholm och på Sabbatsbergs sjukhus skulle jag få möjlighet att själv träna mig för en röst- och talpedagog. På så sätt skulle jag också bli bekant med vad utbildningen innebar. Jag fick bland annat träna mig i att läsa högt vilket var ett av kursinslagen som fascinerade mig.

Jag övade och övade och härmade och härmade men hade föga framgång.  Jag tappade ändå inte intresset att arbeta vidare därför att jag var så entusiastisk över hennes förmåga att uttrycka sig röst- och taltekniskt. Jag minns den dag jag utbrast ”men Du läser ju lika bra som i radion, Du skulle kunna vara med i radion”. Hon skrattade hjärtligt åt min barnsliga förundran och berättade att hon hade varit sångerska och skådespelerska, men det förtog ändå inte min beundran. Hennes förmåga att uttrycka har betytt mycket för mitt eget intresse för det uttrycksmässiga i muntlig framställning.

	” Jag kunde inte tala lika bra som de andra. Alltså tillhörde jag inte de normala. ” Det var en allvarlig miss i begreppsbildningen.

Missar från skoltiden

Jag minns en gång när jag fick gå och sätta mig – det var en geografilektion och jag var 17 år. Jag skulle gå fram och redogöra för någonting om Sydamerika. Jag gick fram till katedern och ställde mig där med en blyertspenna i handen så tryckte jag den mot katedern och försökte kom igång med talet men det bara stockade sig i halsen, jag fick bara fram några halvkvävda stötlika ljud. Efter ett par minuter gav jag upp – det går inte sa jag, så nickade läraren och jag fick gå ned och sätta mig igen. Jag hade misslyckats. Mitt värde som människa hade sjunkit, jag var inte lika mycket värd som mina kamrater. Jag kunde inte tala lika bra som dem. Alltså jag tillhörde inte de normala. Det var en allvarlig miss i begreppsbildningen.

När jag inte kunde behålla mitt betyg i engelska.

I gymnasiets första årskurs hade jag fortfarande en fantastisk lärare i engelska. Han fick oss, hela klassen, att vara duktiga i engelska. Han sade att vi var de bästa, därför hade vi en svårare bok ”Brighter english” hette den av John Eckersly. Det var en något för svår bok för första årskursen i gymnasiet sade vår lärare men vi var så duktiga att vi skulle kunna klara den. Vi läste alla flitigt och det var roligt. Jag var stolt över mitt lilla ”a” i engelska.

Engelska var egentligen det enda ämne som betydde något för mig, det ämnet tyckte jag att jag var bra i. Även andra och tredje ring gick bra, nu läste vi ”England and the english” av samma författare.  Vi höll fortfarande en hög standard i klassen när det gällde engelska men så flyttade vår lärare och det kom en annan. Mitt betyg i engelska sänktes från litet ”a” till ”AB”. Det var katastrof, min största miss. Jag tror hon tyckte synd om mig. Hon gav mig i alla fall en bok som hette ”Modern American verse” och hon hade valt ut en dikt som hette

” Success is counted sweetest

by those who never succeed

to comprehend a nectar

requiers sorest need

not one of all the purple host

who took the flag today

can tell the defination of victory so clear

as he defeated dying

on whose forbidden ears the distant strains of triumph

break agonized and clear”

by Emily Dickens.

” Jag minns inte att någon stamningspatient fått mer än 40 behandlingar. Detta var för litet. ”

MIN KORTA TID SOM LOGOPED

Min tid som logoped räknar jag från 1966-69. Jag arbetade då på Regionsjukhuset i Linköping, Foniatriska avdelningen. Jag arbetade med försenad talutveckling, röstbesvär, stamning och språkrubbningar – afasi.

Barn med försenade talutveckling var jag inte särskilt intresserad av. Jag hade en känsla av att en kvinnlig logoped passade bättre till att ha språklekar och talövningar med barnen, göra arbetsböcker och klistra inte bilder dessa.

De patienter som hade röstbesvär tyckte jag om att arbeta med. På den tiden började vi alltid med avspänningsövningar och andningsövningar. Jag hade redan hunnit lägga märke till att just de övningarna inte bara gjorde att jag själv talade bättre utan att jag mådde bättre också. Detta stämmer överens med vad litteraturen säger om andning och avspänning. Emellertid upptäckte jag snart att det var vissa svårigheter som patienterna hade att använda sig av en ny röst- och talteknik som baserade sig på andnings-, avspännings- och röstövningar. Till röstövningarna hörde också vissa rörelser som man ackompanjerade med kroppsrörelser.  Dessa övningar skapade ett välbefinnande även hos mig som terapeut.

Beträffande stamningen så har jag alltid haft den uppfattningen att ju bättre man talar desto mindre stammar man. Det är en ursprunglig intuitiv kunskap hos mig själv. Följaktligen prövade jag sådana övningar i min stamningsbehandling av patienterna. Målet var att patienterna skulle bli botade. Med det menar jag att de skulle behärska sitt tal så bra att stamningen inte märktes mer. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att konstatera huruvida detta var möjligt. Jag minns inte att någon stamningspatient har fått fler en 40 behandlingar. Detta var för litet.

På 70-talet fick Linköping ett universitet. När Lärarhögskolan kom till Linköping sökte jag tjänsten i röst- och talvård. Jag har varit kvar som lärare i röst- och talvård sedan dess och trivts väldigt bra. Ett utav skälen är att jag under alla dessa år studerat muntliga framställning och lärarkandidaterna i lugn och ro i min egen takt, i den utsträckning jag själv bestämde, när jag själv ville och jag kunde också säga ifrån när jag inte fann anledning att gå längre. Dessa villkor stämde överens med en av de kända 60-talspedagogerna som gjorde sig kända med sin frigörande pedagogik. Den person som jag intresserade mig för hette John Holt. Hans första bok hette ”How children fail” och hans sista ”Teach you own”. Däremellan fanns åtta böcker som jag också studerade noggrant. När jag hade läst dem hade jag fått förklaringen på mitt eget liv. I första hand livet under skolåren och utbildningstiden. Hans pedagogik blev avgörande för min fortsatta verksamhet. Det första jag gjorde var att byta från terapeut till pedagog – från sjukvård till utbildning.

	Det största hindret för att utveckla sin muntliga framställning är tidsbrist

Villkor för att tala bättre.

Det är en allmän uppfattning att alla vill tala bättre. Man motiverar sin vilja genom att anföra några skäl. Man skulle kunna t ex vilja stå upp och göra ett framträdande oförberedd.  Att göra en bra sammanfattning av ett sammanträde kan vara ett annat önskemål. Emellertid visar det sig att problem uppstår när man skall gå vidare och bestämma vad man skall göra åt det hela. När man kommer fram med olika förslag visar det sig att tiden som behövs för att genomföra uppgifterna som föreslagits inte tycks finnas.  Det är så mycket annat som man måste göra.  Jag har funnit att detta är det största hindret för att utveckla sin muntliga framställning.

Vad fordras för att Du skall prioritera den muntliga framställningen ? Det skall vara roligt och helst utövas tillsammans med en fritidsaktivitet !

Det är ingen skillnad på om man stammar eller är normaltalande. Jag har försökt att komma fram till lösningar på detta problem med åren.  Jag har frågat mig vad som kan konkurrera det man annars säger sig måste göra.  Jag har ställt frågan klart och tydligt ”Vad fordrar Du skall få Dig att prioritera den muntliga framställningen ?” Här är några svar: Det måste vara roligare än allting annat. Det får inte bli trist och tråkigt. Helst skall man göra någonting annat också.

