”Du talar inte som du tror att du talar…”

The way to get rid of a feeling is to express it.  To express it, you have to stop holding back.  One way to stop holding back is to speak in a bigger voice.  If in those moments you speak in a bigger voice, it will feel to you like you’re coming off too loud, too angry, too pushy.  But that will not be the case.  That is only your perception.  So you need to do a lot of experimenting to find out what is real and true…and what isn’t.

John H.

”Jag vet, jag vet, jag vet…Så börja jag. Det var min vår…Och när jag sen blev 18 år, sa jag: Ja’vet!… Så är det. Ja’ vet!” Lyssna på Georg Rydeberg på YOU TUBE.

Så tränar jag på min andningsteknik…

När inandningen storlek, – kraften som man alstrar för att spontant och automatiskt kunna uttala en fras på ett skönt och avspänt sätt – inte är tillfredsställande, ja då lurar den första stamningsepisoden som gäddan i vassen! Helt plötsligt och snabbt kommer hugget, – som en stamning. Låt dig inte luras av att tro, att andningen alltid och normalt sker helt autonomt och automatiskt. Betrakta den perfekta andningen som basen för ditt blivande normala tal.

Så tränar jag på min andningsteknik

Det tar 15 min för mig att träna upp buk- och flankandningen.

Jag tränar på det 1 – 2 gånger per vecka. Fastän jag kan det så väl sedan lång tid tillbaka. Om jag avstår från att träna blir jag gradvis mer och mer spänd och de djupa andetagen uteblir. Andetagen blir i stället ytliga. Då fungerar andningen dåligt. Ibland har det hänt att det gått för lång tid utan träning. En månad. Ja, det har hänt. Och snart börjar jag märka en tendens till att jag börjar haka upp mig. Det är för mig en signal till att aktivt träna andningen.

Jag brukar ofta ligga i sängen och träna på att mjuka upp buk- och flankandningsmusklerna. Antingen på kvällen vid sängdags eller på morgonen, när det är dags att stiga upp. Jag tränar då på att pressa ut buk- och flankmusklerna. Ungefär som jag visar med webbkameran. (se webbkamerainspelningen på hemsidan). Men liggande givetvis. Snart känner jag, att jag kan andas in djupa andetag utan ansträngning och känner samtidigt en skön avslappning vid utandningen. Då har jag nått mitt mål. Övningen är klar.

Det har hänt ibland att jag demonstrerat liggande på golvet på en solmadrass inför en grupp elever eller studenter. Jag har för detta ändamål en gång inköpt 15 solmadrasser för min undervisning, så en halv klass på 15 elever kan få träna liggande på solmadrasserna. Skönt för en del elever. Andra kunde känna sig lite störda av den ovanliga undervisningssituationen. Vad blev resultatet?

Svar: Dom lärde sig inte buk- och flankandning på en enda gång. Man behöver träna många gånger.

Eftersom dom inte gjorde det heller efter ytterligare ett par gånger, blev en del elever i gruppen otåliga. Dessa elever ville i stället få nya övningar demonstrerade. OK. Dom fick nya övningar. Man kan ju alltid repetera senare, tänkte jag. Det hör ju till när man skall lära sig något nytt. Detta blev emellertid ett pedagogiskt problem för mig. Jag lyckades inte få eleverna att förstå hur man lär sig! Jag vet, att det sker genom upprepad TRÄNING, men jag lyckades dåligt med att få eleverna att ta sig den tid de behövde för att lära sig.

DEN NÖDVÄNDIGA TRÄNINGEN UTEBLEV. Sorgligt men sant.

Det blir mest meningsfullt och lättast att ta sig tid att själv TRÄNA. Om man även tränar för att kunna demonstrera och instruera andra blir framgången lättillgängligare. Genom att instruera andra utvecklar man sin egen förmåga och färdighet.

Viloandningsrytmkänslan i buk- och flankandningen är grundbulten när TALAkademins medlemmar skall kunna tala bättre och mera rytmiskt och flytande. Det är först då man klart konstaterar, att ”ju bättre man talar, desto mindre stammar man”.

Därför uppmanar jag medlemmarna i TALAkademin att inrikta sin träning med den målsättningen.

