All vår början… bättre går det år från år!

Vad är nyckeln till framgång med talträning?

”taking action” and ”going to work”

”a great way to learn is to teach others”

En ny identitet … eller bara en ny roll?

”… I took Johns advice about having to become a new person it was scary but I took the advice and I am becoming an entire new person.”
– Christian

Utvärdera din talträning!

”I noticed quite a few differences in how I was speaking this year, as opposed to last.  Some of it, I know, was related to having more confidence this year, but not all of it.  Some of it was a direct result of the gradual changes I am making in how I’m thinking/focussing when I speak, and the different way I am learning to produce speech.

Today, I didn’t really use any voluntary stuttering.  I could have easily done so without having any feelings towards doing that, but I simply didn’t want to or feel any need to use it this time round.  I knew I could speak clearly, I wasn’t fearing stuttering, and overall, I wasn’t thinking about how I was talking.  Although I knew the broad outline of what I wanted to say – the various points and stories I wanted to tell, I wasn’t saying it word for word.  Often, I didn’t know exactly what I was going to say before I said it.  Sometimes I said things totally unplanned, on the spur of the moment, which was appropriate at the time.  My speech was definitely more flowing than last year, and I think I was saying more words per breath, but I wasn’t really thinking about that.  I was more focussed on my message and connecting with the audience.  It was a fun experience and I was asked back to speak again next year!  Afterwards, I wasn’t quite so ‘in the flow’.  I’m still not that confident using this new way of producing speech in everyday conversations – though I am gradually getting the hang of it more with my immediate family.  So – practice and time are needed there, I think, to build up confidence in that area.  Now on to preparing for my next talk in two days’ time – another 45 minute one with questions afterwards!

I want to encourage every PWS in this group, to venture out of your comfort zone too and to try something new.  You never know, you might have a really fun time!”

Haz el (Percy)

Hazel Percy är en person som taltränar och redogör för det i skrift. Jag läser därför med intresse hennes betraktelser om sina träningsinslag på saiten [neurosemanticsofstuttering]. Jag noterar med intresse när jag läser ovan, att hon omnämner ”…the gradual changes I am making in how I’m thinking/focussing when I speak, …”. Det spelar roll hur man tänker, när man talar. Och vad man fokuserar, när man talar. Hur många ord man säger på en utandning är viktigt.  Liksom kontakten med åhörarna. Ja, läs vad hon skriver. Det manar till efterföljd, anser jag.

Kan man bli vice president om man har stamning i sitt tal i USA?

Fwd: Re: [neurosemanticsofstuttering] Re: Joe Biden’s speech to AIS At times, Joe Biden became emotional as he recounted his experiences with stuttering.

It was heartening to hear him speak about “overcoming” stuttering because many persons (within the stuttering community) tend to refrain from speaking in such a vein.   It has certainly been my experience that it is possible to move from a place where stuttering impacts immensely upon one’s life to a position where one is able to lead an extremely active, fulfilling and expansive lifestyle.

Over the years, I have witnessed criticism of persons who claim to have successfully trodden such paths.  Indeed, some detractors have even expressed the view that such assertions can be harmful to other PWS because family members, friends, co-workers, employers etc may expect all PWS to follow suit.

As I have opined in a separate post (that I recently submitted to the group), I feel it is important for those of us who have become more effective communicators to share our stories.  I truly believe that others can gain inspiration (and encouragement) from the tales we have to tell.

Joe Biden also wrote:

“I learned so much from having to deal with stuttering.  It gave me an insight into other people’s pain – other people’s suffering.  It made me understand that everyone has something they’re fighting to overcome, and sometimes hide.”

During recent years, I have shared my story with many hundreds of audiences, comprising persons who do not stutter.  My listeners frequently tell me that (having heard how I dealt with my adversity) they are encouraged to address personal issues that exist within their own lives. Fear and self-doubt are not confined to persons who stutter – they are common to so many people.

Kindest regards
Alan

Jag gläder mig åt att USAs nuvarande vice president, Joe Biden,  är en person som vet vad det innebär att ha stamning i sitt tal. Och talar om det helt öppet. Att ha benägenhet för stamning i sitt tal är därför inget absolut hinder för att nå en topposition i ett samhälle. Detta är bra att känna till om man förleds att misstro sin egen framtid redan i skolan. Man kan alltid testa hur bra talare man kan bli genom träning. Man kan göra detta genom bl. a. TALAkademin, Toastmasters, McGuire, etc.
TRÄNING GER FÄRDIGHET!
Man kan själv testa om det gäller allmänt – eller bara under viss villkor.