Jag har tagit fasta på dessa förslag och här är några försök till lösningar. Jag har planerat träningen i muntlig framställning i samordning med någon form av fritidsaktivitet. Det kan gälla ett veckoslut på sommaren där man har installerat sig i någon semesteranläggning för att kunna utöva sporter, promenera i naturen osv. Detta har visat vara framgångsrikt men man har klagat på att det kan vara för dyrt i längden.  Det verkar som denna idé med att inrama träningsarbetet med fritidsaktiviteter är framgångsrikt bara man kan ordna med ekonomin. Så till exempel vill många åka till fjällen på vintern och åka skidor och andra kommer på att man också kan åka till andra länder och träffa andra länders stammande personer som är intresserade av samma sak.

Men alla dessa planeringsfantasier har aldrig tagits på allvar till 100 % pga att man har ansett att kostnaden blivit för stor. Jag har dragit den slutsatsen att för att få en stammande person att gå igenom ett fullödigt träningsprogram så måste han ”betalas” på något sätt.  Frågan är då hur mycket är föräldrar, samhälle, skola beredda att satsa för att en stammande ung människa skall gå igenom ett fullödigt träningsprogram. Det svaret har jag ännu inte kommit fram till men vore det möjligt att få fram de resurserna är jag beredd att tro på en fullständig framgång.  Jag brukar säga på både skämt och allvar ”Det kostar en stor Mercedes att bli lika bra som Krister och Lars-Göran”.

Jag har tänkt så här, om man satsar en viss summa, låt säga en miljon, och så återbetalas en del av denna miljon för varje träningsmoment, som ingår i träningsprogrammet. Då skulle slutresultatet bli att man får tillbaka 400 000 kronor efter fullständigt genomfört träningsprogram, övriga omkostnader blir 600 000 kronor. Jag vore beredd att tro på ett sådant koncept.

Jag hörde för något tag sedan på radion att det finns många nya idéer i Sverige hos folk som skulle lyfta hela svenska samhällsmaskineriet. Men väldigt få genomför de här idéerna på grund av att man inte har tillräckligt självförtroende.

Rikt ordförråd Förmåga till adekvata formuleringar Glädjen att tala Modet att tala bra

Kännetecken för bra tal

Sammanfattningsvis vill jag säga att det finns kännetecken.  Det första jag kommer att tänka på det är viljestyrkan, man måste vilja tala bra.  Jag kan själv ta mig som exempel, jag tänkte för mig själv att bara jag visste hur jag skulle göra så skulle jag inte ge upp förrän jag nått mitt mål att tala bra.

 

Kännetecken

Rikt ordförråd

Det kan tyckas självklart att ett bra tal kännetecknas av ett rikt ordförråd. Är man fåordig så kan man inte uttrycka sig lika begripligt och nyanserat som när man har gått om ord för det man vill berätta. Hur får man ett rikt ordförråd – går man till litteraturen finns en hel del skrivet. Ragnhild Söderberg, professor i barnspråk, talar t ex om vikten av att läsa sagor för barn. Hon uppmanar föräldrarna att göra detta och hon ger även instruktioner om hur det sker på ett särskilt lämpligt sätt. Hon har dessutom givit ut en liten grammofonskiva där man får höra en mamma som läser för sitt barn och samtalar samtidigt under läsningen med barnet och sagans innehåll. En annan aspekt som gynnar ett rikt ordförråd är att barnet har lyssnare. Mamman och pappan är viktiga personer, de bör se till att de lyssnar nogsamt på vad barnet har att säga och berätta. När barnet ställer frågor så bör de uppmuntras att ställa flera frågor snarare än att tystas ned med t ex uttrycket “fråga inte så mycket“. Detta var ett par exempel på faktorer som inverkar på ordförrådets uppbyggnad. I tonåren och senare fortsätter språkutvecklingen och ordförrådet blir större. Förutsättningen för detta är dels att man läser mycket litteratur och därigenom bekantar sig med många ord. Man lär sig också att kombinera orden i adekvata meningar. För den som stammar är det vanligt att man inte får tillfälle att verbalisera sina tankar, berätta utförligt om upplevelser och erfarenheter, istället blir man kortfattad pga talsvårigheternas våndor. Det är väldigt viktigt att lyssna nogsamt på den som stammar och gärna komma med följdfrågor så att man övertygar sig om att man får höra allt som den talande hade för avsikt att säga. Jag har märkt att det ofta inträffar att den sista meningen uteblir därför att den talande förväntar sig att lyssnaren skall förstå resten. Det är emellertid mycket viktigt att denna kärnmening uttalas och saknar man den som lyssnare bör man absolut fråga efter den. Detta är ett viktigt led i att bygga upp ett rikt ordförråd.

Förmåga till adekvata formuleringar

I boken Fundamentals of language säger Jakobsson Halle att det finns två nödvändiga funktioner för att man skall kunna producera adekvata formuleringar. Den ena funktionen kallas den selektiva förmågan. Med den menas att man måste kunna välja ut de adekvata orden ur ett ordförråd.  Den andra funktionen är den kombinatoriska. Med det avser man att förmågan att kunna kombinera de adekvata orden i rätt följd.  Det är den grammatiska och syntaktiska funktionen  Man måste träna många gånger på adekvata formuleringar. Därför är det viktigt med träning i muntlig framställning. För den som har svårt för att uttrycka sig adekvat är det viktigt att man får tillfälle att träna sig i att uttrycka sig  bra. På så sätt tar man bort frustrationen från att hela tiden mer eller mindre misslyckas med sina formuleringar. När man tränar kan man pröva på många olika sätt medan man i vanliga fall bara har en chans. Det är vanligt att man glömmer att träna sig i att formulera sig adekvat.  Jag vill föreslå att intalning av ljudbrev som en bra träning för att förbättra sin formuleringsförmåga. Ljudbreven kan sändas till vänner och bekanta och det brukar vara uppskattat. Man kan också i en studiecirkel träna sig i att  tala in ljudbrev. Den muntliga formuleringsförmågan skiljer sig från den skriftliga, bl a kan man läsa om detta i afasilitteratur där man poängterar vikten av att träna både muntligt och skriftligt därför att de tillhör olika modaliteter (olika ?). Stromstad påpekar också att muntligt formulerande skiljer sig på ett avgörande sätt ifrån det skriftliga formulerandet. Emellertid kan man rekommendera skrivträning som ett annat led i grammatisk och syntaktisk färdighet. Processkrivning är någonting som jag vill rekommendera stammande personer. Det innebär att man bearbetar den text som man skrivit i flera omgångar. Man kan inte förvänta sig att ens formulering utan stor träning blir bra på en gång.

Glädjen att tala

Den som stammar kanske aldrig har upplevt glädjen att tala. Istället är varje yttrande mer eller mindre frustrerande, det kan vara rädsla för att stamma som inverkar på lusten att tala till att bli rädsla att tala. Av den orsaken menar jag att det är viktigt att man tränar de tekniska färdigheterna som är nödvändiga för talproduktion. På sidan ?? har jag skrivit om de tio grundläggande färdigheterna. Jag har funnit att lusten att tala ökar när förmågan att producera tal på bättre sätt inträffar. En annan faktor som påverkar glädjen att tala är lyssnarens lust att lyssna. Man kan öka lusten att tala genom att be auditoriet vara särskilt uppmärksam på talaren genom ögonkontakt och välvilliga blickar och leenden. Man kan också uppmana lyssnarna att efteråt uttrycka sin positiva känsla och lämna därhän alla värderande utsagor.