Jag upprepar: Det förhåller sig nämligen så, att genom att instruera andra utvecklar man effektivast sin egen färdighet.

DO-ING – NOT EDUCATION…

Sträva mot målet!

”…I think the main cause of stuttering is one of two things: our anticipatory anxiety about speaking in certain situations causes our vocal cords to get so tense that they can’t vibrate, or as our guru John Harrison says, our subconscious desire to hold back causes us to tense up our vocal cords to prevent ourselves from speaking. I’m not sure which one of those explanations it is though. I still think controlling the mechanics of speech is counterproductive because if we preplan a sentence we might start worrying about saying certain words which increases our anticipatory anxiety.

I think whichever explanation is right, the solution is the same. I think if we stop constantly thinking about speech, stop trying to control speech, stop thinking of stuttering as a terrible thing to be avoided at all costs, stop worrying about what people will think of us if we stutter, stop being overly perfectionistic, stop overthinking everything we do and just live in the moment, stop thinking of life as a performance or competition and instead just think of life as a fun adventure, and stop acting like a shy unassertive person, then that will provide a difficult environment for speech blocks to happen in, and they will happen less and less over time until eventually we think to ourselves ”I can’t even remember the last time I had a speech block!”

I started thinking like that yesterday, and immediately my fluency dramatically increased. I was actually way more fluent than I was after 9 months of obsesively trying to use Dr. Shwartz’s slow start technique perfectly. I was shocked! But I won’t think about it too much because then I’ll be back to judging speech and thinking of speaking as a performance.
Alex

Prövat och erfarit! Bra gjort Alex! Det manar till efterföljd. Nu gäller det att gå vidare. Det är så man måste göra. Åtminstone tills man kommer på något bättre sätt. Det fordrar en hel del jobb. Och uthållighet. Ju närmare målet man kommer, desto roligare blir det. Det är en drivkraft som belöning att ta till vara.

Prövat och erfarit!

”I did an experiment to see if speaking in an overly controlled way is the main cause of speech blocks. I pretty much never have any speech blocks when I’m talking out loud in a room by myself, so my experiment was to see if I would block in a room by myself if I purposely control the mechanics of speaking. I tried preplanning my sentences and visualizing the words before I said them, I tried controlling my articulation, I tried monitoring my speech, I tried thinking about every word I said and every breath I took, and guess what happened? I still never even had one speech block.

The only way I could create blocks in a room by myself is by purposely tensing up my throat. Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”
(Alex)

”…Now I’m convinced that controlling the mechanics of speech isn’t actually the main cause of stuttering….”  Det är bra att testa och erfara! Och sedan forska vidare. Ställa upp nya hypoteser. Testa igen. Dra vettig slutsats.

Synpunkter till förändring

”Några nycklar till att förändra sitt tal”

Det gläder mig verkligen…

”…Dear Johnny: No, the book isn’t ready yet. You will be the first to know when it is. I started out by wanting the book to be a unified voice of this group…..an agreement about certain basic fundamentals I wrongly assumed the group was unified around. But we all live and learn. As it turned out, I could find few unifying voices as I had planned…..so I had to make a lot of changes and pretty much went out on my own and said what was true for me and what I know for sure changed my speech from effortless (as a child up to nearly 5 years of age) to effortful (after the trauma when I began to stutter) and back to effortless (after approximately 35 years old.)…”

Intressant! Jag var själv i samma ålder, när vederbörlig samlad information medförde att även jag började förstå, vad jag skulle – tänka på, koncentrera mig på, bete mig –  för att lyckas med att kunna tala bättre. På den tiden trodde även jag som Ruth Meed gjorde. Nämligen till att börja med, att mitt recept att eliminera  stamningen i mitt tal – för att tala flytande – gällde även för alla andra . Idag har jag förstått, att det är mera komplicerat än så. Jag tror som Ruth Meed, att var och en måste utgå från att testa om man har en egen unik väg till att tala flytande.

Jag tror att TALAkademin numera har både kunskap och resurser för att coacha var och en som vill pröva sin individuella talträningslycka. Det gläder mig verkligen.