För mer än 20 år sedan…

”…Wanting to be totally open about my speech with the recruiters, I decided to very briefly write about my journey during the past 16 years, from being someone with a severe stuttering problem (to the extent that having conversations with my husband/friends was very difficult and totally exhausting), to someone who now loves public speaking.  I mentioned my involvement with the McGuire Programme and Toastmasters, and how they have both helped to build my confidence and given me many positive experiences of speaking to groups.  Also my current involvement with speaking to community groups in my local area.  I didn’t have much space to write on the form but alongside that, is also John Harrison’s input and the whole concept of having fun whilst speaking.”
(Hazel Percy, klipp från [neurosemanticsofstuttering]

Jag vill kommentera uppgiften ovan ”…my journey during the past 16 years…” som lett fram till ”…someone who now loves public speaking.”

Man träna sig i att tala under många år och upptäcka, att det blir roligt allt efter. Det kan kännas motigt med träning i att tala till att börja med. Lyckligtvis bli det roligare och roligare med tiden. Därför  startade TALAkademin för mer än 20 år sedan.

Skilj på träning och ”tävling!”

Jag blir automatiskt påmind om detta varje dag som går utan träning.

Antagligen kommer påminnelsen från ett speciellt tillfälle som handlade om dyslexi – läs- och skrivsvårigheter. Jag satt på biblioteket och läste på om dyslexi. Det var en vetenskaplig artikel om träning för elever med läs- och skrivsvårigheter. Jag tror författaren var professor Ingvar Lundberg, Umeå universitet. Ja, han hade skrivit rapporten som artikeln baserade sig på. Huvudbudskapet var ungefär följande: ”Det fordras 3 gånger så mycket läs- och skrivträning som du tycker är normalt för att det skall bli ett bra resultat.”

Jag tänkte genast på träningen i muntlig framställning. Det som jag höll på med. Min erfarenhet var ungefär den samma även i det sammanhanget. Detta är inget frälsningsbudskap att presentera i TALAkademin, tänkte jag. Vem vill träna 3 gånger så mycket som man har lust med??? För att det skall bli ett bra resultat…!

Men tiden går fort, tycker jag. Kanske har jag inte så många år kvar här på jorden. Därför kan det vara skäl att tala om vår träning och träningsmöjligheter i muntlig framställning. Inom TALAkademin vet vi ju att: ”Ju bättre man talar desto mindre stammar man.” – uppenbarligen stämmer i verkligheten. Det är konstaterat. Vad som fordras är ”träning, träning och åter träning.” Alltså 3 gånger normal träning. Detsamma gäller träning för blivande skådespelare. Det har jag hört Jan Malmsjö en gång säga i tv.
Träning är alltså nödvändig för ALLA som vill tala bättre.

Min erfarenhet är att alla som tränar muntlig framställning har svårt för att skilja på träningsrollen och ”tävlingsrollen”. Med ”tävlingsrollen” avser jag detsamma som ”den normala talrollen som man har när man talar och är sig själv utan att tänka på att man gör sig till på något sätt.” När man tränar känns det som att man gör sig till på än det ena och än på det andra sättet. Det är som olika roller som man får ta på sig. Eller spela, utföra. När man höjer röststyrkan kan det kännas som att man gestalar en framfusig och dominant person. Det tar emot. Det känns onaturligt. Man vill inte göra denna roll. Eller när man skärper uttalet känns det som att man gör sig märkvärdig och dominerande, aggressiv.

När man lyssnar på sig själv och när man frågar någon som lyssnar på en, hur det låter, så får man vanligen till svar något positivt. Du låter bra.