Mod att tala bra

Man måste ha mod att tala bra men många gånger känns det tillgjort att skärpa till sig. Trots att alla är överens om att resultatet är utmärkt har man svårt att övertyga sig om  att man borde tala på det sättet. Det är som om Jaltelagen gör sig påmind –“Du skall inte tro att Du är bättre vad Du är“. Detta är tillräckligt för att man skall avhålla sig från att visa sig från sin bästa sida. Man måste ha mod att göra sitt bästa, man måste ha mod att tala bra.

EN INTERNATIONELL ORGANISATIONEN

Varje stamningsförening skall arrangera ett träningsläger per läsår. Det är ett av huvudvillkoren för att få delta i den internationella träningsorganisationen i muntlig framställning.

Varför det är nödvändigt med en internationell organisation kan man fråga sig. Svaret är emellertid att de intresserade stammarna i ett litet land som Sverige inte är tillräckligt många för att generera den kraft och kreativitet som erfordras för att man skall skapa ideala förutsättning för effektiv träning i muntlig framställning. Man måste således hänga upp träningen på en säljidé. Stammare är inte mera lika varandra i fråga om intressen och förutsättningar än vad alla andra människor är lika varandra. Jag trodde faktiskt en gång i tiden att stammare var ett grupp lika människor men nu har jag upptäckt att intressen spelar den största rollen för utvecklingen av den muntliga framställningen. Detta måste vara ett gemensamt intresse men för att intresset skall bli tillräckligt starkt så måste det kombineras med någon annan typ av intresse. I första hand har jag funnit att fritidsintressen är något att bygga på.

	… det mest angelägna med träning i muntlig framställning är att öka träningslusten !

Med hjälp utav de många internationella stamningsföreningarna blir det möjligt att tillfredsställa de varierande intressen som olika stammande personer har. Ett sådant intresse är att resa och gärna utomlands, detta intresse brukar vara kombinerat med att träffa nya människor men det är också trevligt att tillsammans med en grupp av vänner och bekanta göra en gemensam resa. Sportaktiviteter är ett annat intresseområde som kan användas för att öka lusten till träning i muntlig framställning. Många gånger så kan man ha stor nytta av att jämföra villkoren för att utöva en sport med villkoren för att utöva en bra muntlig framställning. Det är nära till hands att anta att det är möjligt att öka inlärningen genom att kombinera ett träningsprogram i muntlig framställning med ett träningsprogram i sport. Detta blir då en mental träning på så sätt att när man tränar i det ena fallet i muntlig framställning så kan man samtidigt tänka på motsvarande moment i utövandet av sporten. Min tanke är att genom denna kombination i pedagogiskt avseende så skall man vinna en ökning av motivationen att träna. Det är min erfarenhet från andra sammanhang att när man har kommit förbi en viss nivå av färdighetsträning så ökar lusten att fortsätta att träna. Det är min uppfattning att det mest angelägna med träning i muntlig framställning är att öka träningslusten.

	Lozano, en bulgarisk psykiater konstaterade att människan har ett motstånd mot förändring. Man vill vara i det tillstånd man just befinner sig eftersom det är det normala. Han använde klassisk musik för att åstadkomma en sinnesförändring.

Suggestopedi är en metod för att lära sig främmande språk. Metoden kommer ursprungligen från Bulgarien och en psykiatriker vid namn Lozano. Han fann att om man kunde få personerna att slappna av och befinna sig i ett behagligt tillstånd så ökar inlärningen. Det handlar om att komma bort från motståndet att lära sig något nytt, ett sådant motstånd är motståndet mot förändring, man vill vara i det tillstånd som man just nu befinner sig i eftersom det är för tillfället normala. Lozano använde klassisk musik för att åstadkomma denna sinnesförändring, han använde t ex musik av Bach, Mozart och Vivaldi. Instruktionen till deltagarna lydde på följande sätt: Ni kommer att få höra musik spelas hela tiden som vi undervisar Er i italienska, när Ni blir trötta på att lyssna på läraren så kopplar Ni av och lyssnar på musiken och när Ni känner Er att ha lust att vara med att träna italienska så bestämmer Ni själva när Ni vill börja. På så sätt kunde man eliminera stressen på att vara duktig och uppmärksam.

Ett annat sätt att komma bort från de gamla talvanorna var att man som elev fick en roll  och till denna roll hörde namn och kläder, ibland endast ett accessosar , t ex kunde man få en halsduk runt halsen och så fick man namnet ???? . Därför skulle man spela rollen utav italienare direkt och inte via svensk och härmande italienare. Som ett filter fungerar den egna svenskrollen till en genuin, italiensk karaktär. Träningen av muntlig framställning kan för den som stammar kan mycket väl ske på ett främmande språk. Samma metoder bör prövas i större utsträckning. Jag tror att uppbyggnaden av denna organisation som så saktliga sker kommer att ta fart för eller senare.

Varje stamningsförening skall också tala in ett litet träningsprogram i röst- och talteknik på sitt lands tungomål. Det går nämligen utomordentligt att träna röst- och taltekniska färdigheter på ett främmande språk. Det utmärkta är ju att vi har stammare i alla länder vilket gör att vi kan ha ett förråd av grundläggande träningsprogram på väldigt många språk. Det bör vara lockande att lära sig dessa olika språks repliker och man kan ha rolig och social träning med detta material. Min tanke är faktiskt att man skulle kunna till viss del finansiera verksamheten genom att sälja dessa grundläggande, små träningsprogram. Givetvis kan man också tänka sig videoinspelningar och på så sätt även sälja videokassetter.

Genom att man har föreningsmedlemmar i de olika länderna som på ideell basis arrangerar träningslägren så borde det kunna ske till mycket förmånliga priser och därför borde finansieringen av resandet bli rätt lågt. Om man kan visa framsteg i den muntliga framställningen genom träningen, vilket jag tror, borde man kunna äska anslag ifrån “välgörenhetsinrättningar“. Verksamheten visar att personer som stammar och har svårt att kommunicera genom programarbetet förbättrar sig.  Detta är det bärande underlaget för bidragsansökan.

När tillräckligt många stammande personer från olika länder deltar i denna verksamhet kommer ett nätverk att byggas upp. Detta nätverk skapar vänskapliga relationer och ömsesidiga band. Verksamheten kunde bli ett exempel på internationell samverkan för fred.

KONSTEN ATT BLI MEDVETEN OM HUR MAN UNDERVISAR I MUNTLIG FRAMSTÄLLNING

Lektioner

1. Lektionen om andning

Lektionen om andningen följs med frasering. Det är andningens tillämpning i talet. En lektion om andning vill jag skall börja med ökad medvetenhet om hur man andas bra. Jag brukar ta upp skillnaden mellan hög och låg andning och förklara att hög andning föreligger när bröstkorgen rör sig mest och låg andning när magen och mellangärdet arbetar. Jag brukar även hänvisa till några böcker och föreslår de studerande att läsa vad som står om andningen. Deras uppgift blir att där de sitter räkna hur många andetag det  blir på en minut. Medelvärdet brukar bli tolv när denna undersökning görs i klassen på dagen. Ger jag uppgiften som hemuppgift brukar medelvärdet bli minst två andetag lägre, det vill säga tio eller mindre. Jag tror det beror på att man är mindre stressad hemma.