”At the heart of the problem…”

”That and other experiences made it very clear that my stuttering and blocking was only peripherally about my speech. At the heart of the problem was my disbelief that I could just let go and be me…without feeling that I had to do it right.
Regards,
John
__________________________________________________________________________
Ja, så enkelt var det för John C. Harrison. Han medverkade förresten som föredragshållare på Världskongressen i Linköping 1995.
Let go! Släpp loss! …without feeling that I had to do it right. Släpp på känslan att måste tala prefekt. Det påminner John om nu även år 2017. Det måste vara någonting viktigt John har att påminna om eftersom han gör detta ånyå efter mer än 20 år sedan. Jag är övertygad om det.

Hur ofta fortsätter du att…?

“How often do you keep repeating some action or way of talking or way of thinking especially when it is not working and has not worked?  Do you ever do that?”

• “How many times should I attempt to do something when it does not work before moving on and trying something else?”

  Det här är ett par utmanande frågor för en taltränande person som har stamning i sitt tal. Vad GÖR man när det inte funkar direkt? Det kanske fordrar en ganska lång betänketid, innan beslutsamhetens friska hy övergår i eftertankens kranka blekhet.

• Jag skall nu läsa vidare det som Michael Hall skriver om detta.

Vad inbegriper hela människan…?

”…In the 33 years since I first introduced the stuttering hexagon, more and more people have come to understand blocking and stuttering as a problem that involves the whole person….”
(John C. Harrison)

Jag gjorde det här klippet från inbjudan till en webinar den 16 juli 2017. Tyvärr var jag själv förhindrad att delta. Undrar om någon annan kan berätta om vad som avhandlades.

Intressant tycker jag, att man numera börjar dra in hela människan i stamningsproblematiken. För min del tror jag, att man måste själv välja ut det man behöver talträna på. Det kan lämpligen ske på ett intressant sätt i en TALAkademins framtida utbildning.

Vi bör tillsammans samla upp alla tillgängliga erfarenheter av att tala. Därefter strukturera upp det insamlade innehållet. Planera en utbildningsgång. Och vidare sätta igång en utbildning i TALAkademins regi. Snarast lämpligt.

Vem vill mest bli av med sin stamning?

”People who NEED to speak well have greater drive than those who just want to improve or overcome stuttering.  When you need to speak well as much as you need to breathe, you will speak well and nothing will stop you. ”
(klipp  från Michael Williams)

Hur mycket motivation har du för att lära dig tala bättre? Det är frågan. Det är den helt  avgörande frågans svar som kommer att avgöra slutresultatet av TALAkademins talträning. Inom rimlig tid. Kontakta TALAkademin redan nu hösten 2017.

Hur du samma erfarenhet?

> Från: Åke Byström <ake.bystrom@bredband.net>
>
> Ämne: Ett saxat kort avsnitt från det som Alan Badmington skrivit

> ”…Greater openness about my life-long communication issues has proved invaluable in helping me to overcome previous embarrassment. Revealing my ‘darkest secret’, to all and sundry, has greatly accelerated the desensitization process. My beliefs and perceptions (of what others think about me) have changed dramatically.”
>
> Hej Göran!
> Har detta uttalande från Alan Badmington någon relevans för dej?
> Jag kan säga att jag upplevt samma eller gjort en liknande erfarenhet.
> Intressant, tycker jag, att få veta att även Alan Badmington gjort denna ovanstående        erfarenhet.
Hälsningar i all hast
> Åke

Den 2017-05-24 kl. 15:26, skrev Göran Hjertman:
Hej !
Han har helt rätt – jag har också samma erfarenhet
”My beliefs and perceptions (of what others think about me) have changed dramatically.”

> Denna meningen är så viktig – vi pratar ju om people pleasern – om man inte bryr sig om andra när man använder sin röst så får man nästan automatiskt bättre muntlig framställning.
> Utmaningen är ju också att klura ut ett träningsprogram med olika aktiviteter och övningar som gör att man tränar upp denna förmåga – att träna upp sitt mod – att våga ha längre pauser – att våga hålla ett lägre taltempo – att tillåta sig och ha modet att vara avspänd i kroppen.
> Ingen annan bryr sig ju om hur man talar – så varför ska man göra det – jag är beredd att säga att detta är ett nyckelområde för oss.
/mvh Göran

”Hur många gånger måste jag träna? Är 550 ggr nog??”