Man talar inte som man tror att man talar. Det är viktigt att komma underfund med när man vill förbättra sin muntliga framställning. Man måste lita till vad bandspelaren säger. Eller videokamerans resultat. I det senare fallet kan man både se sitt kroppsspråk och lyssna till talet samtidigt. Det är en viktig återkopplingsfunktion som man kan rätta sig efter.
Gör därför en Speaking Circle övning och skicka den till alla oss i gruppen. Berätta om hur du tycker att man skulle kunna göra för att locka till träning med SKYPE och webbkamera så att det blir kul att träna.
Låt det gärna bli en uppmuntrande hälsning till oss alla!
Hälsningar i all hast – år 2011
Åke

”…och jag skall säga dig vem du är…”

”Vägra att ge upp…!”

Do you feel you have no other choice but to start doing something different with your brain and your life? If yes, than, trust me – you will succeed. Because you will keep going, stumbling, failing, dusting yourself off and getting up again… And I know from my own experience, that when you refuse to give up, the universe gets on your side and you open the doors to some very special magic.
(Anna Margolina)

Jag har hört det förr: ” Ge inte upp!” Många exempel. Många gånger. Under årens lopp. Men jag måste erkänna en sak. Helt och fullt har jag för min del aldrig helt övertygats om att det verkligen stämmer:  att aldrig ge upp. Jag menar, att aldrig ge upp inför någonting som jag verkligen åstundar.

Vill jag tala flytande utan stamningsinslag i mitt tal, så måste jag först veta om det över huvud är möjligt. Det måste finnas konkreta exempel på detta. Annars blir jag aldrig övertygad. Jag har sett några exempel. Faktiskt.

Anna Margolina hävdar emellertid, att om man vägrar ge upp så får man magisk kraft från himlen, vars dörrar öppnas. Ja, det är bara att pröva och se om det stämmer. Då tipsar jag om coaching från TALAkademin.
Pröva och erfar. (P.E.)

Hur lång tid tar det att lära sig…?

Kan du lära dig något nytt av Hazel?

So, just thought I’d write out a few thoughts, as I’m training my brain to give up control when speaking.  First, it sometimes feels like I’m trying to get my brain to do the complete opposite to what it thinks it should be doing to speak – like I’m going against what it wants to do – but not what it needs to do.  I often still have the urge to control, with varying degrees, because that’s how I’ve been doing speech for years and years – with and without McGuire, but always controlling in some form or another.  And to not do that feels like that’s not how speech is done – but actually, when I do give up control, I find that is EXACTLY how speech works – without my trying and effort.  It all feels so topsy-turvy at the moment.

 Det är för de flesta personer med stamning i sitt  tal nödvändigt, att komma underfund med hur normalt tal produceras. Annars blir det oundvikligen återfall efter en framgångsrik talträning förr eller senare. Så talar nämligen erfarenheten. Här kan vi lära oss lite från Hazels erfarenheter och förstå något om hur talandet kan hänga ihop. Några erfarenheter torde vi alla ha gemensamt med varandra. Vissa andra erfarenheter är specifika för var och en. Det kan vara värdefullt att känna till andras framsteg.

I often have times of feeling & #8216;ugh’, when I go back to trying to control, even though I don’t want to be doing that.  When I do, I try to have a positive outlook, realising that change takes time – and probably lots of it!  Sometimes, I find that I get into the groove of ‘trying to not control’ and ‘trying to do it right’, but that doesn’t work too well either.  And at other times I genuinely do give up the trying and effort and when I do, my speech flows effortlessly.  And some of these times actually surprise me, whilst I’m speaking.  I sometimes find that I’m at the point of starting to say something I’ve previously had difficulty with and end up saying it effortlessly.  So I really do sense that my brain is gradually getting the hang of this automatic speaking and see progress in situations where there previously wasn’t much, if any.  Yet at other times, I revert back to the old programming and once I’m in that groove, it’s not always easy to get out of it quickly.  So then I remind myself of the positive changes I am seeing happening, tell myself to hang in there and that it can only get easier!!!

Hazel

När självbilden är en illusion…

”A pill would be great, but I am always a bit afraid of the side effects of pills. Nevertheless, it is an option. In the meantime, there are many ways we can change our neuro-networks. I for one think this is the key for overcoming stuttering”
Barbara Dahm CCC-SLP
Board Certified Specialist in Fluency
Stuttering Online Therapy”

Det är således fråga om vad ”neuro-networks” är för någonting.

Talträning på internet eller Skype!

Berätta om din talträning!