	En fras är det man säger på en utandning

Nästa steg är att medvetandegöra, att man talar på utandningen. Det gör man ju normalt så det borde inte vara någon svårighet, men det kan ofta bli svårigheter, när man försöker styra fraseringen. Det finns anledning att definiera begreppet fras. Min definition är:  En fras är det man säger på en utandning.

För att göra fraserna så enkla som möjligt börjar jag med siffror. Man får räkna en siffra i taget och på varje utandning från ett till tio. Sedan två siffror på varje utandning till tio. Tre siffror på varje utandning till tolv. Fyra siffror till sextom. Fem siffror till tjugo. Därefter går jag över till ord och bildar ettordsfraser genom att använda namnen på deltagarna i gruppen. Därefter kombinerar jag namnen med ett verb och får tvåordsfraser. Genom att lägga till ett verb bildas treordsfraser. Jag skriver dessa fraser i tregrupper. På så sätt får varje elev i gruppen läsa tre fraser var.

	Frasera i  v i l o a n d n i n g s r y t m

Nästa steg i progressionen är att anlägga samma träningsmodell på elevdikter. Det visar sig att dikter som elever i grundskolan har skrivit fungerar mycket bra som träningsmaterial när man övar andningsteknik. En svårighet, som ofta brukar uppstå, är att eleverna upplever andningsteknikträningen som en träning i recitation. Jag kan förstå att detta inträffar eftersom man känner igen denna procedur snarare som uppläsning än träning i andningsteknik.

På slutet visar jag en kort videoinspelning av elever i årskurs 6 som gör samma övningar som deltagarna i gruppen nyss har genomfört. Detta blir en bekräftelse på att övningarna fungerar även i grundskolan. Slutligen uppmanar jag till att lära ut detta i det framtida yrket.

Jag har även en kvällskurs i röst- och talteknik och muntlig framställning under hela läsåret. När kursen i röst- och talteknik börjar, startar den med andningstekniken. Då använder jag mig av ett avspänningsband tre gånger för att visa att andningsträning också kan vara avspänningsövning. Därefter repeterar jag olika fraseringsövningar som medvetandegör låg andning och avslutar med att fråga deltagarna i vad mån de är intresserade av att förstå hur andningen fungerar. Det är min erfarenhet att andningsträningen går bättre när man förstår och känner vad man gör. Till nästa gång får man uppgifter att träna på. Dessa uppgifter utvärderas. På det sättet kan jag lära var handledningen skall börja för var och en. Det visar sig nämligen att man har olika önskemål om övningsuppgifter. Många vill gärna börja med högläsningsövningar medan andra kan fråga efter röststyrka och tempokontroll.

2. Lektionen om frasering i viloandningsrytm

Att frasera är att tala. Talet består av fraser. På ett mycket tidigt stadium kan lektionen om grundläggande frasering komma. Vi skall nu bygga upp talet med hjälp av fraser men som grund skall viloandningsrytmen finnas. För varje gång man andas ut skall man träna att säga en fras. Det är lämpligt att börja med ettordsfraser. En övning kan bestå av tio exempel. Den första övningen kan således bestå av tio substantiv. Det bör vara skrivna under varandra i en spalt så att man lätt kan andas in före varje nytt ord när man byter rad. T ex

– solen

– jorden

– månen.

När eleven lärt sig att frasera i viloandningsrytm ettordsfraser kan frasen utökas till tvåordsfraser. Man lägger då lämpligen till ett verb som passar till substantivet ex

–                          solen skiner

–                           jorden snurrar

–                          månen lyser

och när eleven behärskar tvåordsfraser går man vidare till treordsfraser. Nu är det lämpligt att lägga till ett adverb. De tre exemplen blir då solen

–                     skiner skönt

–                      jorden snurrar fort

–                      månen lyser klart.

I nästa steg kan man byta ut adverbet mot andra adverbial, efter intransitiva verb och objekt vid transitiva verb. Ex

–    solen lyser skönt under soliga sommardagar.

–                     jorden snurrar fort medan vi ingenting känner

–                     månen lyser klart i oktobernatten.

Eleven kan själv bli medveten om på vilken nivå han befinner sig röst- och taltekniskt. Det kommer att visa sig att när frasen innehåller tillräckligt många ord så kommer det att bli problem med ordflödet, stamningen kommer att göra sig påmind. Det intressanta är emellertid att man kan träna upp sin förmåga och utöka fraslängden. När man tränat så mycket att fraserna blir automatiserade har man nått målet för träningen. Nu skall man känna hur det känns, det skall kännas skönt och behagligt att uttala fraserna. Man skall kunna göra det med olika röststyrkor, grader av betoning om med tempoväxling. Detta innebär att man får en hel mängd varianter att träna på. Det är nyttigt för högläsningskompetensen.

	Träna in ett bra ordförråd samt förmågan att välja de rätta orden som därefter kombineras i rätt ordning.

 

3. Lektionen om att svara på frågor

Min erfarenhet säger mig att man kan träna upp förmågan att läsa flytande genom denna fraseringsteknik.  Däremot blir det en helt ny situation om man skall samtidigt formulera sig. Där skiljer sig talet från läsningen.

När man skall formulera sig direkt ökar stressen och pressen. Det gäller att ha ett ordförråd och tillgänglighet till detta när man skall omsätta tankarna i tal. En viktig funktion här är förmågan att snabbt välja ut rätt ord. Därefter kommer funktionen att kombinera dem i rätt ordning. Det här ärtvå funktioner som jag anser är viktiga att träna upp. Jag vill därför föreslå att övningarna börjar på följande sätt. En eller några kamrater förbereder frågor. Var och en får ställa en fråga var. Den elev som stammar skall bara svara med huvudsatser. Läraren måste förklara på en lämpligt sätt vad som utmärker en huvudsats. Jag väljer huvudsatser eftersom det är ett förenklat sätt att uttrycka sig på. Det är också lättare att kontrollera fraslängden vilket är absolut nödvändigt. När varje kamrat i gruppen har ställt sin fråga och fått svar blir det nästa kamrats tur att svara på de andras frågor osv tills alla i gruppen har fått svara.

4. Instruktion till en elevgrupp

Vi skall nu göra en formuleringsövning. Det betyder att vi skall träna upp förmågan att uttrycka oss så bra som möjligt och så snabbt som möjligt men ändå skall man inte tala fortare än man känner att man behärskar det hela med bibehållet lugn. Var och en av Er skall börja med att skriva en fråga till var och en av medlemmarna i gruppen. När det är klart börjar någon att ställa sin fråga till den som börjar svara. Sedan fortsätter man tills alla i gruppen fått ställa sina frågor och besvarat samtligas frågor. Varje fråga måste besvaras med minst en fras och högst tio.