Hi Anna,
I, wholeheartedly, concur with your response to Hazel.

As you are aware, I have now fulfilled more than 550 public speaking engagements. Although I have built up a varied repertoire of talks (embracing many different subjects), by far the majority of my presentations relate to my own life story.

Despite the fact that the 99% of the audiences have no connection with stuttering, my talks generate such a positive feedback. Those present frequently tell me that (after learning about how I have successfully dealt with my personal adversity) they are similarly inspired to confront challenges that exist in their own lives. It has been enlightening to discover that there are many common threads affecting persons who stutter and those who don’t.
…
(Alan Badmington)
(Klipp från http://www.neurosemanticsof stuttering)

Varför viska…?

In the 75+ years I have been looking at stuttering, I have come to understand the problem as that of holding back.  Whispering is different from speaking in that it is extremely difficult to communicate emotion when you whisper.  And you are able to detach the ”you” from the experience, so it becomes safe to whisper.  But when you add sound, you put the ”you” back in the experience.  Your presence is added back into the equation.
Make sense?
John H.
——————————————————————-
Jag instämmer.

När man inte vet hur eller varför man övar skapar det frustration.

När man inte vet hur eller varför man övar skapar det frustration.  Jag vet. Men VEM frågar ALLTID efter ”hur” och ”varför”?  Det är något man måste lära sig. För att nå framgång. Och bli effektiv. Denna viktiga formulering borde snarast inskrivas i TALAkademins stadgar.

”I never forgot his story.”

”I want to share a conversation about 8 to 10 years ago that I had with Dave McGuire (the founder of the McGuire Programme)   Dave was talking about what to do when you suddenly find yourself with a feared sound or word.  I can’t remember the details of the story, but that’s not important.  Let’s say it was words starting with ”t”.  Dave told me that after a long stretch of no longer struggling with stuttering, out of the blue he suddenly found himself blocking on ”t” words.  ”So,” said Dave.  ”I took a full day and went out into town and used words starting with ”t” in every situation I could think of.  I did that a couple of hundred times.  Let me tell you, I just killed it.  And at the end of the day I no longer had any fear saying any word beginning with ”t” in any situation.

Dave is a guy who has conquered his own stuttering and created a very successful training for others.  Yet even Dave has his moments of regression.  But Dave has little tolerance for running away from the things he fears.

What Dave said made a real impression on me.  I never forgot his story.

John H
—————————————————————

En hel del talar för att man måste hålla igång sin talträning. Det har vi även noterat inom TALAkademin. Därför hoppas jag – och flera med mej – att TALAkademin även långt framöver kommer att erbjuda ständig träning i muntlig framställning.  Helst rolig och stimulerande talträning. Det är en bra målsättning.

Hur GÖR man för att lära sig…?

“When we practice something, we are involved in the deliberate repetition of a process with the intention of reaching a specific goal. The words deliberate and intention are key here because they define the difference between actively practicing something and passively learning it.”—Thomas Sterner, The Practicing Mind

Det här är mycket bra. Frågan är bara: Hur många gånger måste jag träna för att det skall ge resultat? Är 21 ggr tillräckligt? Eller måste jag träna varje sak 110 ggr? Två svar dyker upp i mitt minne. Jag har läst någonstans båda uppgifterna. Men naturligtvis hittar jag inte nu böckerna, där uppgifterna finns. Därför får du som läser det här själv ta reda på vilken uppgift som gäller. Hur många gånger måste man träna på någonting för att det ska bli inlärt? Det är frågan!

Vilken sorts talträning…?

Här vill jag bara påpeka, att vi här får lite/mycket stöd för TALAkademins kurser. Det beror på hur man väljer att betona. Men stöd blir det i vilket fall!  (:-)

How many hours of practice do you need for restoring your speech?

INTRODUCTION

Hi Åke,
It’s good to hear from you again, young man. J  I’m sorry it’s taken a little while to respond to your email but I really have been busy of late (with child care duties and public speaking engagements).  I simply couldn’t find sufficient time to sit down and give proper consideration to the question you posed.