”It’s almost a year now, since I ventured out and started giving talks to church/community groups in my local area.  Today, I revisited the church where my first such talk took place –  to give another one, lasting around 20 minutes.  This time round the topic was not directly related to stuttering, although I did give a brief update of my progress, during the last 5 minutes or so, as I knew that those who’d heard me speak the first time round, would be interested to know.”
(Hazel Percy)
Hur lång tid behöver man talträna innan det märks tydliga resultat även i normala tal- sammanhang? Personligen har jag saknat och därför efterfrågat under många år resultat av träning i muntlig framställning. Jag kan idag inte erinra mig att jag stött på några sådana uppgifter. Enstaka oprecisa uttalanden om att träningen i muntlig framställning givit resultat,  det är vad jag minns.
Hazel Percy – [neurosemanticsofstuttering] – har emellertid  ökat mitt intresse för talträningsresultat. Hon berättar föredömligt om sina erfarenheter av talträning. Det manar till efterföljd, menar jag. Vi kommer att ha stor nytta av många personers talträningserfarenheter. Jag tror att det kommer att utveckla och effektivisera talträningen. Det kommer även att göra det möjligt att kunna utvärdera olika träningsprogram. Det saknar jag fortfarande  i dag.

Testa om du kan lära något av…?

”…Now, this way of ‘doing speech’ is very new to me and although I am now more aware that my brain can produce speech automatically and do it very well, I am still more used to doing it the wrong way!!!  So – this is where patience and perseverance come in!!!  Training my brain to more and more often, not think about the language and to simply focus on the person I’m talking to or the idea I want to express.

 So, if you are a PWS, I encourage you to experiment and explore these areas for yourselves.  It’s fun to do and it may well lead you further along the road in your own journey of recovery.”
Hazel
Jag tror att man kan lära sig av varandra. ”Pröva och erfar!”(P.E.)

Stammar man mera på ett sekundärspråk…?

”…First, the planning.  When I don’t plan or think about what words I’m going to say before I say them, and simply bear in mind the idea/thought that I want to express, whilst focussing on whoever I’m talking to, my speech flows so fast and effortlessly – like a runaway train.  I’m never quite sure where it’s going to end up J.  It’s like my brain enters a certain state which allows for automatic speech to happen so easily.  Sometimes, as I stand back, observe and think about how I have just spoken, I end up thinking; “Wow!!! so THIS is how natural automatic speech works!”  I am now so aware that when I take “planning” out of the speaking experience, my brain works in a different way than when I am thinking of what word is coming up next.”
Hazel Percy

Talet skall fungera automatiskt. Jag har lättare att tänka mig hur det kan fungera, när jag talar svenska som är mitt modersmål. Men hur blir det när man lär sig tala ett sekundärspråk – som engelska exempelvis. Jag börjar nog med att översätta ord för ord från svenska till engelska. Är benägenheten märkbart större att stamma på det främmande språket? Det skulle jag vilja veta.  Kanske är det så att man stammar mera när man skall tala ett främmande språk. Vad säger ni andra? Är det något som ni har lagt märke till?

Vad man kan lära sig själv…

”…Many people (including those who do not stutter) worry about (and adjust their everyday lives in accordance with) what they believe other people think of them. During recent years, I’ve refused to judge myself through someone else’s eyes. Their opinions do not have to become our reality. I feel that people would be far less concerned of what others think about them, if they realised just how infrequently they do so. Most folk are too pre-occupied with their own lives to spare us more than a fleeting thought.

The manner in which we view (behave towards, and speak to) ourselves plays a huge part in determining who we will allow ourselves to be; what we will allow ourselves to do; and how we perceive and live our lives. Our relationship with ourselves is of such prime importance. How we feel on the inside influences how we come across to the outside world.

What other people say about us is merely their opinion – it may not even have any foundation.  What we feel about ourselves is much more important and can have far greater impact upon us than comments that originate from elsewhere.

Today, my levels of self-acceptance, self-confidence, self-efficacy and self-esteem are such that I am totally unconcerned about what others think about the way in which I speak etc. I don’t need their approval. What they think of me is none of MY business.  It is their prerogative to pass judgement – it is my prerogative not to care a hoot. J

Thank you for sharing your thought-provoking post.
Get well soon!
Kindest regards
Alan”