Konsten i muntlig framställning

Sören Kirkengaard brukar citeras av många. Ett av citaten lyder ungefär “att om man inte sänker ned sig till elevens nivå och börjar där kan man inte hjälpa honom framåt“. Denna visdom är tillämplig även i undervisningen i muntlig framställning med elever som stammar. Därför måste man bygga upp undervisningen så att man diagnosticerar den ena språkliga färdigheten efter den andra. Först måste man undersöka om eleven kan ljuda på alla språkljuden i svenskan. Han måste lyckas med detta i samma utsträckning som den elev måste göra som är i färd med att lära sig läsa och skriva. Det är viktigt att eleven upptäcker och blir medveten om att ljuden står i ett balanserat förhållande till varandra i ett ord. Det kan man testa på det basala planet genom ljudning och då är det viktigt att man ljudar så att varje ljud blir lika långt. För att detta skall bli möjligt måste man ha kontroll på luftflödet därmed kan man motivera andningsteknikens betydelse. Man måste därför grundlägga en effektiv andningsteknik så fort som möjligt och bygga vidare på den. Till att börja med kan man bilda ord av bara vokaler t ex Frödings och “i åa ä e ö“.  Detta exempel är bra eftersom frasen bara innehåller vokaler. Därefter kan man undersöka vilka ord som är lätta att uttala därigenom att de innehåller sådana ljud den stammande eleven klarar av.

	Det är viktigt att eleven upptäcker och blir medveten om att ljuden står i ett balanserat förhållande till varandra i ett ord. Till att börja med kan man bilda ord av bara vokaler som i Frödings och “i åa ä e ö“ I de fall där ljuden utgörs av tonlösa klusiler p,t,k måste aspirationen öka eftersom aspirationen uteblir vid blockeringen. När man tränar på detta kallar man det koartikulationsträning.

Det fordras nu att man drillar dessa exempel tills de har automatiserats i uttalshänseende. Det skall nämligen utgöra ett mönster för hur även andra ord som innehåller svåra ljud att uttala därför att principen att uttala är densamma hela tiden, balans mellan ljuden. Om man lyssnar noga på ett ord som stamning förekommer i skall man märka att ljudet före en blockering har förkortats. Man kan därför visa att med förlängning av det förkortade ljudet neutraliseras blockeringen. I de fall där ljuden utgörs av tonlösa klusiler p,t,k måste aspirationen öka eftersom aspirationen uteblir vid blockeringen. När en vokal följer efter måste inställningen för uttalet av ordet t ex kaka börja redan vid det uttal som a skulle innebära. Ljuden påverkar varandra. Man kan säga att de blandas. När man tränar på detta kallar man det koartikulationsträning.

Det måste också vara  rätt tempo. Om tempot är för snabbt klarar man inte av att uttala ordet flytande. Därför måste man träna på att växla tempo. Vanligtvis är det frågan om att dra ned tempot till en hastighet för den som stammar känns frustrerande långsamt. Mest extremt blir det långsamma tempot vid grundläggande läsinlärning.

I det fortsatta avsnittet måste jag beskriva studiegången på något bra sätt. Det måste framgå exempel på övningar på ett sådant sätt att läraren kan från de förevisade exemplen konstruera egna uppgifter. På så sätt är det tänkt att träningen i muntlig framställning skall intensifieras.

De exempel som jag vill presentera skall också vara sådana att den stammande eleven själv skall kunna träna sin muntliga framställning, formulera sig i fraser som står i överensstämmelse med den aktuella färdigheten och förmågan. Ett viktigt syfte är att den stammande eleven skall lockas att ställa upp egna mål för sin träning därför att han skall ha förstått vad det är han skall träna på och att han själv kan konstruera övningarna.

5. Lektionen om andningsteknik

En av mina favoritlektioner är lektionen om andningsteknik. Jag börjar med att låta deltagarna räkna antalet andetag under 1 minut. Sedan frågar jag var och en om antalet utandningar och skriver på talet vars och ens värde. När den sista uppgiften är klar räknar jag tillsammans med deltagarna ut medelvärdet. Jag brukar då komma fram till att 12 andetag/minut är genomsnittet. Variationen sträcker sig mellan 6 andetag/minut och 17 andetag/minut.

Sedan brukar jag fråga deltagarna vad dessa variationer kan bero på. Man brukar då nämna att det kan bero på lungvolym, kondition, andningstyp, stress, rökning, sjukdom, puls etc. Syftet med att ta upp dessa punkter är att deltagarna skall bli medvetna om att det är många faktorer som påverkar en andning. Jag brukar även påpeka att man kan träna andning i många olika sammanhang och inte bara när man talar. Helt klart blir man medveten om sin andning när man räknar andetagen. Många påpekar att man styr andningen när man tänker på den och att den därför inte är fri. Men allt eftersom man tränar blir andningen friare och friare.

Nästa inslag i andningslektionen är att man två och två testar hur bra man behärskar andningen. Jag visar själv med hjälp av en deltagare hur man gör när man andas med buk- och flankandning resp bröstkorgsandning och så brukar jag genomföra en övning som jag kallar “följa John“. Två och två får man spegla varandras andning, det innebär att man härmar vad den andra gör och tillsammans så kommer man till klarhet om andningen huruvida den är korrekt eller inte.

V i l o a n d n i n g s r y t m är den rytm som infinner sig när man viloandas. Känn vilan i den långa pausen mellan andetagen.

När man kan visa för sin kamrat buk- och flankandning i viloandningsrytm börjar fraseringsträningen. Viloandningsrytm är den rytm som infinner sig när man viloandas. Nu får man fortfarande träna två och två, den ene säger före och den andre härmar. Den som säger före räknar från 1-10, en siffra på varje utandning, den andre upprepar. Därefter utökas frasen till två siffror på varje utandning och nu med ombytta roller. Den som tidigare upprepat säger nu före. När man räknar från 1-10, två siffror i taget växlar man åter till tre siffror på varje utandning, tre siffror till 12 varefter byte sker till fyra siffror i varje fras till 16, och byte igen till 5 siffror på varje utandning till 20. Siffrorna har valts för att man inte skall behöva slösa energi på att fundera på vad man skall säga. Man säger siffrorna automatiskt.

I nästa steg går man över till ord, man väljer då egennamn. Varje deltagare får då uttala sitt namn som en ettordsfras. Namnen skrivs under varandra om grupper om tre på tavlan och den deltagare som har sitt namn först i en tregrupp får börja med att träna sig i att uttala dessa tre namn och träna ettordsfraser på utandningen i viloandningsrytm. Därefter förlänger man frasen med ett lämpligt ord, ett verb och får på så sätt tvåordsfraser som varje två  i gruppen får träna på. När det är gjort lägger man till ytterligare ett ord, ett adverb och så skapar man på så sätt treordsfraser som den tredje personen i gruppen om tre får träna på att uttala. På så sätt har man utvecklat andningstekniken genom att successivt förlänga frasen, från ettordsfraser till treordsfraser.

Därefter brukar jag gå över till elevdikter, man får nu träna på att läsa olika elevdikter på samma sätt som man hittills tränat, en versrad på varje utandning. Hela tiden tränar på att andas med viloandningsrytm. Två och två får man träna under femton minuter på olika elevdikter. Man läser för varandra och tränar hela tiden andningen och tränar hela tiden att andas lugnt och vilsamt. Efter femton minuter skall man ha valt ut en elevdikt som man skall läsa stående framför deltagarna. Även här är det frågan om att träna andningsrytm när man läser dikterna vilket måste klart påpekas. Det är nämligen mycket lätt gjort att man upplever diktläsningen som övning i diktläsning i stället för övning i andning.