Jag har frågat Alan Badmington om lyckosam talträning. Hur lång tid av träning behövs det för en person som har stamning i sitt tal att bli normaltalande? Jag tycker det är intressant med Alans svar som jag nu presenterar.

Mc Guire
As you are well aware, the turning point in my life occurred when I attended a 4-day residential McGuire course in May 2000. The costal breathing virtually eliminated my blocking overnight, thereby allowing me to talk with incredible freedom and confidence. The physiological tools that I acquired made it so much easier to say/pronounce the “difficult” letters/sounds that had caused me so many problems throughout my life.

Bröstkorgsandningens funktionella betydelse som Alan hänvisar till här förvånade mig första gången jag hade tillfälle att bekanta mig med den. Det skedde i Uppsala vid en McGuire-kurskurs någon gång efter år 1995. Vid det tillfället hade jag ingen uppfattning om varför costal andning (= hög andning; dvs bröstkorgsandning) skulle vara att föredra framför den låga buk- och flankandningsteknik som jag själv lärde på 60-talet under logopedutbildningen. Jag var mest frågande inför vad jag fick se. Och ganska länge därefter. Men idag tror jag, att  McGuire har upptäckt och dragit nytta av att den som stammar – med denna teknik på ett bra och snabbt sätt – får uppleva betydelsen av att en kraftig luftmängd på utandningen plötsligt löser upp en ljudblockering. Så fungerar det  åtminstone på mig själv. Än idag.

Fyra dagars kurs

Throughout those 4 days, I seized every opportunity to speak – chatting one-to-one with individuals; within small group environments; and/or when addressing everyone.  (I should mention that there were more than 100 McGuire graduates present in the conference room.)

Från tidig morgon till sen kväll tränar deltagarna med varandra och i flera/många olika grupper. Under fyra dagar! Detta visar den intensiva talträningens betydelse för framgång och snabbt resultat för deltagarna. En betydelsefull lärdom från McGuire, tycker jag.

Dag 3. Träning och ha KUL!!

On day 3 of the course, we ventured out onto the streets to approach (and speak with) total strangers.  Thanks to the Edinburgh Masker (that I had worn for more than 20 years), I already possessed good interpersonal skills.  As a result, I felt comfortable engaging in conversation with the 287 persons that I encountered during that unforgettable Saturday afternoon in Cardiff. I didn’t deliberately set out to speak to any specific number of people – I simply found it so enjoyable that I conversed with everyone in sight.  J

Tänk att det kan vara så kul att talträna! Men jag tror för min del att det mest beror på gruppdynamik. Är man 287 personer samtidigt ute på stan så blir det en ovanlig gemensam styrka som agerar i. Man vågar i grupp göra något gemensamt! Ensam blir det inte lika självklart lätt. Då blir det i stället en naturlig påfrestning. Den kan vara lätt att backa inför. Men låt oss lära och dra positiv nytta av situationen!

Inget organiskt fel – FUN to speak!

During that 4-day course, I discovered that there was nothing organically wrong with my speech. Speaking became pleasurable and not the exhausting chore it had been for so many years.  For the first time in my life, I enjoyed the physical act of speaking.

Många har genom träning förbättrat sin muntliga framställning. Träningsarbetet har då lett fram till en känsla av glädje. Det är alltså KUL med träning i att tala bättre. Så har man också upplevt talträningen i TALAkademin under många år. Väl värt för alla att lägga märke till.

Glädjen med talet under kontroll

When I returned home, I immediately set about dismantling the psychological framework that had supported my stutter for so many years. Although (in my eyes) I had achieved so much in my pre-McGuire days, my speech had always been so unreliable.  It fluctuated from minute to minute; from person to person; from situation to situation. I never knew where, or when, lightning was going to strike. J But now, I was in control – it felt so exhilarating.

När man kommit på hur man skall tala med flyt, blir det roligare att arbeta vidare med talträning. Ingår man i en träningsgrupp är det optimalt. Man stimuleras av gruppens medlemmar. Delad glädje är dubbel glädje. Genom internet är det möjligt att bilda många olika träningsgrupper genom SKYPE. Det vet redan engagerade medlemmar inom TALAkademin.