Allteftersom läsningen framskrider med olika deltagare ger jag mer detaljerade instruktioner. Jag säger t ex “titta upp så ofta du kan från texten, slappna av mer under andningspauserna, fäst blicken på den du talar till och håll kvar under hela versraden, fäst blicken på den du talar med innan du börjar frasen och håll blicken kvar hela tiden“. Varje instruktion får tillämpas av tre deltagare innan jag byter instruktion, på så sätt uppnår jag stabilitet i beteendet. Avslutningsvis brukar jag visa en videoinspelning som gjort med elever från årskurs 6. Dessa elever har då fått följa samma instruktioner som kursdeltagarna. Det blir en bra förstärkning av inlärning för kursdeltagarna när de får se sexans skolelever utföra träningen utmärkt bra.

DISTANSUNDERVISNING

Dagboksanteckningar den 30 november 1998

Idag fick jag en videokassett. Den innehöll redovisning av ett antal träningsuppgifter i muntlig framställning. Under flera veckor har John tränat tio övningsexempel varje dag som  han talat in på min telefonsvarare. Ibland har jag varit hemma och kunnat svara. Då har jag givit honom instruktioner och lämnat handledande kommentarer. Resultatet har varit tillfredsställande. Övningarna har bestått av fraseringsövningar. John har växlat mellan två- och sexordsfraser som han själv har först skrivet, han har skrivit tio meningar, därefter har han delat in dem i fraser som har bestått av två till sex ord. Det har sedan gällt att läsa dessa fraser med bibehållen rytm men växling i tempo. Detta har John lyckats med utomordentligt väl. När han nu lät spela in sig på video då han levererade en veckas arbetsuppgifter visade det sig att han klarade det mycket bra. Jag är övertygad om att han idag skulle lyckas att hålla ett anförande genom att läsa fraserna på det sätt som han har gjort och på så sätt åstadkomma ett mycket bra resultat i muntlig framställning.

Imorgon kommer han från Lagnö och skall hålla ett anförande på 2-5 minuter på just det här sättet. Jag ser fram emot morgondagen med stora förväntningar. Jag tror att han kommer att lyckas bra.

Nästa steg blir att föreslå honom att framträda inför ett okänt auditorium så att han får erfara att han lyckas med detta. Om jag finns med i salen är jag övertygad om att han vågar sig på detta. Jag känner mig också tillitsfull vad gäller instruktioner som han kan behöva under framträdandet. Därför kommer jag att fråga honom om han är intresserad av att framträda inför lärarkandidater och berätta något om de talsvårigheter som stamning innebär men även vilken nytta man kan ha av träning i röst- och talteknik som en del i muntlig framställning.

Detta är mitt första bevis på att distansundervisning fungerar. Vad som har gjort att John har regelbundet och målmedvetet tränat är jag osäker på. När jag tänker på erfarenheter från andra elever är den vanligaste erfarenheten att man avstår från att träna. Jag har tolkat det som att övningarna har varit för tråkiga. En annan förklaring är att övningarna känns för svåra eller obehagliga, ej lustbetonade. Jag tänker på att man måste ha lust att tala, lust att kommunicera innan man gör det. Därför borde undervisningen inrikta sig på att finna det som skapar lusten att vilja kommunicera. Detta måste jag fundera på.

	”Jag tror det är viktigt att bli medveten om sin kropp och vad den uttrycker – kroppsspråket !”

Om kroppsspråket

Vi vet ju att kroppsspråket har dominerande betydelse i kommunikationen mellan människor. Många böcker har skrivits om detta. Idag kom jag att tänka på det. Vi tränade på scenen i aulan olika röststyrkor och försökte få mer kroppsrörelser som stämde överens med uttrycket. Det här videofilmades. När vi sedan pratade om resultatet kommenterade Magnus som inte är stammare att han tyckte han såg stel ut när han agerade. Han ville alltså framträda mer levande. Nästa träningspass kommer att inrikta sig på att få kroppsrörelserna mer levande. Det förefaller som att det även i detta sammanhang är frågan om att öka medvetenheten. Medvetenheten om vad den egna kroppen uttrycker. De stammande eleverna är oerhört låsta i sitt kroppsspråk. Det är svårare att få de stammande eleverna att utveckla sitt kroppsspråk än det är för de lärarkandidater som jag undervisar i muntlig framställning. Jag tror att det är viktigt att bli medveten om sin kropp och vad den uttrycker. Jag skall undervisa mera om detta. Jag kommer då att använda mig av videoinspelningar som man tittar på och resonerar om.

Det slår mig att konstnärligt utövande inte vore så dumt att integrera i undervisningen.

Tävling och träning

Det här handlar om att jag vill planera ett veckoslutsarrangemang där det förekommer både tävling och träning. Varje deltagare måste utöva någon sportaktivitet som de kan tävla i, ex bordtennis, badminton, golf, minigolf, orientering, löpning, längdhopp, ja i princip går vilken idrott som helst. Varje deltagare i veckoslutskursen skall anmäla sig till en tävling. Syftet med tävlingen är att stammare skall komma samman och umgås. På kvällen har vi ett gemensamt seminarium där varje tävlingsgren skall analyseras och jämföras med träning i muntlig framställning. På så sätt får man den muntliga träningen belyst i olika vinklar och medvetenheten och förståelsen hur man utövar detta ökar och man lär sig mycket och effektivt.

METODISKA PROBLEM

“Hur många gånger har jag inte sagt att Du skall ……………….

andas djupare, göra längre andningspauser och vila innan Du fortsätter……….

Att det skall vara så svårt att komma ihåg det ! “

När man undervisar så stöter man ofta på metodiska problem. Ett utav de vanligaste är att jag får svårighet med att få den beteendeförändring som jag önskar hos eleverna. Jag tycker att jag har förklarat vad det är fråga om vad man skall göra men likväl så går man tillbaka till sitt vanliga beteende mycket snart  efter det att jag upphört med min instruktion. Det förefaller som att jag ständigt måste vara närvarande och passa på när något fel uppstår. Jag skall ta ett exempel när jag kom från USA 1986 hade jag fått klart för mig hur man skulle åstadkomma flytande tal när man stammar. Full av entusiasm kom jag hem och började undervisa en grupp elever som stammande. Jag märkte snart att de hade svårigheter att tillämpa min undervisning i praktiken. Kort sagt glömde man vad man skulle göra. Inte så att det försvann ur minnet och medvetandet men på något sätt så glömde man sig om och om igen oavsett hur mycket instruktioner jag gav. I detta avseende tycktes ingen förbättring och utveckling ske. Jag kunde inte förstå varför – det var ju så enkelt det här man skulle göra.

Häromdagen lyssnade jag på en man som presenterade ett musikprogram i en kyrka. Han talade bara så starkt att människorna på de första bänkraderna kunde höra honom. Vi som satt längre bak kunde inte uppfatta orden och meningarna. Snart höjde någon röste från bakre delen av kyrkan och påtalade att personen i fråga måste tala starkare för att vi skulle kunna höra. Han höjde då rösten och vi kunde uppfatta vad han sade men vid nästa framträdande efter ett musikstycke var det samma förhållanden som rådde. Han talade så vi inte hörde. Åter igen reagerade folket och han höjde rösten och denna gång kunde jag konstatera att mot slutet av hans lilla kommentar hade röststyrkan sjunkit åter till oacceptabel nivå. Varför glömmer man sig? Denna fråga skulle jag vilja ställa som avslutning på min presentation och föreslår några minuters resonemang om detta.

Ju bättre man talar desto mindre stammar man

Nu kan alla stammande elever lära sig att tala bättre. Nu finns modeller för ett framgångsrikt arbete vad gäller träningen i muntlig framställning. Man kan använda sig av distansundervisning. Följande modell rekommenderas. En kurs bör börja med ett veckoslutsarrangemang då alla deltagare träffas. Man behöver ett par dagar för att bekanta sig med varandra. Därför är veckoslutsarrangemang att rekommendera. Om man startar med lunch på lördagen så hinner folk från hela Sverige ta sig till en utvald plats. Med olika sociala aktiviteter får man information om kursen samtidigt som man genom gruppdynamiska övningar låter deltagarna lära känna varandra så snabbt som möjligt. Kursplanen presenteras, det är första helgen i augusti och nästa träff kommer att bli under mitten av terminen, dvs i oktober och ytterligare en träff i senare delen av december. Tre träffar per termin fungerar tillfredsställande. Mellan dessa veckoslutsträffar tränar man sin muntliga framställning hemma hos sig själv. När flera kursdeltagare finns på samma ort rekommenderas även samverkan mellan deltagarna. De arbetsuppgifter som ingår i kursen måste omsättas i ett schema som det gäller att hålla så hundraprocentigt som möjligt. För att detta skall lyckas satsas en kursavgift i början som är tre gånger så stor som den kommer att bli vid kursens slut förutsatt att kursdeltagaren har följt arbetsschemat. Allt som faller ur schemat är behäftat med en kostnad som går till en gemensam pott som skall komma verksamheten till godo. På så sätt förloras inte pengar utan det blir möjligt att åtnjuta dem i ett gemensamt arrangemang. I detta arrangemang har man större möjlighet att komma i åtnjutande av dessa resurser därför man har stöd av andra kursdeltagare när det gäller att utföra nödvändiga uppgifter. Dessa veckoslutsarrangemang, då alla kursdeltagare träffas, erbjuder examinationstillfälle, varje deltagare har möjlighet att fullgöra provuppgifter som betygar väl definierade färdigheter i muntlig framställning. Förstudier har visat att en sådan modell av allt att döma borde bli framgångsrik. Det är nu dags att söka projektmedel för att genomföra flera parallella arrangemang och sedan utvärdera dessa. Allt tyder på att denna typ av kurs i muntlig framställning för stammande elever är påtagligt framgångsrik.

	Riksomfattande Dyslexikampanj blev verklighet ! Riksomfattande Stamningskampanj kan bli verklighet ?

Projektplanering

Till Sveriges högstadie- och gymnasieskolor.

För några år sedan förekom en riksomfattande kampanj till förmån för elever med dyslexi. En stor insamling gjordes med Bengt Westerberg som ordförande i den stiftelse som förvaltade inkomna medel. Syftet med kampanjen har varit att sprida kunskap om dyslexi så att man genom större kunskap om läs- och skrivsvårigheter naturligt visar hänsyn.

Dessutom satsas resurser för att hjälpa dessa elever att förkovra sig och på olika sätt komma till rätta med sitt handikapp. Jag vill härmed fästa uppmärksamheten på att motsvarigheten till dyslexi på hör- och talsidan är stamning. Jag föreslår härmed att en kampanj startas för att upplysa stammande elever på högstadiet och gymnasiet om möjligheten att utveckla sin kommunikativa kompetens och muntliga framställning genom att erbjudas några utprövade standardprogram. Resultatet av genomgångna program kan beskrivas i konkreta termer. Vi kan efter ett visst antal genomförda arbetsuppgifter förutsäga vilka färdigheter som normalt utvecklas. Dessa beskrivs genom att man berättar om hur olika uppdrag har genomförts. Vi kan också tala om hur stor procent som lyckas genomföra uppdragen sämre än genomsnittet, genomsnittligt och bättre än genomsnittet. Resultaten har hittills visat sig så uppmuntrande att vi står redo att erbjuda våra  professionella kunskaper och färdigheter för projektets genomförande.

Exempel på veckoslutsprogram

Lördag

Kl 12.00          Lunch

Kl 13.00          Välkomsthälsning med information

Kl 13.30          Hur man snabbt lär känna varandra

Kl 14.30          Gamla kursdeltagare presenterar kursen

Kl 15.15          Kaffe

Kl 15.30          Hur Du lär Dig att arbeta själv

Hjälpmedel – bandspelare, videokamera, telefonsvarare, dator

Kl 18.30          Middag

Kl 20.00          Tipspromenad med träningsstationer

Söndag

Kl 08.00          Frukost

Kl 08.45          Presentation av gårdagens aktiviteter

Kl 10.45          Avslutning med tips och råd inför fortsatt träning

Kl 12.00          Kaffe och hemfärd

Den obegripliga glömskan

• Alkoholistens återfall
• Stammarens återfall
• Idrottsmannens formsvacka

Okoncentration

• Man koncentrerar sig inte på det man gör – tankarna far iväg.

Ovanan vid ett nytt beteende

• Man faller tillbaka i sitt vanliga beteende.
• Det här är inte jag.

Personlighetsutveckling

Vad är det ?

Känslosamma, mentala, verbala

Lyssna och få folk att prata, tackla aggressiva.

Skilja mellan profession och person. Reflektera över kritikens egentliga mening.

Behärska rädslan.

Våga misslyckas.

Successiv förändring – inte så lätt att se och förklara.

Man kan hänvisa till Paulus´ ord. Det onda som jag inte vill det gör jag men det goda som jag vill gör jag inte. Det är svårt att förändra sig.

Varför lyckas en del bättre ?

De tränar mer

De arbetar mer

Begåvning

Intelligens

Viljan

Ambition, ärelystnad, framtåtanda, flit, nit, viljestyrka, driftighet, målmedvetenhet, plikt- och hederskänsla, motivation, mål, målsättning.

Det blir dyrt – då det tar tid.

Avslutning

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att jag nu tacksamt tar emot synpunkter på varför man glömmer på detta obegripliga sätt. Med Era synpunkter hoppas jag kunna ta ett steg vidare på metodikens väg.

Tala med flyt- om TalAkademins verksamhet

“Det var en gång en ung flicka och en mycket ung man. De sutto på en sten på en udde som sköt ut i sjön och vågorna skvalpade ända fram till deras fötter. De sutto tysta, var och en i sina tankar och såg solen gå ned“.

Det här var min första träningsuppgift när jag lärde mig tala med flyt. Det var på 60-talet och Philips hade just kommit ut med en stor rullbandspelare och jag hade inköpt en för mina sparade slantar. Med den kunde jag be min talpedagog läsa denna novell av Hjalmar Söderberg och sedan kunde jag träna hemma och härma henne så mycket jag kunde. Novellen hette “Kyssen“ och är en av Hjalmar Söderbergs mest kända noveller. Jag upptäckte att jag hade en god förmåga att härma och det var första tecknet på att man kunde tala annorlunda. Så började med arbete med att tala med flyt. Allt eftersom tiden gick kunde jag lyssna på mitt eget tal och min egen högläsning, jag spelade in och lyssnade omsorgsfullt och allt eftersom tiden gick så märkte jag att jag blev bättre och bättre på att tala.

	“Stutterfree speach“   ”När jag fick klart för mig att flytet i talet stod i direkt proportion till tempokontrollen tyckte jag att det var ett genombrott.”