Attitydförändring

I devised an extensive programme of expansion that allowed me to challenge myself in a wide array of speaking situations. I knew that working on the mechanics of my speech had only limited value and that, if I wanted to enjoy permanent gains, I needed to change the belief system and narrow self-concept that had restricted my life for so many years.

Hur man tänker om saker och ting inverkar på hur man talar. Hur gör man om man känner att blir nervös i en talsituation? Man kanske väljer att hålla tyst i stället för att tala. Av olika anledningar. Det här tar tid att komma till rätta med i så fall. Man måste då träna sig i att byta attityd – från negativ till positiv attityd. Oftast med ett parallellt analysarbete som tar mer tid än man kan tro.

Träna på med friskt mod!

I wasn’t satisfied with confining my newly-acquired speaking prowess to the safe, supportive, McGuire environment.  I wanted to speak well (and sample the exhilaration and freedom) at ALL times.  At first, it was disconcerting when I spoke because I had purposely blocked out the sound of my own voice for more than two decades. But, having discarded my mechanical crutch (the Edinburgh Masker), I liked what I heard and I haven’t stopped talking since. 

Nej, just det! Det gäller att utvidga sin ”confort zoon” så snart som möjligt. En betydelsefull hjälp till detta har hos oss TALAkademins verksamhet under årens lopp varit. Och så blir det även i fortsättningen. NU närmast i Göteborg om en vecka, den 25 mars. Stamningsföreningen Västra Götaland arrangerar. Passa på att delta! Ring eller maila!

Viktigt att gå på kursen

I used subsequent courses and support groups to gain further empowerment by seizing every opportunity to speak in front of others. I also joined several public speaking clubs and enrolled for various seminars/workshops seemingly unrelated to stuttering. I just wanted to speak to anyone. This had the effect of reinforcing my belief that my recovery was not temporary or fragile (as had been the case on previous occasions when I had attempted other therapy/approaches).

Det är lättare att tala i vissa situationer. Likväl vill man inte nöja sig med detta. Man vill kunna tala i alla olika situationer. Och med vem som helst.

”This had the effect of reinforcing my belief that my recovery was not temporary or fragile (as had been the case on previous occasions when I had attempted other therapy/approaches).

Det anses viktigt inom TALAkademin att man skall kunna fortsätta sin talträning så länge som behov föreligger. Annars kommer man att snart konstatera, att talträning i likhet med annan tillfällig träning är övergående. Det brukar märkas inom att intervall på två månader.

Den personliga attitydens betydelse

Ake, ever since completing that initial McGuire course in 2000, I make a point of chatting with every Tom, Dick and Harry.  I speak, and speak, and speak at EVERY opportunity – from first thing in the morning until last thing at night (including using the telephone).   My vocal cords are CONSTANTLY in operation.  I exercise them for MANY, MANY HOURS EVERY DAY – not because I have to – but because I now find the act of speaking such a joy.

300 minutes of chatter per week equates to less than 43 minutes per day.   Wow! – that’s nothing!  It’s a small price to pay if someone genuinely has a desire to become a more effective communicator.

I’m sorry, but I must close at this point because it’s past my bedtime.  J

Kindest regards

Alan

On Saturday, November 5, 2016 3:19 PM, Åke Byström <ake.bystrom@bredband.net> wrote:

Michael Williams <michael@thestartspeakingtrainingcenter.com>

Who Is This Opportunity For?

• Professionals or professionally-minded individuals.
• Ready and willing to invest at least 300 minutes per week in formal practice.Hi Alan,
  what do you think of 300 minutes per week in formal practice?  Is that what you have to-day experienced too?
  I remember asking you this question long ago. And I remenber your avoiding reply then? Have you got another answer this week? 🙂
  Kindest regards
  Åke
  ————————————-
• Ready and excited to “try” to use what they are learning in their daily conversations.
• Sick and tired of earning less for which they are qualified.
• Sick and tired of constantly being in fear of stuttering.
• Sick and tired of not speaking up and out because of stuttering.
• Ready to be and do more with their life.