Emellertid visste jag inte vad jag gjorde, jag härmade och det gick bra och fick nöja mig med det men när jag skulle lära ut till andra att tala med flyt märkte jag att jag behövde förstå vad jag skulle göra och hur det hela hängde ihop – varför var det svårt att tala i vissa situationer, varför var det svårt att uttala vissa ljud – jo när jag kom till USA 1986 fick jag svaret på frågan. Tempot spelade en väldigt stor roll för hur man talar med flyt. Hur jag artikulerade och hur jag kunde uppleva och uttrycka rytm i talet. De tre sakerna, tempokontroll, ett medvetet uttal och en ökad betoning har varit grundstenar för att utveckla flyt i talet.

Under några studiecirklar som pågick under flera terminer märkte vi i TalAkademin, som på den tiden hette studiecirkelgruppen, att det gick att tala med flyt. Men vi kände att träningssituationen var alltför begränsad, vi måste träna i många flera olika kommunikationssituationer och så började vi att fundera på hur detta skulle vara möjligt. Så började våra utflykter till olika stamningsföreningar i Sverige. Det var Lars-Göran, Krister och Henrik som tillsammans med mig besökte Stockholms stamningsförening, Älvsborgs, Göteborgs, Västmanlands och Smålands stamningsföringar. Här märkte vi att vi blev säkrare och säkrare för varje uppträdande. Det var uppenbart att det var möjligt att göra framsteg.

Förutom dessa besök ordnade vi också egna veckoslutskurser där vi fick framträda och berätta om hur vi arbetade. Så småningom ledde denna träning fram till beslutet om att ansöka om att få Världskongressen till Linköping. Här kunde vi under tre år varje vecka som vi hade sammanträden träna vår muntliga framställning samtidigt som det vi pratade om hade ett värde i sig. När vi var ute och berättade om vårt arbete poängterade vi ofta att det var viktigt att verksamheten var rolig, lustfylld och att den dessutom var ett grupparbete. Att det var roligt och lustfyllt märkte vi att det var ytterligt väsentligt, träningar har ofta en tendens att bli tråkiga och tycks sakna innehåll, det beror säkerligen på att man fokuserar formen så mycket i kommunikationen så att det naturliga innehållet kommer i skymundan, det gör att talövningarna saknar mening. Besöken i de olika föreningarna gjorde träningen lustfylld därför att vi kommunicerade på riktigt med auditoriet. Fördelen med att arbeta i grupp med träningen var att man av gruppmedlemmarna fick påminnelse om hur man skulle träna eftersom det var så lätt att förlora uppmärksamheten och koncentrationen på hur man skulle tala. Detta inträffar ju särskilt när det är något som engagerar en.

För att ytterligare stimulera träningen producerade vi videoinspelningar. Vi hade tanken att dessa skulle kunna användas av andra som var intresserade att träna på vårt sätt. Vi lärde oss mycket genom videoinspelningarna eftersom träningen då också kändes autentisk och verklig och vi har flera program i vårt videotek. När vi producerade dessa inspelningar hade vi mycket trevligt. Det kunde ske i vår föreningslokal men också i naturen eller i en scoutstuga som hyrt för veckoslut.

Shames och Florence är de forskare som har betytt mest för vårt arbete. Det är dessa som producerat boken “Stutterfree speach“ och när jag fick klart för mig att flytet i talet stod i direkt proportion till kontrollen på tempot tyckte jag att det var ett genombrott. Det verkliga genombrottet kom när jag upptäckte att tempoväxling gjorde att det monotona släpiga legatotalet kunde bytas ut mot ett dynamiskt, rytmiskt ordflöde. Därmed lät det tal vi producerade normalt och välljudande. Nu var det verkligen lockande att utveckla sin muntliga framställning. Man behövde inte dölja stamningen med legatotal utan tempoväxlingen gjorde att allt eftersom talet tillsammans med språket kunde utvecklas fritt, så minskade stamningsbenägenheten, ju bättre man talar desto mindre stammar man.

De gamla grekernas förberedelse för muntlig framställning: intellectio  inventio  dispositio  elocutio  memoria  actio

Vanliga brister i talet är avsaknad av tankar, kunskap, förberedelse och organisation samt tvekan. En professor vid Linköpings Universitet berättas det ville att man skulle anordna kurser för studenterna för att lära dem att tänka. Var och en av oss har säkert erfarit att tankeverksamheten upphör inom ett visst område – hur gör vi då för att stimulera tankeverksamheten ? En viktig åtgärd är att sätta igång med att göra något. Utifrån det som händer kan man sedan generera tankar, detta kallas för att reflektera över det som sker eller har skett. Jag tror att det är viktigt att stimulera träning i muntlig framställning i detta avseende. Tänk på att stimulera till att reflektera över det som görs eller det som sker, träna upp formuleringsförmågan om detta. Gör det till en regelbundet återkommande övning varje gång det är en studiecirkelträff. Försök också att inventera intresset för att öka kunskapen om någonting. Ju mera man kan få tillfälle att redogöra för eller berätta om någonting inför andra desto mer flyt utvecklar man i talet. Tänk på att redan i antiken de gamla grekerna hade upptäckt betydelsen av att förbereda sig inför sitt muntliga framträdande. Här började retoriken. Det finns några punkter som används även idag och som man kan ha nytta av att lära sig – intellectio betyder hur man organiserar tankarna om hur man skall gå till väga, därefter kommer inventio som betyder insamling av stoft och uppgifter, dispositio betyder disponera stoftet i lämpliga avsnitt – ordna i lämplig följd, elocutio – börja formuleringsarbetet så det blir lyckade formuleringar – språklig utformning, memoria – träning av uppförandet – inlärning av talet, actio – själva framförandet.

Litteraturlista, referenser

Andersson, G.  (2006) Svar på tal. Region Skåne. Lund.
Glickstein, L. (1998) Be Heard Now. Broadway Books. New York.
Harrison, J.C. (2003) How to Conquer Your Fears Before People. Nine Edition. The National Stuttering Association, 4071 E.La Palma Ave. Suite A, Anaheim, Ca 92807
Hendricks, G. (1995) Andningsövningar för ett bättre liv. Svenska Förlaget.
Holt, J. (1964) How  Children Fail. Pitman Publishing Corporation
(1967) How Children Learn Dell Publishing Co. Inc, New York.
(1970) What Do I Do Monday?  Dell Publishing Co. Inc, New York.
(1976) Instead of Education. E.P. Dutton & Co. New York.
Hult, H. (2001) Forskningsprocessen som metafor för undervisning. CUL-rapporter: Nr 2. Linköpings universitet.
Jakobson, R. & Halle, M. (1956) Fundamentals of Language. Mouton & Co – ’S-Gravenhage.
Maltz, M. (1960) Psycho – Cybernetics.
Naeslund, J. (1979) Boken om pedagogerna. Liber UtbildningsFörlaget
Shames,H. G. & Florance, C.L. (1980) Stutter.free Speech. A Goal for Therpy. Charles E. Merril Publishing Company. A Bell & Howell Company, Columbus Ohio.
Smith, S. Den paedagogiske behandling af stammen. Kap. XIV. Nordisk laerebog for taelepedagoger
Stromsta, C. (1986) Elements of stuttering. Atsmorts Publishing, P.O. Box 533, Oshtemo, Michigan 49077-0513.